Lite finlir

Idag var det dags för mig att måla igen och nu krävdes det fina lugna penseldrag. Mr J kör andra målningen i sovrummet och sedan är det panelen därinne som ska fixas.

Jag har denna disk som projekt och Mr J har handlat färg och penslar åt mig. En fin liten roller, en smal pensel till undersidan och en konstnärspensel till alla kanter. Jag körde igång och tänkte att detta kommer att ta lång tid. Men första strykningen är klar och såhär ser disken ut nu

Jag ville ha en färg som passar ihop med köksutrustningen som är mörkt grå. Matt svart blir snyggt tycker jag.

Färgen torkar snabbt här i värmen och om någon timme blir det en strykning till.

Jag tänkte föreviga lite hur vi hade det innan möblerna kom. Det är så lätt att glömma när de sedan är på plats. Idag är det en dag närmare tills de kommer. Alltså sju dagar kvar.

Hundarna har boat in sig och verkar må bra av att vi har hus och trädgård igen. Kuma pratar väldigt mycket och Turbo härmar efter. Det är skönt att ingen av dem skäller när de hör någon annan hund. De har blivit kompis med grannens hund och hälsar så fint vid staketet.

Ikväll ska Mr J få sin vilja igenom och vi ska se på Ernst. Inte mitt favoritprogram, men jag hatar det inte heller.

Från mitt fönster

Vaknade till samma gråväder som vi hade igår. Ser två gula västar längst bort på gatan och det är inte några arbetare utan endast några som rastar sin hund. Vi skaffade tidigt gula regnjackor när vi flyttade till byn. Bra att ha på sig när det är långt mellan gatlyktorna och man måste korsa trafikerade gator. Vi var nog bland de första i byn som gick omkring i sådana, men på senare tid har det blivit fler som förstått att det är bra att synas.

Många tittade nog snett på oss och skrattade åt våra lysande jackor. Det har vi aldrig brytt oss om. Jag förstod att det var en del som hade synpunkter på jackorna då en arbetskamrat kommenterade att det var bra att vi syntes så bra. En annan gång var vi på en träff med flera hundägare och vädret var uruselt. Vi skulle gå en sväng och stod där med våra gula jackor. Alla var svartklädda i tuffa byxor och jackor och tittade på oss som om vi kom från en annan planet.

Undrar vad de skulle säga nu när jag skaffat mig ett par byxor som också har gula reflexer ? Inte för att jag bryr mig då säkerheten är viktigare för mig. Men i alla kretsar har det alltid varit viktigt att klä sig på ett visst sätt för att höra dit. Det finns mode i allt. Som att ha vissa hundraser. I byn har det varit populärt med Jack Russel ett tag och tyvärr har vissa inte förstått vad det är för hund de köpt. Det har avtagit som tur är. Men övervägande raser i vår by är de små ettriga sakerna. Inget våra hundar uppskattar.

Idag verkar naturen vara på vänt. Den vet inte riktigt om det ska bli kallare eller varmare. Jag tror att om man petar i fjolårsgräset så är det små små knoppar som väntar på sol och värme. Jag fick en förnimmelse av vår i min näsa i morse. Våren luktar på ett speciellt sätt. Lite våt jord och något mer som jag inte kan beskriva. Snart kan vi hänga undan våra gula jackor och endast använda dem då det regnar ute.

Inte mycket utgång här

Nu när det är is överallt har mina små promenader till postlådan slutat. Jag ser hur människorna som går ute tittar i marken och letar fläckar utan is. Det är plusgrader men vinden gör att det känns som flera minus och det gör att snön blivit is. Visserligen gick jag med små steg och väldigt sakta ut till trädet i morse för att fylla på fågelmat. Men det blir inte fler promenader för mig.

