Funderar på vad jag ska svara

Fick ett brev från arbetsförmedlingen då jag ska få en ny handlingsplan. Man ska fylla i några frågor och den sista förbryllar mig mycket.

Vad vill du att vi ska hjälpa dig med? Vad ska jag svara på det? Skaffa mig ett nytt jobb som jag tycker är roligt och meningsfullt? Det vill väl alla och det är ju något som arbetsförmedlingen inte gör längre. Nu ska man själv ordna det och jag söker varje månad, men vet att det är rätt lönlöst. Trots att jag har universitetsutbildning och lång arbetslivserfarenhet kommer jag inte få ett jobb. Någon kanske tycker att det är lite väl pessimistiskt, men jag är bara realist. Eftersom jag har över femtio erfarenhetsår är jag inte attraktiv på arbetsmarknaden. Särskilt inte då det sitter unga människor som ska sålla alla ansökningar.” Den gamla tanten kan väl mata duvorna i parken, släng ansökningen i papperskorgen.” Jag är inte ett dugg bitter för det då jag vet hur tuff arbetsmarknaden är idag och hur många unga som går arbetslösa. Så vad kan arbetsförmedlingen hjälpa mig med? Ingenting tror jag. Jag mår bra och sköter mig själv, skriver på mina böcker och hoppas att någon vill läsa dem om de blir klara och utgivna. Det skulle vara roligt.

Aktivitetsrapport

Nuförtiden när man är arbetslös måste man skicka in en aktivitetsrapport varje månad. Tycker det är rätt värdelöst för man får inga jobb för det. Bara något som arbetsförmedlingen kan använda i statistiken. Här ska folk visa att de är aktiva och söker jobb. Löjligt för den som verkligen vill ha jobb söker nog som en galning ändå. När det finns jobb att söka.

De flesta är nog aktiva varje dag ändå utöver nötandet på jobbsajter.

Min aktivitetsrapport för idag: Steg upp halv sju och gick ut med hundarna. Lagade frukost och åt den. Efter att mannen åkt till sitt jobb, släppte jag ut Nellie som aldrig bajjar utanför trädgården. Nu fick hon det gjort. Sedan borstade jag tänderna och körde mitt yogapass. Tjugofem minuters meditation gör att hjärnan blir klar. Dags att plocka pappas tvätt ur torktumlaren och vika den. Våra nytvättade lakan satte jag i tumlaren och ny tvätt i maskinen. Diskmaskinen laddades och sattes igång.

Jag duschade och gjorde mig klar. Tog termoskannan och satte mig vid datan. Dagens surfande runt alla jobbsajter startades. Bara gammal skåpmat som jag redan sökt förra månaden. Rensade mannen läsplatta och satte den på laddning. Skrev i denna blogg helt kort och tog en kopp kaffe. Letade lite mer på sajter. Dags att bädda sängarna.

Tog in posten och kollade om något viktigt kommit. Gick med Unkas till pappa och lämnade in hans post, samt vindruvorna som ramlat ur kassen i fredags. Mannen hittade dem i skuffen när han dammsög bilarna igår. En tur ut på landet med Unkas. Lämnade av honom hemma och tog Nellie och Kuma på samma vända.

Tog två knäckemackor och satte mig vid datan. Loggade in och skickade aktivitetsrapporten till arbetsförmedlingen. Undrar lite om de tycker att jag sökt för få jobb och damen från Arvidsjaur kommer att ringa mig. Men förslagen på jobb i Kristianstad och Hässleholm ratar jag. Tänker inte pendla över tio mil enkel resa varje dag. Tror inte damen däruppe skulle söka jobb i Luleå.

Nu har jag gett hundarna mat och haft dem ute i trädgården. Plockat ur diskmaskinen och satt mig ned vid datan.

Ja, inte sitter jag och rullar tummarna om dagarna. Men ringer damen från Arvidsjaur mig ska jag be henne titta på kartan och titta var jag bor. Att jag hellre skulle ta ett jobb i Köpenhamn än åka ända till Kristianstad som ligger längre bort.

 

Auktoritära system

Jag har börjat lyssna på P1 radio om morgnarna. Det har väl kanske med åldern att göra och även influenser från mannen i huset. Efter att i många år lyssnat på typiska musikkanaler, på väg till och från arbetet, rattade han över till P1. Han har ofta kommit hem och berättat om intressanta program han lyssnat på och jag blev lite avundsjuk över allt han lärt sig. Därför har jag också börjat lyssna på denna kanal när jag gör mig klar på morgonen. Man blir faktiskt lite trött i öronen av all musik som alltid strömmar ut från radion. Även allt strunt som programledarna i dessa kanaler håller på med.

Nu slipper jag bli irriterad på struntet. Bättre än att bli på dåligt humör och gnälla, är att bara ratta över till en annan kanal. Tyvärr har jag inte fått ta del av särskilt intressanta program. Oftast är det ett ringprogram där folk får ringa in och tycka till om precis vad som helst. I och för sig väldigt bra, men jag tycker att det är tråkigt i längden. Sedan har det varit matprogram. Jag har lärt mig en hel del om rawfood, tomater, lök och ägg. Lärde mig förresten att koka perfekta ägg och nu äter vi väldigt goda sådana varje morgon. Även hur man kan använda vitlök så att det blir en mild smak eller stark smak i maträtterna. Sedan vet jag också en hel del om modets uppkomst och hur reklamen för modet utvecklats. Lite allmänbildning med andra ord. Men inte det mest intressanta i mina öron.

Men denna morgon var det ett riktigt intressant program. Det handlade om auktoritära personer och chefer. Man tog upp frågan om hur folk kunde tycka att Hitler hade rätt och följa honom. Men det som fick mitt intresse var en intervju med en psykolog, som skrivit en bok om arbetsförmedlingen. Han hade intervjuat flera anställda om deras arbetssituation och hur de följde alla direktiv från ledningen. Trots att de inte tycker att de har en bra arbetssituation ändå följer de regler som de fått. För det är ju så att från att ha varit en trygghet för de som blivit arbetslösa, så har de istället blivit ett slags övervakare. De ska se till att alla söker arbete och verkligen är aktiva med det.

Jag har själv tänkt på den förändring som blivit. När jag var arbetslös i några omgångar under min tid i Göteborg, så försökte de verkligen hjälpa till att jag skulle få ett nytt arbete. Det kom hem lappar med arbeten jag kunde söka och det var heller inget tvång att jag måste söka dem. Ingen kontrollerade om jag sökt eller inte. Jag behandlades som en vuxen person och kände att de litade på att jag sökte det som var intressant. Idag ska folk skriva aktivitetsrapporter och skicka in, även om det inte finns några jobb att söka. Har grannar som skickar in och söker jobb som de aldrig kommer att få. Dels på grund av att de inte har rätt kunskaper och i de fall de har det så faller det på åldern.

Vi lever i en värld där vi styrs av auktoritära instanser överallt. Vad är det som händer?