Rejäl genomkörare

Dagens hundpromenader blev ordentliga genomkörare. Det blåste rejält och på sista rundan tog jag på mig mössa trots att det är +6. Torrt och fint var det så inga tassar behövde torkas. Men… när jag gått en stund med Kuma slog värken till och det gjorde fördjävligt ont. Vi saktade ned på farten och efter ett par tre stopp, bet jag ihop och vi tog oss runt. Verkar som att jag drabbats av falsk ischias på höger sida nu och efter voltaren kapsel har det blivit bättre.

Därför har jag läst på om yogaövningar som kan hjälpa till att få ordning på det hela. I morgon är det jag som kör yoga för fullt. Med hjälp av lite kuddar ska allt fungera. Vill inte gå till naprapaten som visserligen är väldigt bra, men jag är lite envis när det gäller att försöka själv först. Inte konstigt att en av mina första meningar i livet var:”kan själv”. Verkar vara mitt motto här i livet.

Nu kliar det i handflatan, vilket enligt de skrockfulla ska betyda att pengar är på väg. Jag väljer att tro på dem och välkomnar alla pengar som nu ska flöda in. Skämt åsido, men det skulle inte vara fel med lite tillskott i kassan.

För övrigt tillhör vi de som blivit av med discoverys kanaler på rund av bråket mellan telenor och discovery. Inte roligt nu när ett av våra älsklingsprogram ska starta på nian ”Grand Design”. Just program som har med husbyggen och att flytta tilltalar oss. ”En plats på landet” är ett program vi också brukar titta på. Men det håller till på åttan så det bör vi kunna se. Igår såg vi ”Husdrömmar” på svt 1, som är en favorit. Vi klarar oss nog men vi hoppas att de snart kan få till ett avtal.

Det ska bli spännande att följa valet i USA, eftersom det påverkar så mycket i världen. Blir det en republikansk eller en demokratisk president. För min del hade jag gärna sett en kvinna på den posten. Tror det hade varit nyttigt för alla. Så GO Hillary GO, säger jag.

Spanar bortåt

Jag satt som vanligt och tittade på tv när det plötsligt blev svart i rutan. Det grävs en del i byn på gatorna och om jag spanar bort på gatan, ser jag hur folk springer hit och dit. De har grävt av kabeln och nu är det bråttom. Men mig gör det inget för nu är det lugnt och tyst här hemma.

Lite tråkigt är det förstås då jag ofta ser debattprogram på förmiddagarna, som jag annars inte orkar titta på om kvällarna. Det jag följer extra noggrant är debatten om invandringen och tiggarna. Hur stor plånbok har Sverige för att hjälpa dessa grupper? Det pratas en massa, men inget konkret händer. År från år ska vi öppna våra hjärtan och nu verkar svenska folket inte orka göra det mer. Endast politikerna anser att vi ska göra det. Därför växer sd så det knakar och är snart Sveriges andra största parti.

Fortsätter det såhär sitter de snart med regeringsmakten. I och med decemberöverenskommelsen har man berett väg för att sd myckert väl kan regera ensamt och få genom sina förslag. Det tänkte de inte på dessa arroganta politiker som inte förstått att ta tag i de frågor som folket vill.

Som politiker kan man inte vara en struts och stoppa huvudet i sanden. Alla frågor och problem måste diskuteras och åtgärdas. Men som man bäddar får man ligga, brukar det ju heta.

Auktoritära system

Jag har börjat lyssna på P1 radio om morgnarna. Det har väl kanske med åldern att göra och även influenser från mannen i huset. Efter att i många år lyssnat på typiska musikkanaler, på väg till och från arbetet, rattade han över till P1. Han har ofta kommit hem och berättat om intressanta program han lyssnat på och jag blev lite avundsjuk över allt han lärt sig. Därför har jag också börjat lyssna på denna kanal när jag gör mig klar på morgonen. Man blir faktiskt lite trött i öronen av all musik som alltid strömmar ut från radion. Även allt strunt som programledarna i dessa kanaler håller på med.

