månadsarkiv: maj 2014

Syskonkärlek

Publicerat av
Svara

Tänker en hel del på detta med vänskap och kärlek mellan syskon. Beror säkert på att vi tittar på serien ”Brothers and Sisters”. Fem syskon bråkar, blir sams och deras mamma försöker medla fred mellan dem. Kort och gott är det vad hela serien handlar om. Allt är ju väldigt komprimerat och uppskruvat, eftersom det som händer i en serie kanske är något som utspelar sig under en hel livstid. Det jag tänker på när jag ser denna är att de alltid försöker hitta tillbaka till varandra och att de verkligen tycker om varandra. När det uppstår ett problem eller någon hamnar i en kris, kommer alla syskon till undsättning.

Jag vet att det finns många familjer som verkligen har en sådan sammanhållning. Tyvärr, har jag aldrig upplevt det. Jag har en syster som är äldre än mig och vi har aldrig gjort saker tillsammans. När vi var små så var vi ju tillsammans hela familjen, men ju äldre vi blev gled vi isär. Våra liv har tagit olika vägar och vi har nog aldrig haft samma intressen. Saken är nog den att min syster aldrig varit särskilt intresserad av mig eller mitt liv. Tror inte att hon ville ha mig i familjen, utan har sett mig mer som en konkurrent om våra föräldrar. Jag har försökt närma mig henne och det har fungerat i vissa perioder, men aldrig hela tiden.

Därför har jag alltid sökt mig till andra människor och nästan blivit som ett syskon till dem. Människor som haft samma intressen och visat att de verkligen tyckte om mig. Därför har jag inte lidit speciellt av att inte min syster funnits där. Men visst hade det varit roligt att ha en nära relation med ett syskon. Jag har en sorg inom mig, för jag vet att vi aldrig kommer att ha det. Idag är vi väldigt långt ifrån varandra, både geografiskt och känslomässigt.

Så ni som verkligen har en fin relation med era syskon, ska vara glada över det och ta vara på den. Blod är tjockare än vatten.

love me

Antidrag

Publicerat av
Svara

image

Nellie i sin nya sele. Mannen hittade en hurttasele igår, så vi invigde den idag. Visst drar hon lite då och då, men inte alls som med vanligt halsband. Hon verkar mer avslappnad och inte alls stressad.
Vi mötte ett par hundar och hon verkade mest mallig, sträckte på sig och trippade fram utan att titta på hunden.
Det blev med andra ord, en mycket trevlig promenad trots värmen.

Jag har inte glömt

Publicerat av
Svara

Snart är det dags för skolavslutningar och många ska ta sina första steg ut i arbetslivet. Det blir besvikelser och glädje om vartannat. Flera år av studier är till enda, medan andra får en en andningspaus innan nästa skolår startar. Men en del kanske känner att flera år av plåga är över och att de äntligen slipper sina plågoandar.

Jag kommer ihåg allt bra och dåligt under mina skolår. Som i fjärde klass då Anneli stod bredvid mig och petade mig i näsan med en tejpbit, som hon fäst på sin nagel. Det var under roliga timmen och vi hade olika tävlingar. Jag vet inte varför hon hade börjat tycka illa om mig, eller började försöka få mig att gråta? Länge stod jag med tårarna bakom ögonlocken och stod ut med det hon gjorde. Tillslut uppnådde hon sitt syfte då jag började gråta och gick längst bak i klassrummet. Så utanför jag kände mig då och utlämnad. Det fortsatte med lite olika saker ända tills vi flyttade från samhället. Jag var verkligen glad att slippa henne.

Jag har inte glömt när jag i nionde klass plötsligt inte hade en enda vän i klassen. Vi var fem stycken tjejer som alltid höll ihop på raster och ibland efter skolan. Men när jag träffade min första pojkvän, ville de inte veta av mig. Kanske var det för att jag började plugga hårdare för att kunna komma in på den linje jag ville på gymnasiet? Mina betyg blev rätt bra och bättre än några av de andras. Jag blev plötsligt rätt ensam och sökte mig till andra på skolan som bodde nära mig och gick på samma ungdomsgård. Men i klassrummet kändes det verkligen kallt. Vilken lättnad när sista skoldagen var över och jag kunde gå hem.

Jag har inte glömt hur spännande det kändes första skoldagen i gymnasiet. Många nya ansikten och en del som jag kände från min gamla skola. Ett nytt kapitel började i mitt liv. Jag fick nya vänner och de tre åren gav mig mycket av mitt självförtroende tillbaka.

Jag har inte glömt Riitta som började i vår klass andra året. Hon bodde utanför stan och var inte helt frisk. En dag berättade jag om en artikel i en veckotidning jag köpt. Hon ville låna den och det fick hon ju naturligtvis. Sedan var hon sjuk ett par dagar. När hon kom tillbaka, bad hon om ursäkt då hon inte kunde lämna tillbaka tidningen. Hon skulle läsa den i badkaret och blev väckt av sin familj. Hela tidningen var sönderriven och låg i bitar omkring henne. Det visade sig att hon hade epilepsi. Utredningar följde. Sedan var hon borta länge. Vi fick reda på att hon badat bastu hemma och fått ett anfall. Oturligt nog ramlade hon mot stenarna och brände sig rejält. Ansiktet var förstört och benen illa åtgångna. Hon kom tillbaka och tog sin examen med röda stora märken i ansiktet och skinn transplanterat från olika ställen.

