Trettondagen idag då

Tror jag var lite fel ute när jag skrev att det var trettondagsafton i fredags. Men det är lite knivigt att veta exakt då de inte har någon röd dag idag. Men vad spelar det för roll egentligen alla i Sverige hade en röd dag och jag hoppas många fick vara lediga.

Ingen sol idag utan mer halvsoligt om ni förstår. Kyligt kändes det med endast +9 och inte så bra för våra förkylningar som envist biter sig fast. Jag körde igång med min yoga i morse men det är lite jobbigt med en näsa som har innehålla som rinner. Man ska andas genom näsan när man yogar.

Trädgården har ändå blivit ordentligt inspekterad av hundarna. Även grannarna har fått sig ett span. De tvärs över gatan samt de som delar vårat staket. Jag har inte suttit på kistan idag för det hade inte blivit något trevligt resultat av det, utan jag hade säkert åkt på en ettrig blåskatarr. Inte bra för tanter som har en hästskonjure där en tredjedel är i arbete. Nej, mina sittningar har varit inomhus.

Dessa foton sköt jag av under tiden som jag bäddade sängen. Skakar våra täcken på trappan varje dag och då passar hundarna på att få en tur ute innan Mr J kommer med brödet till frukosten. En maskin med lakan har fått snurra runt i tvättmaskinen så nu dofter biblioteket gott. Mr J köpte ett tvättmedel sist som får den rena tvätten att lukta som bubbelgum. Ni som är nära min ålder kommer kanske ihåg Bugg för så luktar det. Gott tycker jag och blir lite nostalgisk var gång jag tömmer tvättmaskinen. Jag hänger lakanen på torkställningen i biblioteket under natten och på morgonen är det torrt. Hade tänkt köpa en torktumlare men jag känner inte att jag behöver någon för de två månader då jag inte kan hänga tvätten ute. Den hinner inte torka.

Som sagt så är det inte röd dag här idag, så en del måste jobba. Men om jag var tvungen att göra det så hade jag gärna gått runt i ett vinfält och klippt lite grenar. Verkar som ett bra jobb utan stress där man får massor av frisk luft. Har man sedan en liten hopfällbar pall med sig kan man sätta sig ner och inta ett glas vin till ost och baguette när andan faller på. Men det klipps nog inte bara på måfå utan ett visst kunnande måste man nog ha. Men det ser onekligen rätt rofyllt ut.

Mr J var ut i husbilen idag och kunde se på temperaturmätaren att det varit +1 som lägst inatt. Ja är det vinter så är det. Men det hade vi inte en enda känning av för vi har väldigt varmt inomhus. Men idag känner vi oss lite kymiga så Mr J har tänt en brasa i spisen . Det luktar så gott och sprider en god extravärme i huset.

I morgon tänker vi göra en liten tur in till Beziers.

Historien om veden

Igår kom veden vid halv fem och allt tippades ute på gatan framför grinden.

Vi stod och tittade på högen och det kändes lite tungt just då. Men skam den som ger upp innan man försökt.

Hit skulle den och allt var fint förberett. Men skulle allt få plats?

Det är uppför och till vänster allt ska. Kuma lade sig strategiskt och där hade han bra utsikt över infarten och mig som var på andra sidan grinden.

Gud nåde vad vi slet. Jag kastade fram ved och Mr J staplade på säckakärran och drog upp allt till skjulet. Han hade ont i nacken efter allt dragandet igår.

Vi måste ju få bort allt från gatan och in i trädgården innan det blev mörkt. Jag gjorde ett kort avbrott vid klockan sex då hundarna fick sin middag. Fotot är taget från andra sidan gatan där jag satt på muren vid vinfältet och vilade ryggen då Mr J rullade upp veden.

Här ligger allt och väntar på att staplas fint i skjulet. Det sparade vi till idag fredag. Lite ledbruten struttade jag ut och började stapla alla mindre pinnar och Mr J tog sig an de större som skulle ligga utanför.

Det har tagit några timmar men nu är det klart. Veden är staplad och de större måste vi klyva innan de kan eldas i spisen. Tror inte att de brinner annars. Om vi var ledbrutna innan dagens jobb så är vi som två 100-åringar just nu.

Hundarna är helt slut efter att ha varit ute hela dagen och sover som stockar haha. Det var ju fyndigt detta med stockar.

Ja så har vi tillbringat fredagen. Vad har ni gjort?

