Och himlen öppnade sig

Som det regnar idag, verkar det som att allt regn som inte kommit tidigare, ska ned. Någon kanske sade dränk skåne eller dränk norrland på den och den dagen. Ovädren verkar beta av olika områden varje vecka och nu är gräset helt plötsligt väldigt grönt igen. Det mullrar i fjärran och så plötsligt öppnar sig himlen i några minuter, för att i nästa sluta helt. Som om någon stod och vred på och av en kran. Fåglarna har sökt skydd och det är mycket tyst ute, förutom regnet då som smattrar på taket i uterummet och rinner ned i brunnarna. Jag hoppas alla skollediga barn har ett gäng bra filmer eller spel som sysselsättning idag, så deras föräldrar inte blir söndertjatade. Sommarlovets sista vecka för många av dem och sedan kommer säkert solen igen när de sitter i skolsalarna för ett nytt läsår.

Jag klagar inte alls för regnet behövs verkligen och de flesta har ju kommit hem från semestern efter en riktigt varm och fin ledighet. Bara att sätta på sig regnkläder och traska ut med hundarna när det är dags. Hundarna är ju inte så glada men efter en torkning med varma handdukar, så brukar de vara lika glada igen. Sedan blir det inomhusaktiviteter resten av dagen. I morgon har regnet dragit vidare och någon annan del av landet får sin dela av det. Jag hoppas bara att det stämmer som de säger, att det ska bli fint väder till helgen. Byns marknad ni vet och det måste bli ett roligt avslut på sommaren för alla. Vi ska köpa honung och korv och en massa annat gott.

 

Idag kom programmet

Det är marknad i byn denna helg och idag vet vi vad de bjuder på. Som ni kanske förstår så ställer hela byn upp. En del visar sitt utbud och andra deltar med att närvara.
Jag tycker detta är ett jättekul initiativ och alla som är med i företagarföreningen är involverad på olika sätt.
Jag tänker bidra med mitt.

Både bra och dåligt

En social instution går i graven på torsdag här i skåne. Sedan 2008 har man haft ett företag där människor fått arbete som varit chanslösa annars. Kommunen har anlitat detta företag för arbete. Jag har tyvärr fått se hur träd vandaliserats och hur vår lilla by förfulats av dessa människors framfart. De vill säkert väl men då de inte är utbildade för att beskära t ex träd, har de förstört mer än de har underhållit dem. En pensionerad arborerare, som håller i utbildningar i just trädbeskärning, ringde mig och var så ledsen för hur det ser ut i vår by. Kanske trodde han att mina veteraner var skyldiga till detta, men det var det ju inte.

Samtidigt som jag är glad över att vi nu kanske får mer kunnigt folk som tar hand om kommunens träd och buskar, så beklagar jag att de tidigare arbetslösa blir det igen. De är tillbaka på ruta ett och mår säkert inte bra idag. Socialdemokraterna rasar i kommunen och anklagar alliansen för att ha misskött företaget. De hade en chans att sitta i styrelsen och hjälpa till, men se det ville de inte. Det kan bli så dålig publicitet när ett företag går dåligt och då tappar man röster i ett kommande val. Fegt och egoistiskt tycker jag. Men typiskt svenskt. Klaga när någon annan gör något de tycker är dåligt, men hjälpa till går inte för då kan man ju hamna på samma bänk.

Nu är det så att andra företagare inte haft en chans att komma in på kommunens mark, då man endast anlitat denna sociala service. Kan tänka mig att många inte sett med blida ögon på detta. Nu får de en chans att offerera på dessa arbeten och kanske får vi i byn finare buskar och träd.

Soffpotatis

image

Den ena ligger i soffan och andas tungt, den andra ligger halvt under soffbordet, det enda som fattas är en skylt som säger ”stör ej”. Den tredje tror han är en liten knähund och har törnat in i husses knä. Jag sitter intryckt i soffhörnet och det är väl så det ska vara.

Livet som rinner ur kroppen

Jag läser om de nitton svenskar som vill åka till mars, för att aldrig komma tillbaka. De vill lämna en jord så vacker och grym om vartannat, utan att någonsin få uppleva det igen. För mig är det ofattbart, då jag älskar att leva och finnas till just här på jorden. Sedan läser jag Kristians blogg och här finns det ingen återvändo. Han finns här ännu men kommer sakta att försvinna, trots att han inte vill. Hur mycket skulle han kunna ge för att få stanna och leva just på denna jord? Han ska inte till mars, utan någonstans ingen riktigt vet. Det är skrämmande att läsa hur försvagad han är och hur lite han kan göra. Han kämpar allt han kan för att åtminstone hinna det han vill, innan det tar slut.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/08/2000-ljusar-av-morker.html