Tror jag har det

Med kallare dagar kom något som kanske är omikron till mig. Det känns som att jag har influensa och det kan jag ju inte ha då jag tagit vaccin mot det. Så någon har flåsat mot mig när jag var antingen på JaJa eller Super-U. Tja, så lätt går det att bli sjuk. Bara att ta det lugnt och stanna inomhus. Men jag tror att varenda muskel i kroppen värker just nu. Det blir säkert bättre i morgon. En lugn promenad i trädgården har det ändå blivit.

Naturligtvis började det att blåsa när jag och min wingwoman gick ut. Men Turbo har koll på läget och jag kände mig helt trygg. Vi var inte ute så länge eftersom jag känner mig lite matt idag. Men det är nyttigt att vara ute och röra på sig lite.

Skickade bort Turbo till andra sidan och då hon kunde berätta att allt var ok, behövde jag inte stappla dit. Men jag tyckte nog att det såg bra ut härifrån så hon hade inte behövt springa dit bort. Men hon har så mycket spring i benen att det inte går att stoppa springet. Det kunde ha varit en riktigt skön dag om det varit lite varmare ute. Såg förresten att det snöade i centralmassivet och att de varnade för häftigt snöfall i Andorra. Snökedjor är ett måste och vi tänker inte köra dit överhuvudtaget. Mackan är inte gjord för vinterväglag. Dessutom är inte vi det heller.

Vi väntade hela dagen för Kumas bädd, men den dök inte upp någonstans. Trist, men helger och pandemi gör att allt kan dröja längre än det borde. Men suck vad trist. Idag hade det varit perfekt att introducera bädden till Kuma då det varit en del kallt ute. Jag hoppas på i morgon då, för vi får post på lördagarna här. Alltså lever vi på hoppet.

Suck, men bädden kommer Kuma, så småningom. Vilken dag som helst nu. JR var snäll och tände en brasa idag så jag inte behövde frysa. För det gjorde jag ett tag. Ser lite ut som Kuma ger mig det onda ögat och det gör han rätt i då bädden inte är på plats. Jag lovade ju att den skulle komma senast idag. Eller företaget gjorde ju det.

Orkar inte vänta en dag till tror jag.

Huvudbry

Höstsöndag och vi har varit ute på en långrunda med hundarna. De var naturligtvis ivriga att lukta överallt då de varit borta en hel vecka. Vilka andra hundar har varit ute och gått? Efteråt blev de trötta och nöjda. Så nu ligger de väl och sorterar alla lukter.

Trädet utanför vårat fönster har snart tappat alla löv och ett fågelbo avslöjar att någon fågel bott där under sommaren. Vädret inbjuder inte direkt till promenader så det är lugnt och stilla ute. En och annan bil kör förbi och jag hörde en lövblås tidigare. Vår trappa behövs sopas ren då mossa släppt från taket. Nu ligger det små våta tussar där och det är inte direkt dekorativt. Men i dag är det söndag och därför får det vänta tills i morgon.

Mr J cyklade bort till äldreboendet där våra föräldrar bor. Pappa satt och väntade på tidningen han brukar få av oss på söndagarna. Men farmor låg till sängs och mår inte alltför bra. Hon dras med en envis urinvägsinfektion och det tar på krafterna. Personalen frågade hur de ska göra om hon blir sämre och när Mr J kom hem kände han att det kändes lite olustigt att inte veta hur farmor vill ha det med den saken. Bara att hoppa upp i sadeln och cykla tillbaka. Efter att ha fått klara besked kom han hem och nu slipper han ta ett beslut själv.

Det är svårt att som anhörig vara tvungen att ta beslut som man inte vet om ens förälder verkligen vill. Jag har redan gjort klart med pappa om hur han vill ha det så därför behöver jag aldrig ha denna huvudbry.

Kanske något för alla att tänka på om något skulle hända?

Långpromenad

Eftersom brorsan mådde bättre idag, kunde vi gå en tur ut på landet. Jag älskar det och kunde inte hålla mig från att göra glädjeskutt då och då. Vilket mamma inte var alltför glad åt.