Krig mot maskrosor 

Gräset är klippt och tusan vad det växt på en vecka. Jag har planterat de två grädplantorna jag köpte igår. Fönstret i uterummet ser riktigt fint ut igen. Mannen köpte rosjord igår och nu har jag strött ut den och vattnat. Jag kantklippte runt huset och känner precis som Unkas att det är dags att vila en stund. Mannen krigar som bäst mot maskrosorna som flockat sig runt husbilen. 

Solen har börjat titta fram så vädret börjar arta sig. Nu en välförtjänt kall öl för oss och tuggben till hundarna. 

Tillbaka på noll

Jag kan ju inte ha datorerna påslagna hela nätterna och idag när jag satte mig i biblioteket hade mannens dator dött. Ingen ström och ingen nätåtkomst. Igår kväll när jag lämnade allt, så hade jag fått ned 45% av tian på hans dator. Nu vete tusan om jag måste börja om från början. Känns en aning hopplöst just nu. Jag har startat om den och ska kolla vad som behövs göras.

Kuma ligger här inne hos mig och drömmer. Han pratar i sömnen. Unkas ligger i våra sängar med huvudet på husses kudde. Jag ska fortsätta med datajobbet och även försöka hålla på i min. Idag fungerade det inte att gå in på bloggen från google, men från edge gick det jättebra. Datorer har ett eget liv ibland, känns det som. Jaha, jag får tydligen hämta windows 10 igen för det fungerar inte med det jag hämtade tidigare. Så roligt då, näe.

Jag suckar och kör på så får vi se om det lyckas denna gång. Tycker min dator verkar bättre än mannens, trots att hans är ett snäpp nyare. Lite trög i batteriet, haha. Så nu fungerar den som den ska. Dags för jobb då.

 

 

 

Nähä, nä… i Sverige kör vi med åldersrasism

Jag har ansökt om arbete med att ta hand om alla flyktingar som kommer till vår kommun. Tänkte att de kanske behöver folk med kunskap om administration och erfarenhet. Jag läser om hur mycket hjälp de behöver och då borde jag nog försöka dra mitt strå till stacken. Blev lite fundersam när jag såg på lokalnyheterna att det satt tjugofemåringar och behandlade ansökningarna. Då sollas jag med all säkerhet bort på grund av min ålder, var min första tanke.

Så rätt jag hade i den tanken. Fick nej tack via mail igår. Jag är inte önskvärd och min kunskap är inte värd ett vitten. Därför ska ingen kritisera min attityd till arbetsmarknaden. Vänder den ryggen mot mig så vänder jag ryggen åt den. Jag har det bra som jag har det och tänker inte öda särskilt mycket energi på att leta jobb. Om jag hade bott i t.ex. Frankrike så hade jag varit väldigt attraktiv på arbetsmarknaden och allrahelst i ett sådant jobb som att ta hand om de flyktingar som nu kommer. Men i Sverige är man förbrukad när man fyllt femtio år.

Jag skriver vidare på min bok och det berikar mina dagar. Lev här och nu. Absolut säger jag och tack och hejdå till alla vanliga arbeten. Denna erfarenhet är jag tyvärr inte ensam om och många mår väldigt dåligt av att bli ratade gång på gång. Men våra erfarenhetsår kan de aldrig ta ifrån oss. Jobba ute i arbetslivet tills vi blir sextiofem, jo pyttsan. Hur ska det gå till hade de tänkt sig? Ingen vill ju anställa oss och blir vi utan arbete av en eller annan anledning, så är det kört.

 

Trög tisdag

Jag har massor att göra med företaget idag, men orken och motivationen kommer inte. Får tvinga mig att göra det jag måste göra annars blir det inga pengar heller. Vi har väl våra dippar allihop. Idag känner jag inte för att prata med någon mer än hundarna. Därför är det skönt att slippa sitta på ett kontor med andra människor. Oftast brukar dessa dippar inte vara särskilt länge och det är när jag varit ute med hundarna allt brukar kännas bättre. Därför funderar jag inte speciellt mycket över orsaker eller sådant som kan påverka. Just nu vill jag bara ha harmoni runt omkring mig och det skapar jag med olika saker. Bara små ting som får mig att le och må bra. En sak är ett halsband jag fick när jag höll på med vikingabåten i Göteborg. Det ger mig kraft och jag blir lugn av att ha det på mig.