Vargjakten är över och alla mördade vargar sända till staten, men pälsen får jägarna behålla. Gissa om jag kommer att reagera när och om jag ser någon med vargpäls. Jakten är så vidrig att jag inte ens har ord för det. Att vissa ska få roa sig med att skjuta på levande djur är sjukt. Åk för tusan ner till Syrian och skut då! Eller helst sälj bössan och donera pengarna till organisationer som vill bevara våra vilda djur. Människan är ett monster. När så vissa vill jaga fler vargar i år är upprörd ett för snällt ord för mig.

Jag läste en artikel där några jägare beklagade sig att sedan vargen kommit till området så fanns det färre älgar och rådjur att skjuta. Va!!!! Ja, ni läste rätt. De vill ha bort vargen för att de äter den föda som jägarna vill ha. Mannen har jaktlicens som han inte använder sig av sedan tjugo år tillbaka. Han berättade att då betalade jägaren ca 700:- för att få skjuta ett rådjur. Tror att den summan gått upp rejält idag. Markägaren håvar in massor av pengar för att människor ska få gå in och skjuta djur. Undrar vad de betalar för en varg eller en björn?

Här borde skattemyndigheterna ta sig en titt. Redovisas dessa skottpengar och betalar man skatt? Skulle inte tro att det går riktigt rätt till. Säg att man håvar in 700:- x 10 personer i jakträtt. På en helg tjänar man 7000:- och det var ett belopp man betalade för 20 år sedan.

Om jag hyr ut mitt hus måste jag redovisa vinsten och betala skatt, men jag tror att markägarna inte redovisar något. De hävdar säkert att de bara jagar med goda vänner som inte betalar något. Tror man på det så tror man på tomten.

För övrigt anser jag att man inte ska tillåta licensjakt i Sverige!!!!!

från instagram

Hemma med nytt gips 

Låt mig få presentera undertecknads vänster fot helt naken utan gips. 

Tjugo stygn tog läkaren bort och jag har bra känsel i foten, utom på ovansidan som är rejält svullen. Där är känseln lite luddig. 

Jag kör med svart gips nu också då det känns lite tufft och är praktiskt. Smutsen syns inte. 

Vi var upp till pappa en stund innan vi åkte hem. I morgon ska jag vara med på vårdsamtal och jag vill veta hur pappa tänker. 

Mannen var in och hämtade Unkas som har tid för kloklippning hos veterinären klockan sex. 

Sedan ska vi alla få middag och ta kväll. 

Fortsättning av min berättelse om olyckan

Jag rullades in på en sal på ortoped 1 och fick en ny fin säng. Fruktansvärt trött och med tår som börjat svartna. Skenan de satt in efter operationen fungerade inte så bra. Fick bandaget uppklippt och beordrad att hålla mig totalt stilla hela natten. Det blev en natt av korta slummerperioder och oro, även denna natt var en tant som tjoade så fort hon hörde ljud. På en sal med minst fyra stycken personer som har opererats eller ska opereras är det alltid någon som behöver ha hjälp med något. Jag hade fått kateter insatt så den biten slapp jag, men smärtlindring behövde jag med jämna mellanrum.

Morgonen efter forslades den skränande tanten iväg till sitt boende och en ny betydligt stillsammare dam intog platsen. Mina dagar på hotell MAS förflöt med matintag ,lite knaprande av tabletter och gissa om jag drack vatten. Jag var hur törstig som helst. Dagen efter blev jag körd till datormogarafi och sedan gipsning av foten. Med mitt fina svarta gips kunde jag börja röra mig.

Sedan kom kryckorna och jag blev av med katetern. Jag njöt av färden hem och att få sova i min egen säng. Nu fortsätter kampen mot tillfrisknandet.

 

Svårt att vara gammal i Sverige

Min pappa är 90 år och har svårt att gå, han hör illa också. Jag har blivit hans förlängda arm i världen. Det betyder att jag handlar åt honom, duschar honom och hjälper honom att komma till olika instanser han blir kallad till. Jag har blivit en fena på att köra rullstol smidigt. Pappa kan känna sig som en kung när vi är ute och kör. På grund av att han har svårt att gå ordnade vi hemtjänst till honom. De städar var fjortonde dag och precis idag fick jag reda på att de från och med i höst kommer att dra ned på städdagar till en gång var tredje vecka. Den saken kommer jag att bestrida i då.