Men solen sken och det var bara så roligt. Vi såg både fyrbenta och tvåbenta, vilket är ovanligt, men alla var nog så glada att det inte regnade.

När vi kom hem var brorsan lite hungrig och det var vi också. Han fick någon konstig gojja som luktade väldigt gott och vi fick jättegoda köttbullar. Alltså jag och andra brorsan Kuma.

Vi är lite trötta efter att storebror väckte oss flera gånger i natt. Han hade ont i magen stackarn. Men idag är det mycket roligare när han mår bättre.

I morgon mår han nog ännu bättre.

Vård av sjuk man

Väcktes klockan sex i morse av mannen som var riktigt förkyld. Jag har lyckats smitta honom, så nu är det hans tur. Men alla som lever eller har levt tillsammans med en människa av motsatt kön vet att nu är det dags att ta fram stora sjukvårdslådan. En man som är förkyld är inte att leka med. Här är döden lurande bakom dörren och det gäller att man plockar fram sin psykologiska ådra. Nästan som att leva i en dramatisk teaterpjäs.

Jag har fått en paus i det hela, då mannen sover efter en nyttig frukost. Bara så ni vet så kan man dö av snor i halsen. Jag har haft det i två veckor nu och har inte förstått att det är så farligt. Funderar på vad som egentligen är värst att själv vara förkyld eller att mannen är det. Det lutar starkt åt det senare.

28e oktober 2014 011

Får ta ut hundarna på sina rundor, så jag får lite paus från vårdandet. Innan dess ska jag stoppa in mannen i bastun så han får svettas ut lite bakterier eller vad det nu är som drabbat oss. Mina förkylningsbakterier blåser nog bort i vinden.

Jag Vasvmh idag

Täppt näsa och krispig luft är ingen bra kombination, så idag har jag vård av sjuk vuxen med hundar hemma. Men ingenting kunde hindra oss från att gå ut idag. Två puffar av otrivin komp och näsan slutade rinna, men faen vad det sved i den. Torrt som fnöske hela tiden jag var ute på långpromenad med hundarna. Lite kallt om händerna i början +2, men efter x antal hundra meter hade jag fått upp värmen, såvida det inte var feber.

När jag väl kom hem kom feberfrossan och nästäppan. Tur att pappa sov när jag och Unkas lämnade posten. Vill inte smitta honom med något. Fast jag tror att det är han som smittat mig via hemhjälp eller han som rensade luftgångarna i köket. Men det är ju dumt att förvärra förkylningen.

Sitter och tittar ut genom mitt fönster och på en granne som packar ihop sina saker för att åka. De har flyttstädat hela dagen och nu ska de till sitt nya hem. Jag har ingen aning om var de ska bo och det behöver jag inte heller. Lite roligare att fantisera om var de kan tänkas bo nu. Om någon vecka kommer det att flytta in nya ägare och börja sitt nya liv i huset. Någon gång kommer det kanske att bli min tur att packa ihop alla saker och flytta till någon annan plats i världen. Spännande att tänka på det.

Om ni tycker att det är mycket svammel i bloggen idag, så skyller jag på febern.

Allt kommer i tre

När något inträffar i livet, kommer det alltid i talet tre. Låter det flummigt? Jag ska förklara vad jag menar. Det har varit så i mitt liv i varje fall och stämmer kanske inte för alla.  Om någon dör,gifter sig,blir sjuk,skiljer sig eller flyttar, har det hänt tre gånger i min närhet.

Därför blev jag orolig nu när farmor blev sjuk. Hon trillade ur sängen och gjorde illa sig i foten. Men efter ett par veckor på sjukhuset är hon hemma igen. Visserligen med mycket hjälp av hemtjänsten, klarar hon sig. När den värsta faran var över, gjorde pojken illa sig i ryggen. Han har en rygg som inte tål alltför tunga lyft. Vi var bekymrade, men det löste sig också. Genom en gammal klasskamrat fick han komma till dennes pappa som är naprapat. Lite knådning eller vad det nu är en sådan gör, är han återställd och åter vid full vigör. För snart en vecka sedan tog jag ut hundarna på deras kvällskiss i trädgården. De är alltid så ivriga och rusar ut mot bigarråträdet. Kuma stannar plötsligt upp och gråter så hjärtskärande med vänster tass . Jag rusar ut och tröstar så gott jag kan och känner på tassen. Men kunde inte känna någonting. Kanske en stukning? Helgen går och han traskar på som vanligt, även måndagen och tisdagen. Onsdagen börjar han slicka sig på en av klorna. Kan det vara en klo som spruckit? Igår slickade han intensivt och gnydde då han gjorde det. Jag ringer mannen som bokar tid hos veterinären. Han får en tid på stört och hämtar Kuma.

