Etikettarkiv: rädd

Barndomsminnen

Publicerat av
3

Läste ett inlägg på en blogg som jag följer och minnen vaknade till liv. Bilder från vårens framfart i Sverige och det djurliv som vaknar då fanns med i inlägget. En varning var inlagd om bilder på ormar, som jag scrollade förbi snabbt. Jag tycker fortfarande inte om att titta på sådana foton. Här kommer jag in på mina minnen.

Ända sedan jag var väldigt liten har jag varit rädd för ormar. Jag har aldrig kunnat titta på vare sig bilder eller tvprogram där de förekommit. Dök det upp en orm på tvrutan skrek jag i högan sky och hade fötterna högt över huvudet. Någon av mina föräldrar fick rusa in till mig och lugna ner mig.

När jag skulle sova så skulle sängen vara helt slät med täcket vikt under madrassen. Det skulle inte finnas någon orm i min säng. Jag ålade mig ner i min bädd och sedan skulle täcket stoppas ordentligt om mig. Här skulle ingen orm kunna slingra sig in när jag sov. Jag kunde ha mardrömmar om ormar som jagade mig och krälade runt omkring mig.

Högt gräs var nono för mig och pappa gick alltid runt och kollade att det inte fanns ormar vid de stugor vi hyrde på deras semester. Om han hittade någon lyfte han bort den och sade inget till mig förens vi var hemma igen.

Varifrån denna ormskräck kommit, vet jag inte,men en kvinna sade en gång att det var minnen från ett tidigare liv. Kanske är det så, vad vet jag?

Men en gång läste jag det kommit upp en orm ur toalettstolen och ni kan ju tänka er hur det blev för mig. Jag hade absolut ingen njutning av att gå på toaletten. Jag fick trög mage och höll mig in i det längsta. Min syster som är fem år äldre skrämde mig med att det var ormar under min säng. Undrar om en gasell kunnat hoppa högre och längre från tröskeln till min säng? Kan försäkra er om att jag hämnades ordentligt. Jag sjöng Blinka lilla stjärna på alla språk jag kunde komma på innan vi skulle sova. Inte för att jag kunde fler språk än svenska, men förtusan man har väl fantasi.

Jag mötte faktiskt en huggorm en gång på en landsväg i Hälsingland. Tror jag hoppade minst en meter upp i luften och över den. Men jag varken svimmade eller fick hjärtslag. En bedrift enligt mig.

Idag är jag väl inte lika rädd för huggormar eller snokar, men undviker foton och närkontakt med dem. Om får säga så är det inte mina favoriter bland alla djur.

Ny dag

Publicerat av
Svara

Jag hann fota mina fina rosor innan regnet och blåsten kom. Det är endast fem dagar sedan solen värmde så skönt. Hundarna sprang ute i trädgården och vi satt på bänken och njöt.

I morse steg vi ut i ett ösregn. Det hade mojnat och rester av den hårda blåsten låg på marken. Löv överallt och grenar på gångvägarna. Nu har det slutat regna och kanske kan vi få uppehåll när vi går senare idag.

Unkas öra läker fint och de två kombatanterna börjar bli vänner igen. De viftar på svansen när de kommer nära varandra. Det blir säkert bra om någon dag.

Lilla Turbo har börjat pinka in sig utomhus och trivs väldigt bra med att gå tillsammans med Kuma. Han har tydligen en lugnande inverkan på tösen och hon respekterar honom. Unkas är vekare och har inte samma pondus. Men Turbo tycker om honom så när han inte är så rädd längre blir det bra.

Nu sover de båda tillsammans och det är bra.

Fredag och fortsatt datajobb

Publicerat av
Svara

Inte alls klar med mannen dator och nu börjar jag bli rätt less. På något sätt slutar windows update att fungera när datorn släcker ned. Får lösa det problemet innan jag kan börja om att ladda ned tian igen. Så nu har två problem lagats och jag startar om programmet. Få se om jag kan köra programmet nu. Väntar och väntar på att det ska öppnas. Vet inte om jag skulle klara av att hålla på med datateknik hela dagarna?

Vi fick oväntat besked igår att farmor ska till korttidsboendet idag. Det var ju bestämt måndag och jag skulle märka kläder och annat till henne. Nu åkte mannen hem till henne och plockade ihop saker de kom överens om igår när han ringde henne. En tuschpenna och det får bli initialer på kläderna istället för lappar. Vi är arga på hur de gör med gamla människor och inte låter oss få tid att förbereda allt. Det känns lite som att sjukhuset är väldigt snabba på att skyffla över problemen till andra.

När man nu kommer i kontakt med vården för äldre människor, blir jag rädd att bli gammal. Ska man bli skyfflad hit och dit utan att få den hjälp man är berättigad till? De satsar inte resurser på de äldre. Jag kan förstå att man vill undvika operationer på äldre människor, då de kanske inte klarar det. Men för den skull bör man väl ändå ge omvårdnad så att de får ett drägligt liv. De ska inte sitta i en stol och vänta på döden.

