Ett Lugn har lagt sig i vår familj

För ett par veckor sedan upptäckte JR att ca en meter av ett av våra läderkoppel var borta. Vi letade som galningar men hittade inga rester av det. Med andra ord hade vår lille Lino haft morgonsysselsättning på egen hand. Kopplet brukar ligga på puffen i hallen och där ligger aldrig ett koppel mer. Nåväl, vi antog att lädret befann sig i lillens mage. Han har rusat omkring som en liten deerdewil på kvällarna och nu äntligen har JR kunnat se bitar i avföringen. 15 centimeter ena dagen och nu har han nog plockat den halva meter som Lino ätit. Idag är vår kille lugnet självt igen och efter nästan fyra timmar ute är han mycket nöjd med dagen.

JR tog teslan till Super-U för lite småttan och gottan som vi behövde. Jag tvättade lakan och var ute med hundarna. De rastade sig själva mest hela tiden.

Även om solen höll sig ovanför molnen och det varslades om regn så blev det inte mycket av den varan hos oss. En superkort skur på förmiddagen för att sedan inte kommit en droppe.

Lite kyligt blev det när man satt stilla en längre stund få det endast är +16 ute om dagarna nu. Så jag brukar gå omkring lite då och då. Skönt att röra på sig då och då. Ingen dans idag men det behöver man ju inte göra varje dag eller har jag fel? Ett litet danssteg är nog bra att ta lite då och då under dagen. Märker att om jag sitter still alltför länge så får jag ont i mitt ben och fot.

Någon kanske undrar om jag känner av alla skruvar och skenor som jag har i vänster fot och ben. Jodå det går inte en minut eller sekund då jag inte känner av dem. Men det gör inte ont hela tiden så det är något jag kan leva med. Om jag ska berätta hur det känns så är det som att ha ett tjockt bandage runt foten och ankeln. Jag är inte lika rörlig som innan olyckan i ankeln. Men sedan vi flyttade ner hit till varmare breddgrader har det blivit mycket bättre. Har insett att jag aldrig kommer att bli helt återställd men kan leva med det. Ingen idé att gråta över det som aldrig blir detsamma. Jag har börjat försöka att hoppa lite så smått och det känns bra.

Vi funderar på att köra en liten sväng i morgon om andan faller på. Men inget är hugget i sten när det gäller oss. Så ni får se i morgondagens inlägg hur det blev med den saken.

Så skönt att inte ha tider eller något man måste göra utan kan välja om och när efter lust och humör. Vi har inga stora projekt kvar att göra hemma så JR är lite rådvill just nu. Men jag fnular på om det är något han kan göra. Återkommer senare i ett inlägg.