För min del reser jag inte för att komma någonstans, utan för att resa. Jag reser för själva resans skull.
Robert Louis Stevenson

Man skulle kunna tro att han hade en husbil. För detta är själva essensen med att ha husbil.

Läste nyss artikeln om Mats Dagerlings twitter och kritiken av dem.
Är man politiker får man automatiskt ögonen på sig. Det är inte bara de som gillar vad som skrivs som läser, utan även de som kritiserar det skrivna.
När Mats nu blivit uppmärksammad för sina inlägg, slår han ifrån sig. Han säger att han inte menar någonting med det han skriver på twitter.
Att allt bara är blaj.

Nu undrar jag varför han skriver där överhuvudtaget? Lider han av tourettes måntro?
Min åsikt är att sätter man ord till sina tankar, bör man stå för dem. Gör man det i sociala medier får man tåla eventuell kritik.
Jag har svårt för människor som slänger ur sig saker och sedan inte säger sig mena något med det.
Att en politiker gör det är oförsvarligt.

Ibland blir man så engagerad att kraften rinner ur kroppen. Då är det skönt att ha en må bra bok att läsa.
Jag har berättat om min pappa som är 87 år gammal. Igår var han hemma hos oss och vi pratade om döden. Det låter kanske inte så upplyftande,men när gamla minnen dyker upp hamnar man gärna där.
Då sade pappa att han inte är ett dugg rädd för att dö. Jag blev häpen. Han fortsatte med att säga att han vet att han får det bra, för att han varit där och hälsat på.
Jag frågade inte närmare vad han menade, men var så säkra på att jag ska göra det. Men jag är glad att han vet hur det blir och att det blir bra.

Aftonbladet har en artikelserie som de kallar:”landet som försvann.”
Jag kan inte hålla med författarna om att utveckling inte ska vara bra. Allt var inte bättre förr och det som vi har idag har faktiskt socialdemokraterna varit med om att starta.
För ett tag sedan såg vi ”Hem till byn”, som visades i tv på 70 och 80-talet. Där ser vi hur man avfolkade landsbygden och startade miljonprogrammet. Det är början till det resultat vi har idag.

Men jag ger en eloge till socialdemokraterna som lyckats sälja in myten om folkhemmet, som en idyll.
För det var ingen idyll, utan en tuff tid där många fick slita ont.

Sitter och ser en fransk dokumentär om familjen Kennedy och undrar hur det kunnat sluta. Om inte de två bröderna blivit skjutna. Hade de blivit så omtalade då, eller hade världen fortsatt att göra filmer om dem?
Det är fashinerande och kittlande att fundera i dessa banor.
Hur hade världen sett ut utan dessa Kennedys?

Städningen är klar,blommor vattnade och dags för ett stärkande bubbelbad.
Klockan sex ska pensionärerna hämtas, för lite födelsedagsfirande.
De vill säkert hem vid halv nio och sedan är det filmtajm.
Kanske inte det mest spännande man kan ägna sig åt en lördagkväll, men det är vad vi vill göra.
Jag tror att de flesta gör precis samma sak. Även om de vill påskina att de har ett spännande liv.
Jag flängde runt varje helg när jag var singel och yngre. Nu känns det inte ett dugg roligt, så jag är inte avundsjuk.