Det som hänt nu är att de ändrat på tjänsten som innebär matleveranser. Hittills har pappa fått mat varje vecka och med kassen en lista på nästa veckas matsedel. Hemtjänsten har hämtat listan hos pappa varje torsdag och faxat den till Ica som lagar till matlådorna. Efter lite krångel i början har det fungerat som på räls och pappa ha varit nöjd. Tills nu då det kommit ett papper där det står något om en app och internet. Pappa fattade ingenting och ut åkte pappret till pappersinsamlingen. Igår yttrade pappa sig och menade att han nog får fasta i fortsättningen och ut kom hela historien.

Idag ringde jag till föreståndaren för hemtjänsten i byn och fick förklarat för mig vad som är på gång och vad jag behöver hjälpa pappa med. Det var inte lite ska jag säga.

Från och med första juli ska man beställa mat på internet eller via en app i mobilen. Min pappa har ingetdera. Men då kan hemtjänsten hjälpa honom med det. Jag måste bestämma vilken av aktörerna pappa ska beställa från. Eftersom han tycker maten är bra från Ica så blev mitt val. För att kunna få maten därifrån måste han ha ett Ica-bankkort. Jag ringde kundtjänst på Ica och fick förklarat för mig hur jag beställer ett sådant. Det har jag nyss gjort. Jag fyllde glatt i alla fält utom mobilnummer och mailadress. Pappa har som sagt ingen mobil och ingen dator. Men se det gick inte så då fick jag fylla i mitt nummer och mailadress. Alltså kan man inte beställa ett bankkort på Ica utan att ha mobil eller dator.

Nu kommer det ett papper hem till pappa som han ska skriva under och skicka in. Ett kort kommer efter några dagar och en personlig pinkod. Inget konstigt med det. Det är bara det att kortet kommer rekommenderat och måste hämtas ut med legitimation . Jag misstänker att det kan bli så att vi måste till Trelleborg och hämta ut det. Har vi lite tur kan jag hämta ut det på Ica här i byn, vilket betyder mindre krångel. Sen kommer vi till det viktiga. Det måste komma in pengar på kortet och eftersom min pappa inte har internetbank måste det ske automatiskt. Alltså får jag kontakta hans bank och uppge kortnummer pengar ska in på och från vilket bankgiro det ska dras.

Tror faktiskt att det är lätt räknat på ena handens fingrar hur många 90-åringar som klarar av allt detta själv.

Så när politikerna säger att vi ska ta hand om våra äldre, vill jag bara spy på dem. Vilket urbota skitsnack. Jag som haft bry med hur vi skulle göra med pappas namnteckning och adress på matlistorna. Det har jag hjälpt honom att skriva, eftersom han darrar så mycket att det är svårt att se vad som står när han skriver. För inte har han fått förtryckta listor. Så enkelt ska de äldre inte ha det och nu har myndigheterna ordnat så det blir ännu djävligare.

Jag ska ordna allt till min pappa, men vem ska hjälpa dem som inte har någon anhörig som kan hjälpa dem? Därför tänker jag inte bli gammal i Sverige. De har snott min pension genom att ändra på den. Tack sossarna för det! Sedan har de mage att ta ut hutlöst med skatt på de korvören som man verkligen får. Tack sossarna för det och alla ni andra som inte brytt sig om att rätta till det.

Men en sak ska ni veta, det finns länder med hög dödsålder och låga skatter för pensionärer. Synd att min pappa aldrig får den chansen.

Vi hann runt

image

Kuma väckte oss vid nio och det fanns inte på kartan att vi skulle kunna somna om.
Därför klädde vi på oss och gav oss ut i gråvädret. Kyligt ute men vi höll god fart och hann komma hem innan det började regna. Tittar man väldigt noga kan man skönja en och annan snöflinga.
Får bli inomhus aktiviteter resten av dagen. Hundarna är inte roade av att vara ute i trädgården idag. Man kan ju bli våt och det är fruktansvärt obehagligt.
Jag småtorkar lite här och där, och klurar på julklappar jag ska ordna.
Den svåraste i år är pojken som aldrig kan säga vad han vill ha.
Nä, nu ska jag klura vidare.