Nu slipper jag bli irriterad på struntet. Bättre än att bli på dåligt humör och gnälla, är att bara ratta över till en annan kanal. Tyvärr har jag inte fått ta del av särskilt intressanta program. Oftast är det ett ringprogram där folk får ringa in och tycka till om precis vad som helst. I och för sig väldigt bra, men jag tycker att det är tråkigt i längden. Sedan har det varit matprogram. Jag har lärt mig en hel del om rawfood, tomater, lök och ägg. Lärde mig förresten att koka perfekta ägg och nu äter vi väldigt goda sådana varje morgon. Även hur man kan använda vitlök så att det blir en mild smak eller stark smak i maträtterna. Sedan vet jag också en hel del om modets uppkomst och hur reklamen för modet utvecklats. Lite allmänbildning med andra ord. Men inte det mest intressanta i mina öron.

Men denna morgon var det ett riktigt intressant program. Det handlade om auktoritära personer och chefer. Man tog upp frågan om hur folk kunde tycka att Hitler hade rätt och följa honom. Men det som fick mitt intresse var en intervju med en psykolog, som skrivit en bok om arbetsförmedlingen. Han hade intervjuat flera anställda om deras arbetssituation och hur de följde alla direktiv från ledningen. Trots att de inte tycker att de har en bra arbetssituation ändå följer de regler som de fått. För det är ju så att från att ha varit en trygghet för de som blivit arbetslösa, så har de istället blivit ett slags övervakare. De ska se till att alla söker arbete och verkligen är aktiva med det.

Jag har själv tänkt på den förändring som blivit. När jag var arbetslös i några omgångar under min tid i Göteborg, så försökte de verkligen hjälpa till att jag skulle få ett nytt arbete. Det kom hem lappar med arbeten jag kunde söka och det var heller inget tvång att jag måste söka dem. Ingen kontrollerade om jag sökt eller inte. Jag behandlades som en vuxen person och kände att de litade på att jag sökte det som var intressant. Idag ska folk skriva aktivitetsrapporter och skicka in, även om det inte finns några jobb att söka. Har grannar som skickar in och söker jobb som de aldrig kommer att få. Dels på grund av att de inte har rätt kunskaper och i de fall de har det så faller det på åldern.

Vi lever i en värld där vi styrs av auktoritära instanser överallt. Vad är det som händer?

 

Lite sommar igen

För någon vecka sedan kunde vi se flyttfåglar i skyn. Idag är det för varmt att gå med jacka ute. Sommaren har kanske kommit för att säga hejdå för i år. Det är riktigt härligt att vara ute igen och dörren till trädgården får stå öppen hela dagen. Vi kanske hinner en liten tur till innan den riktiga hösten är här. Jag hoppas det i allafall.

Nya tider stundar i Sverige och det debatteras hej vilt i tv och annan media. Många är oroliga över hur allt ska bli. Jag följer snacket och sedan får jag se om eller hur jag ska agera. Livet är inte statiskt och det har vi människor lite svårt att greppa. Många viljor som drar hit och dit hela tiden.

Det brinner

Jag följer rapporteringen om branden i Västmanland och min pappa som jobbat i området som ung berättar om när han var där. När farmor dog åkte pappa med sin äldre bror till Virsbo och jobbade. Han var hantlangare på en lastbil och högg timmer i skogen. Det gällde att dra in pengar till hushållet och pappa sörjde sin mamma väldigt mycket. Nu är han orolig för att branden ska nå fram till hans hemort Möklinta, men än så länge håller den sig borta. Hade jag bott i närheten hade jag ställt upp med bostad åt dem som måste lämna sina hem och även med att föra bort djur.

Förstår att elden inte är under kontroll efter sju dagar och det gör mig orolig. Visst ha jag läst om hur det brunnit på andra platser i världen och att det sker i Sverige, känns overkligt. Hoppas regnet kommer dit och kan ge hjälp i släckningsarbetet.

Trots att jag aldrig bott däruppe, känner jag en koppling genom min pappa, som betraktar den delen av landet som sin hemtrakt. Jag har läst de böcker han köpt, som handlar om den trakten och känner att några slags rötter finns där. Det får inte brinna upp.

Nu brinner det i knutarna för jag måste få klart allt med företaget.