Vädret påverkar kanske att man blir lite nere. Vi har haft så varmt och soligt under en lång tid, med en urladdning igår så att håret nästan reste sig på huvudet av all elektricitet. Nu är allt så lugnt och det har blivit svalare. Egentligen är det rätt skönt när man kan andas och röra sig utan att svetten lackar i pannan. Men det blir lite höstkänning och det vill jag inte ha än. Därför lägger jag in en badande Nellie här i bloggen.

Semestern 2014 048

 

Vår lilla tös som älskar vatten och gärna badar. Här tar hon sig ett kvällsdopp på västkusten.

Mycket humbug

Detta med jobbcoaching verkar vara bara flumm. Hur skulle du svara på frågan om vad du är stolt över i ditt jobb? Vadå stolt? Jippiii, jag skrev mailet rätt och var trevlig i telefonen eller? Jag undrar hur någon annan människa ska kunna frigöra min potential, den enda som kan göra det är väl jag själv. Mina mål har inte alltid varit så klara, utan jag har strävat efter att tjäna pengar för min överlevnad. Drömma om att bli det ena eller det andra har åtminstone inte jag hunnit med. Man vill ha ett jobb och klara sig själv, så enkelt är det bara.

Personlig marknadsföring säger dessa jobbcoacher och menar att man ska traska in till företagen och fråga hur deras marknad ser ut för personalbehovet. Jag har aldrig kunnat med att ens tänka mig göra något sådant. För mig känns det som att prostituera sig. Man läser annonser och skickar in sina betyg på de arbeten som är lediga. Finns inga lediga jobb, tänker åtminstone jag som så att de inte behöver någon ny personal. Så tänker nog de flesta och så söker man något bara för att få någon inkomst.

Ett tag tänkte jag att utbilda mig till jobbcoach, men när jag forskade i det så lämnade jag de planerna. Det känns mer meningsfullt att verkligen se till att de som vill arbeta också får en chans att göra det. Då gör man en insats och slår inte blå dunster i någons ögon. Inte lova något man inte kan hålla och ta vara på de kunskaper som finns, har gett mig mer än någon flummig coaching.

Detsamma gäller för alla unga som går arbetslösa. Slå inte blå dunster i deras ögon utan få dem att inse hur verkligheten är. För att komma någonstans behöver man först ha avslutat sin skolgång. Sedan får man inse att förs gäller det att ta skitjobben så man kommer in på arbetsmarknaden. Göra hamburgare, plocka varor och annat tråkigt. Det är klart att ingen ung människa vill stanna där, men någonstans måste man börja.

Snart börjar allvaret

En ny kull studenter slutar skolan om någon vecka och allvaret börjar. Visst känner nog många det som en befrielse och särskilt när sommaren står i blom. Men det kan bli en bitter erfarenhet för andra, då det visar sig att det enda som finns är att gå till arbetsförmedlingen. Det är oftast ingen upplyftande erfarenhet. Glädjen över att slippa gå till skolan mer dränks i bitterhet över att det inte finns jobb att få. Men jag hoppas alla får en fin avslutning och glömmer dessa problem just dessa dagar.

Själv jobbar jag och står i hela dagarna för att få lite inkomster. Nu under sommaren ska det nog gå bra, men jag vet inte hur det blir till hösten. Förhoppningsvis lossnar det ordentligt på den fronten med. Inte för att jag önskar massor av snö, men det hade varit roligt om de som vill skotta får att göra. Jag måste se någon månad framåt hela tiden och inte stanna i glädjen över att det är mycket att göra just nu. Några fler veteraner har anmält sig och de har jag börjat fånga upp för att intervjua. Som sagt gäller det att ha en viss framförhållning.

Lång arbetsdag för mig

Nu stänger jag kontoret för idag och förhoppningsvis har det gett något. I morgon kommer jag att få veta om det var värt mitt sena jobb. Håll tummarna för mig. Ett litet steg för världen men ett stort steg för mig. Det handlar om att sy ihop ett nytt uppdrag som kommer att bli ett löpande, vilket är precis det jag vill ha. En ny veteran ska få träda in på scenen. Jag vill ju aktivera så många jag bara kan och denna vill verkligen komma ut och göra något.

Så snälla håll tummarna i morgon. Jag ska berätta hur det gick, eftersom jag kommer få besked redan i morgon.

www.veterankraft.se