Skitsnack

Gav hundarna mat precis nu och kom på att jag måste skriva ner mina reflektioner angående deras bajjande. Alla hundar som vi fått nöjet att ta hand om har haft vissa egenheter när det gäller bajjandet. De två vi har nu är inget undantag. Så förbered er på lite skitsnack.

Jag börjar med min första bordercollie Ragnar, som hade den egenheten att alltid sätta sig på en stubbe eller någon annan hög. En gång bajjade han på en stolpe. Visserligen var det snö men en halv meter upp var den och där låg bajjet så fint på toppen.

Min andra och sista bordercollie Berrie var en exemplarisk hund på så sätt att han helt sonika klev upp på buskar och gjorde sina behov. Fanns inte en chans att jag kunde hitta bajjarna där. Det var ytterst sällan jag behövde plocka efter honom.

Vår golden retriver Annie ville ha en platt upptrampad plats att lägga sitt visitkort på. Där gällde det att plocka för ingen kunde undgå var bajjet låg.

Ronja vår svenska wolfdog backade alltid in mot något. Helst skulle man titta bort också, för hon tyckte att denna handling var väldigt privat. Tittade man på henne så kunde hon avbryta och gå vidare, så snegla var metoden. Hon hade också bestämda ställen där hon tyckte att det var lugn och ro.

Nellie måste jag säga var ett kapitel för sig. Vi kunde gå en lång lång promenad och hon trippade med och nosade. De andra hundarna gjorde sitt flera gånger, men inte lilla snurrbollen. När vi sedan kom hem skulle hon ut i trädgården direkt och då bajjade hon och vilka högar den lilla tösen kunde lägga. Då vi åkte ut med husbilen kunde det ta minst tre dagar innan hon lade en hög och då skrek hon som en galning. Därför fick mr J löpa iväg med henne till någon plats där ingen visste var de kom ifrån. Men efter första gången så gick det bra, även om vi körde vidare till en ny plats. Hon hade bajfobi och det hade nog något med tidigare upplevelser. Vi var hennes tredje hem.

Nu kommer jag till våra nuvarande gossar.

Unkas var väldigt snabb i början när han kom till oss. Eftersom han inte fick regelbundna promenader gällde det att passa på när man kom ut. Men idag har han ingen brådska, då han vet att det kommer fler tillfällen. Den egenhet han har är att han gärna vill ha publik. Vi kan gå ute på landet och han har fullt upp att nosa och titta en här och en där. Så kommer vi framför något hus eller en trottoar, då är det dags att bajja. Sedan tittar han sig omkring som för att se ifall det finns någon publik.

Kuma vår lilleman är mer som jag. När det trycker på så gör man vad man ska. Kan man göra det ett par gånger så kör för det. Skiten ska man hålla ifrån sig.

Jaha, detta var väl värdefull information eller så säg? Skitsnack på väldigt hög nivå, behöver alla.

Annonser

Vilken värme

Trots gråväder är det fruktansvärt varmt ute. Fick nästan en chock när jag hämtade in posten.

Hundarna tyckte det var för bra och det blev en stunds vila på bänken vid kyrkogården. Eftersom skolorna börjat nu, tänkte jag gå lite tidigare så Kuma slipper alla otäcka ungar. Istället prickade jag in exakt tiden de slutar. Sorry, Kuma.

Men vi har infört en rutin där Kuma ställer sig på min vänstra sida så han slipper dessa möten. Det fungerar jättebra och han klarar av att fortsätta gå istället för att vilja dra hem. Så nu behöver jag kanske inte tänka så mycket på det.

Fast ut på landet rundan är favoriten för våra hundar. Där slipper vi alla otäcka människor. Fast Unkas bryr sig inte om vare sig människor eller djur. Om inte jag pratar med någon. Han är så nyfiken och kan stå och stirra på någon som lastar ur en bil eller en unge som skriker.

Aktiviteten är inte så hög i denna värme. Men strax blir det fart på gänget då jag säger att det är mat. Haha 😁.

Färgen är grå

En färg som många tagit till sig är grått och tyvärr har himlen anammat den färgen denna sommar. Alltför ofta har dagarna haft olika nyanser av grått. Igår var det ett undantag för då var det blått så det nästan gjorde ont i ögonen. Jag klagar inte, tro inte det. Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Detta säger jag tyst för hundarna är inte omåttligt förtjusta i vatten som kommer uppifrån. Å andra sidan är de inga badhundar heller. Simma är inget de är speciellt förtjusta i. De går gärna ut när det regnar, men när vi kommer in vill de gärna bli torkade med varma handdukar.

Detta var mental upp peppning inför en kanske regnig höst. Man vet aldrig hur det blir. Denna höst behöver jag inte tillbringa inomhus och det är jag glad för. Jag behöver luft och att komma ut i naturen är som meditation för mig. Denna höst kommer jag ju ha ännu mer sällskap av mr J, som snart släpper sina sista uppdrag. Om vädret blir torrt kommer vi säkert köra ut med husbilen en del. Hade gärna åkt till Öland en sväng. För två år sedan fick farmor åka med och det blev en rolig tur. Nu klarar hon inte det längre och pappa är inte heller aktuell för husbilsturer, då han sitter i rullstol.

Letade precis efter en bild med farmor då hon var ute och åkte med oss. Men förgäves och upptäckte att det är hög tid att rensa bland mina bilder. De jag laddat ner från mobilerna jag haft innehåller en massa skräp. Alltså har jag en hel del att syssla med i vinter. Garderoben behöver rensas ut, foton i datorn ska sorteras och kastas bort och sedan har jag samlat på mig x antal avlagda skjortor som mr J inte vill ha. De ska sys om till diverse klädesplagg åt mig. Jag har idéer och det ska bli spännande att se om det blir bra.

Men idag ska jag endast gå ut med hundarna i omgångar, då mr J konsultar. Sedan ska jag gå till Matöppet och lämna in lottokuponger och handla åt pappa.