Får ett talesätt i huvudet: Ropa inte hej förrens du är över bäcken. Valet är över och vissa jublade inatt. En del till och med applåderade när Reinfeldt berättade att han avgår både som statsminister och partiledare. Sådant är otroligt omoget och elakt. Men absolut inte oväntat, då vänstern visat upp sådana fasoner tidigare. Men det finns inte mycket att jubla över efter detta val. Inget parti fick majoritet och åtminstone jag undrar vad som kommer att hända. En del tror på omval andra hoppas väl att det ska bli ett samarbete över blockgränserna.

Den största skrällen stod nog SD för, då de seglade upp som Sveriges tredje största parti. I morse satt tyckare i tv-sofforna och påstod att det var olyckliga unga män i landsorten som röstat fram partiet. Då kan jag berätta att vår grannkommun inte endast består av unga män. Där blev partiet det största av alla. Tror alla politiker bör ta sig en ordentlig funderare på varför folk röstar på SD. Är det så att invandrarpolitiken är största orsaken? Har vi svenskar blivit rasister och varför i såfall? Taktiken med utfrysning och störande av deras valmöten, har ju absolut inte fungerat. Vad kommer att hända om det blir omval?

Jag är orolig för den framtid Sverige går mot nu. Vi har troligtvis fått en statsminister som endast varit partiordförande i två år och inte ens hunnit sitta i riksdagen. Han anar nog inte hur tufft det kan vara. Inte konstigt att alla partiordföranden verkar åldras snabbt. Jag skulle aldrig vilja ha det jobbet. Det värsta är väl att Löfven förväntas infria allt han lovat före valet. Istället kommer det bli många kompromisser och folk blir besvikna. Jag ser alla rubriker framför mig. Tänk, att ha ett jobb där du är bevakad av media i stort sett dygnet runt? Inget undgår pressen. Jag förstår att Reinfeldt valt att avgå, för det måste vara jobbigt att alltid vara i blickpunkten.

Så vi ska nog inte ropa hej innan vi vet vad som händer.