Väcktes klockan sex i morse av mannen som var riktigt förkyld. Jag har lyckats smitta honom, så nu är det hans tur. Men alla som lever eller har levt tillsammans med en människa av motsatt kön vet att nu är det dags att ta fram stora sjukvårdslådan. En man som är förkyld är inte att leka med. Här är döden lurande bakom dörren och det gäller att man plockar fram sin psykologiska ådra. Nästan som att leva i en dramatisk teaterpjäs.
Jag har fått en paus i det hela, då mannen sover efter en nyttig frukost. Bara så ni vet så kan man dö av snor i halsen. Jag har haft det i två veckor nu och har inte förstått att det är så farligt. Funderar på vad som egentligen är värst att själv vara förkyld eller att mannen är det. Det lutar starkt åt det senare.
Får ta ut hundarna på sina rundor, så jag får lite paus från vårdandet. Innan dess ska jag stoppa in mannen i bastun så han får svettas ut lite bakterier eller vad det nu är som drabbat oss. Mina förkylningsbakterier blåser nog bort i vinden.