Grå november gick över till grå december

Publicerat av
Svara

Det är helt otroligt hur mycket gråväder det verkar bli såhär i slutet på detta år. Visst känner jag av det, då jag är tröttare än vanligt. Inte mycket till dagsljus just nu. Men jag är glad att kunna få gå ut mitt på dagen och ta vara på det lilla ljus som är. Fast det är mest mörker utomhus. Här inne har jag det ljust och fint, med ljuslyktor som brinner där jag sitter. Doftljus sprider en härlig doft och jag blir harmonisk av det. Tror att dofter påverkar vår sinnesstämning.

Så precis gårdagens avsnitt på tv4 play ”andarna på slottet”. Eftersom jag villigt ska erkänna att jag tror på ett slags liv efter detta, är det spännande att se vad de upplever. Jag hade nog varit lite rädd att sova där och gå runt i rummen mitt på natten. Närvaro har jag upplevt många gånger. När jag bodde i Göteborg på tredje våningen i ett hyreshus från 40-talet, upplevde jag en del konstigt. Vi hade vindsutrymmen precis ovanför min lägenhet. Jag var aldrig rädd att gå upp dit och hämta något eller lägga upp något, men jag ville aldrig gå längre in än mitt vindsutrymme. Men varje kväll vid niotiden hörde jag hur någon flyttade omkring saker däruppe. Det lät som saker sköts fram och tillbaka. Jag var irriterad på det ljudet och undrade varför någon måste hålla på där så sent på kvällarna. En granne från den andra trappuppgången hade sin balkong bredvid mig och jag frågade henne om hon också hörde detta oväsen på kvällarna. Hon hörde aldrig något, men tillade att en äldre dam som bott granne med henne hade påpekat samma sak. Då blev jag lite konfunderad.

Tidigare var jag alltid rädd för att höra något eller se någon från andra sidan. Idag är jag inte lika rädd utan vet att de inte kan skada mig på något sätt. Därför ser jag mer fram mot att få kontakt lite då och då.

ancestors

Boothcamp

Publicerat av
Svara

Trodde jag skulle få fina och lugna promenader idag, men icke sa nicke. När jag var i andra ändan av byn ringde mannen och hulkade att jag måste komma hem. Ok, det var bara att pinna på i rask takt. Hostande, snörvlande med Unkas som undrade varför jag fick så bråttom i släptåg. Varför, kunde man inte stanna och nosa än här och än där som vi brukar göra? Mobilen ringde igen och nu verkade mannen vara döende. Jag blev riktigt rädd och tänkte att nu har han fått en hjärtinfarkt eller liknande. Jag och Unkas småsprang resten av vägen. Jag spottade blod och hostade som en galning och Unkas tyckte att det här var ju riktigt roligt. Tur att han drog mig fram, annars vete tusan om jag hade klarat att springa. Men eftersom han är en slädhund var han i sitt rätta element.

Jag kastade mig in genom dörren och in i sovrummet. Mannen levde och hade inte alls fått någon infarkt, men det stod inte bra till med honom. Med svetten drypande ringde jag vc och fick en läkartid direkt. Han klarade av att köra dit själv då vi endast har en kort bit. Sedan dess har jag inte hört av honom. Nu är det över två timmar sedan och jag är väldigt orolig. Men jag gick ändå den vanliga turen med Nellie och Kuma om än lite snabbare än vanligt. Sedan var det bara att skala av sig kläderna som var våta av svett. En lite tallrik med tapas och hostdämpande medicin blev min lunch.

Fick just samtal från mannen som är på väg till Trelleborg för röntgen. De har konstaterat lunginflammation, men misstänker att det är något mer och vill kolla upp det. Jag misstänker att jag måste boka en läkartid till mig så jag får penicillin, för vi har åkt på något smittsamt. Troligtvis är det en karl på mannens arbete som smittat ned oss. De som har barn på dagis ska banne mig hålla sig hemma så fort de blir snoriga. Det är ett otyg att gå till arbetet med en massa baskilusker.

Blixt och dunder

Publicerat av
Svara

Jag kände mig trött igår och tänkte att om vi lägger oss tidigt ska det kännas bättre idag. Men det har varit minst sagt turbulent här i skåne under det senaste dygnet. Först kom tromber in och förstörde bryggor och annat på sin väg.

tromber

Ett fenomen som förekommit flera gånger denna sommar. Men inatt vaknade vi av att det smällde ordentligt och himlen lystes upp ordentligt av blixtar. Det var knappt en minut mellan blixtåska och åska ett tag och riktigt jobbigt. Det var först när allt började avta som vi kunde somna om igen. Nellie var riktigt rädd och stod i badrummet och darrade. De andra två hoppade upp i vår säng och det blev ganska trångt. Tror hela spektaklet höll på i minst femton minuter. Så  sömnen blev inte så som jag trodde. Inte lika trött idag men ändå inte helt utsövd.