Jag har inte glömt den gången jag träffade henne i Uppsala. Vi läste där båda två, hon på juristlinjen och jag statsvetenskap. Jag hade inte sett henne på fler år och vi var nära de sista åren av våra studier. Hon hade träffat en kille och de planerade att flytta till USA för att avsluta sina studier där. Hennes ansikte var i stort sett läkt och hon strålade. Så glad jag var för hennes skull.

Jag har inte glömt samtalet jag fick från en av mina klasskamrater från gymnasiet. Riitta var död.

Jag har glömt hur det kom sig att hon dog. Men känslan jag fick under samtalet har jag inte glömt. Så orättvist det kändes, att hon skulle dö, när hon äntligen mådde bra och kunde se framåt i livet.

Många andra som både fick mig att skratta och gråta under skoltiden är suddiga för mig, även om händelser sitter kvar som små sår i hjärtat. Men Riitta glömmer jag aldrig. Jag kan fortfarande se hennes ansikte framför mig den dagen vi träffades för sista gången.

ledsen1

 

Letar på nätet

Publicerat av
Svara

Vi har länge försökt få vår äldsta hund att inte dra i kopplet. Det har varit svårt eftersom vi alltid går med en av de andra hundarna tillsammans med henne. Värst är det när hon ska löpa och under den perioden. Tror jag kommit på problemet med dragandet. Hon går med nosen i backen mest hela tiden och det känns som att hon tagit det till sin uppgift då vi är ute. Under någon vecka har jag använt sele på henne då hon börjat låta hemsk i halsen. Eftersom det bara blir värre ju äldre hon blivit, måste vi försöka göra något som skonar hennes hals.

Lilla Nellie är en hund som lätt blir stressad och nervös. Hon kan skrika då vi möter någon hund och det är stressen som får henne till det. Med selen där jag vänt ringen nedåt trippar hon så fint. Nu ser hon sig omkring och verkar mycket lugnare. problemet är att selen är i läder och hon börjat få skavsår. Så nu vill jag hitta en mjukare variant som ändå har denna inverkan på henne. Funderar på att prova något som heter easy walk, där man fäster kopplet på bringan. Ingen rem under benen, utan endast över bringan. Men jag vill leta lite till för det kan ju finnas något bättre.

Nellie blir tio år i år och ska ha en så lugn och harmonisk ålderdom. Det är hennes arv från alla de hundraser hon har i sig, som gör att hon är så nervös. Hon är mitt val och mannen var tveksam om att köpa henne, så nu ser jag det som min uppgift att hjälpa tösen så mycket jag kan. Hon är så rar hemma och lugn bara hon är trygg. Kanske kan den rätta selen hjälpa henne ute? Ska säga att jag försökt flera olika metoder för att hon ska sluta dra, men stressen gör att hon inte svarar särskilt bra på dem. Inte ens de gånger jag haft möjlighet att gå med henne ensam. Hon kan stå och darra av stress och blir så olycklig när hon märker att jag inte är nöjd. Nu är det sluttränat med damen och vi ska ha fina promenader tillsammans resten av hennes liv.

wpid-IMAG0196-1.jpg

Inte bara jag

Publicerat av
Svara

Jag vet att det inte bara är jag som tycker att måndagar är jobbiga. Det är svårt att komma igång på morgonen och när sedan eftermiddagen kommer är jag trött. Kan bero på att det alltid blir lite för sent sänggående på söndagarna. Men det är så svårt att släppa helgen och den fina samvaron vi alltid har då. Vi sitter kvar i soffan och pratar om ditten och datten. När vi sedan lägger oss är ju helgen förbi och jag vet att när jag öppnar ögonen nästa gång så är det måndag.

Därför är det skönt att arbetsdagen lider mot sitt slut och i morgon är det tisdag. En mycket enklare dag att stiga upp till. Det brukar också vara dagar fyllda med arbete, vilket gör att allt känns roligare.

Ändrade planer idag

Publicerat av
Svara

Lite molnigt i morse. Ingen fara tänkte vi och traskade ut med hundarna. Varmt väder och ingen jacka behövdes, så planerna på att hålla på i trädgården verkade hålla. När vi hade några hundra meter hem började det att stänka. Vi klarade oss men det blev ingen dag ute i trädgården för oss. Istället har jag satt mig ned i biblioteket och försöker greja mannen hemdata. Problemet är ju att jag inte kan installera något virusprogram på den. Kommer till sjuttio procent och sedan händer det inte ett skvatt. Dagen får ägnas åt detta istället för frisk luft och sol som vi hade tänkt.

Men det blev en fin dag ute igår så jag ska absolut inte klaga. Sommaren är här och vi har varmt ute. Hundarna får en dag i lugn och ro efter gårdagens lek. Vädergudarna ville inte att vi skulle tära på krafterna idag. Ska klippa mannens hår senare. Inte för att jag är någon utbildad frisör, men han är bra mycket nöjdare efter min klippning än då han varit hos frisören. Har kanske en dold talang där. Det var kanske hårfrisör jag skulle utbildat mig till? Mindre stress, tillfredställelse när kunder blir nöjda, egen företagare för länge sedan. Våra livsval kan förändras under åren och jag är glad att inte vara ung idag. Med facit i handen så är jag nöjd med mina yrkesval. Men jag skulle inte vilja börja om som tjugoåring och försöka bestämma mig för vad jag vill arbeta med.

djurbild243