Inte bara pollen

image

Då har fälltiden börjat hos oss. Med kliande ögon och täppt näsa gick jag ut i trädgården.
Mitt sinne måste vara totalt avtrubbat, eftersom jag inte tänkte på vilka kläder jag hade på mig.
En svart t-shirt är inte idealiskt.

Nu har jag ägnat en kvart att få den svart igen. Den var täckt med ett fint lager päls, när dagens borstning var klar.

I morgon är det jag som sätter på mig något glansigt, där inget hår fastnar. Blir väl regnjackan då. För jag tror inte att jag äger något annat som fungerar.

Ögondroppar och nässpray på agendan nu.

Nervös väntan

Hundarna är rastade och nöjda efter långa promenader, huset dammsuget och jag har fått i mig en liten bit mat. Mannen varit på gastroskopi och nu är det två timmar sedan det skulle göras. Väntar nervöst på att få ett samtal eller sms från honom. Pojken är nog lika nervös han, då han vill åka och hämta sin pappa. De har mitt telefonnummer på sjukhuset så skulle något ha inträffat borde de ha ringt. Har kollat men ingen har gjort det.

Det finns inget värre än att vänta och inget veta. Klockan närmar sig fyra och fortfarande har jag inte hört ett dyft. Svårt att koncentrera sig på något när man väntar. Hoppar högt vid minsta klonk från telefonen. Det kan vara mannen som skickar sms. Håller tummarna så hårt jag kan nu att allt är bra och att han får komma hem ikväll.

Flera nyanser av grått

Himlen tycks ta fram hela gråskalan i dessa dagar. På kvällarna syns inga stjärnor och det är becksvart ute. Inte konstigt att människor blir deprimerade under denna årstid. Trots det vill inte jag ha någon snö, som ska lysa upp i mörkret. Det finns inget värre än att halka omkring i kylan. Kanske är det tanken på att det obönhörligen kommer en sådan tid, som gör att man suckar och grottar in sig i deprimerande tankar. Nu känner jag mig inte speciellt deprimerad, utan mer att jag förstår alla flyttfåglar. Tänk, att kunna breda ut vingarna och segla iväg mot solen och värmen? Kunna stanna tills vädret blir bättre igen här i norr.

Tur att växterna inte släppt alla blad ännu och blommorna fortfarande slår ut. Mina rosor kämpar på allt vad de kan och lyser upp allt det gråa. Gräsmattorna lyser så gröna i alla trädgårdar. Härligt att det fortfarande finns lite färger i allt det gråa. Jag skulle vilja sträcka upp händerna mot det gråa och försöka sära på molnen. För där bakom finns det blåa och solen.

Onsdag idag och halva veckan har avverkats. Lillördag kallar en del denna dag. När jag var liten betydde onsdag att jag skulle åka till min balettlektion. Från sex års ålder till jag var sjutton, innebar onsdagar just detta. Först hade jag en förhoppning om att bli dansare. Men eftersom jag var blyg och höll mig i bakgrunden var det inte mig fröken såg. Jag fick alltid hålla till bland alla som skulle dansa i bakgrunden och någon söt duktig flicka fick dansa solo. Om vi behövde kavaljerer till flickorna, så var jag ett naturligt val. Till mitt förtret fick jag dansa pojkrollen och sätta upp håret i hästsvans. Jag som drömde om vida styva kjolar och tåspetsskor. Tillslut dog drömmen och skolan tog alltför mycket tid. Med vånda slutade jag att gå på balettlektioner på onsdagarna. Det är svårt att släppa drömmar, trots att man vet att de aldrig blir verklighet.

Men drömmen om en ny sommar behöver jag aldrig släppa. Den kommer precis som den alltid gjort.