Wow…
Titta på Red Bull Helicopter – Awesome Show – Lauderdale, 2013 på YouTube
Svara
Dagsarkiv: augusti 20, 2013
Fortsättning minnen 2
Vi hade kommit till tunnlarna vid Gardasjön och det var mysigt att köra där. På några ställen kunde man stanna och det gjorde vi. En bil stannade vid oss och en man ville sälja guldklockor. En av killarna gick på det trots att vi talade om för honom att det bara var kattguld. Men förvånade var vi inte då han hade lyckats förstöra hela sin film han tagit i olympiabyn. Det var bara sådant han gjorde hela tiden. Nå, det var ju hans pengar så han fick väl slösa bort dem på vad han ville. Klockan var trasig innan vi kom hem.
Killarna i Porschen skulle till en modellplansfabrik i Pianoro, som låg långt ut på landet norr om Venedig. Vi följde med och styrde kosan upp bland bergen. På slingriga vägar tog vi oss fram och det hann bli mörkt. I en liten by stannade vi och gick in på en liten restaurang. Alla där blev så glada att se oss och bjöd oss på både mat och dryck. Ingen av oss kunde italienska, men vi pratade med händerna och kroppen. Det blev en jätterolig kväll. Folket visade oss till en parkering vid ett diskotek, där vi kunde sova över natten. Killarna hittade en gräsplätt som de lade luftmadrasserna och sovsäckarna. Jag sov i bilen i vanlig ordning.
På morgonen kom en ortsbo och ville ha med oss till restaurangen. När vi kom in hade de dukat upp ett helt fantastiskt frukostbord, som vi med glädje högg in på. Nu betalade vi för oss och jag tror ägaren inte tog fullt betalt då det var så billigt. En halv dag till på dessa smala bergsvägar och så var vi framme i Pianoro. Flygplansmotorn köptes och vi funderade på vart vi nu skulle ta vägen. Ner till kusten ville vi så det var bara att styra kosan ditåt. Det var ljuvligt att se det blå vattnet och vi stannade i en liten by norr om Venedig. Efter lite språkande med en italienare fick vi klart för oss att det fanns en camping. Incheckning och sedan upp med tälten så fort vi kunde. Alla nästan sprang ned till havet för ett svalkande dopp. Vattnet var ljummet och vad jag kommer ihåg stannade vi i väldigt länge. Den kvällen åt vi några konserver som vi köpte i campingens affär.
Fortsättning följer……
Mycket humbug
Detta med jobbcoaching verkar vara bara flumm. Hur skulle du svara på frågan om vad du är stolt över i ditt jobb? Vadå stolt? Jippiii, jag skrev mailet rätt och var trevlig i telefonen eller? Jag undrar hur någon annan människa ska kunna frigöra min potential, den enda som kan göra det är väl jag själv. Mina mål har inte alltid varit så klara, utan jag har strävat efter att tjäna pengar för min överlevnad. Drömma om att bli det ena eller det andra har åtminstone inte jag hunnit med. Man vill ha ett jobb och klara sig själv, så enkelt är det bara.
Personlig marknadsföring säger dessa jobbcoacher och menar att man ska traska in till företagen och fråga hur deras marknad ser ut för personalbehovet. Jag har aldrig kunnat med att ens tänka mig göra något sådant. För mig känns det som att prostituera sig. Man läser annonser och skickar in sina betyg på de arbeten som är lediga. Finns inga lediga jobb, tänker åtminstone jag som så att de inte behöver någon ny personal. Så tänker nog de flesta och så söker man något bara för att få någon inkomst.
Ett tag tänkte jag att utbilda mig till jobbcoach, men när jag forskade i det så lämnade jag de planerna. Det känns mer meningsfullt att verkligen se till att de som vill arbeta också får en chans att göra det. Då gör man en insats och slår inte blå dunster i någons ögon. Inte lova något man inte kan hålla och ta vara på de kunskaper som finns, har gett mig mer än någon flummig coaching.
Detsamma gäller för alla unga som går arbetslösa. Slå inte blå dunster i deras ögon utan få dem att inse hur verkligheten är. För att komma någonstans behöver man först ha avslutat sin skolgång. Sedan får man inse att förs gäller det att ta skitjobben så man kommer in på arbetsmarknaden. Göra hamburgare, plocka varor och annat tråkigt. Det är klart att ingen ung människa vill stanna där, men någonstans måste man börja.