Kylan håller i sig

När vi drog upp jalusierna i morse såg vi en klarblå himmel och solen lyste så fint. Men det var tusan så kallt när vi gick utanför dörren. Det var fortfarande en kylig nordlig vind som gjorde att vi alla ville gå in och äta frukost. Så skönt att komma inomhus efter blåsten.

Gatuarbetet har börjat och nu är vägen enkelriktad mot leden. Faktiskt var inte hundarna så intresserade vilket vi trodde att de skulle vara. Men det kanske berodde på blåsten som var rätt stark där på udden. De ville vara på framsidan där vi har mer lä och sol. Men med endast +7 ute blir det kallt efter ett tag. Därför drog vi oss inomhus på eftermiddagen och JR tittade på en film. Jag sydde en del för hand och så åt vi var sin galette. Eftersom vi är lite rossliga i halsen och snuviga var det precis vad vi behövde göra idag då det blåste så hårt. Ikväll har det avtagit vilket är så skönt.

Just nu känns det mest som att vi väntar ut kylan som med all säkerhet släpper om någon vecka eller så. Vi vill gärna kunna sitta ute om dagarna och njuta. Men det kommer en vår och den är bakom hörnet.

Turbo är på väg in i höglöp vilket betyder att hon viker svansen. Så nu får vi verkligen vara på tå och inte låta hundarna vara helt ensamma. Nu är ju Lino så ung att han inte förstår riktigt vad som händer, men vår Turbo är en slampa så jag litar inte på henne just nu. Löptikar är jobbiga. Men hon är inne på sitt snart åttonde år så hon är mycket lugnare än tidigare.

Veckorna flyter på och vi har alltid saker att göra om dagarna. Tråkigt är ett ord vi inte har tagit i våra munnar på snart fyra år. Vi har alltid något att göra och sedan har vi ju hundarna som behöver uppmärksamhet. Idag lekte jag med fotbollen som JR köpte till Lino. Han är väl road av den en stund men efter ett tag blir han trött på den och då får den hamna i kistan igen. Lino är mer av en upptäckare och så återgår han till det.