Vi ser på iron man ett och två. En film om något helt omöjligt men så fantastiskt. Jag bara älskar dessa filmer. Vi skulle se tvåan när det blev strömavbrott i byn. Nu får jag äntligen se den.
Aktionhjältar vill vi ju ha. Jag njuter just nu.

I dag är det den sista arbetsdagen i detta år, men andra kommer att jobba in i det sista. Jag har ju levt ensam i perioder och varit en av dem som tagit på mig dessa dagar. Kände att det inte var någon mening med att gå hemma och inte göra något. Men när jag blev med hund fick jag en anledning att ta vara på de lediga dagarna.
Mina arbetskamrater blev lite sura då jag ville vara ledig och vi fick dela upp dagarna. De tyckte att det inte var anledning nog för att vara hemma. De ansåg att en hund inte bryr sig om man jobbar eller inte. Så är det kanske, men de älskar att vara tillsammans med sin familj så mycket som möjligt. Men det var mer för min skull jag ville vara ledig. Med ens kände jag att det fanns en levande varelse som uppskattade att jag fanns i dess närhet. Jag och min hund var en liten familj och hade fina lediga dagar.
Livet blev meningsfullt och jag mådde mycket bättre.

Att arbeta hemifrån som jag gör idag, är det ultimata. Hundarna hör mig hela tiden och kan komma in på kontoret för en klapp, eller sova i den stora bädd som mannen gjort. Jag kan släppa ut dem i trädgården när det är fint väder och på sommaren är de där hela dagarna. Det bästa av allt är att jag slipper dividera med någon kollega om när,var och hur jag ska vara ledig.
Jag kan ta ledigt när jag vill och jobba precis vid vilka tider som helst. Det är upp till mig att få gjort det som ska göras i tid.
Så jag vet inte om detta blir min sista arbetsdag för i år. Troligtvis inte, men nu är det jag som bestämmer det och inte någon kollega eller chef.