Ingenting hittades utan han kommer hem med en tratt som vi inte använder. Men även inflammationshämmande tabletter. Sedan blir det bara trädgården för vår lille kille. Vila, vila hur det nu ska fungera? Han verkar bli lite trött av tabletterna så det kanske går bra. Vi hoppas att han fått en muskelinflammation i en tå som veterinären såg var lite svullen.

Så där ser ni allt kommer i tre. Semester 2015 Frankrike 083Precis som våra hundar. De är våra tre solsken och egentligen skulle vi inte ha tre från början.

Uppdatering

Tre blodpåsar och ingen mat har mannen fått. Han längtar hem men förstår nog inte hur sjuk han verkligen är. Nu ska han få tre blodpåsar till innan han får lugn och ro. Det gör ont i mig att höra hur bräcklig han låter. Min stålman som skulle kunna ta ned månen för mig och pojken. Känns konstigt att det r jag som måste vara stark nu. Visst vill jag ha hem honom, men inte som en sjukling utan som den man som kan försätta berg och skrämma alla elaka människor .

Såg några barn gå runt i masker när jag kom hem till byn. Men jag hoppas ingen ringt på vår dörr, fast det har de säkert gjort. Ingen har kommit sedan jag kom hem och det känns skönt. Hade inte orkat skoja med någon ikväll.

Ska snart lägga mig i sängen med hundarna som tröst och hoppas att jag kan sova.

September 2014 048

Kom hem snart älskling!! Ledsen att jag lade upp denna bild men jag bara måste.

Avslutat mammas dagbok

Idag har jag läst klart mammas sista dagbok. De sista 6 månderna i hennes liv finns att läsa där. När jag ser handstilen märks det att hon inte var frisk. Hon hade alltid en vacker handstil och skrev oftast skrivstil tidigare. I denna dagbok är bokstäverna spretiga och ojämna. Hon upprepar sig och har svårt att få något sammanhang i sina meningar. Ofta beskriver hon sig som håglös och har svårt att ta sig för något om dagarna. Hon verkar inte se att jag tar kontakt flera gånger i veckan och ofta tittar in till dem när de flyttat ned hit. Hon verkar så ledsen hela tiden och har underliga drömmar nästan varje natt. Något hon inte pratade särskilt mycket om, varken med mig eller pappa. Orken att söka läkare eller be om hjälp fanns inte hos henne och jag blir så ledsen att hon inte gjorde det. Men jag känner att hon var rädd att hamna på sjukhus om hon gjorde det. Men jag är ändå glad att jag äntligen läst dessa rader och fått bekräftat det jag trott sedan hennes död.

Det som gör mig väldigt ledsen är att veckan innan de flyttade hit, blev de bjudna hem till äldsta barnbarnet för första gången. De hade bott i sitt hus i fyra år och hade fått sitt första barn, men varken hälsat på eller bett dem komma på besök. Ändå bodde de i samma lilla samhälle uppe i dalarna. På den tiden hade mina föräldrar bil och kunde mycket väl ta sig hem till dem. Den enda som hälsade på dem någon gång var det yngsta barnbarnet och min systers man. Min syster var aldrig hem till dem eller ringde när de flyttade ned hit till skåne. De bodde några hundra meter från varandra. Men hon ringer aldrig till pappa nu heller, utan det är hennes man som gör det.

Jag har en väldigt konstig nära släkt och förstår inte hur min syster fungerar eller tänker. Efter mammas begravning, då hon inte ens köpt blommor, har jag ingen kontakt med henne. När man känner att någon är elak och bara vill ha saker från en, avstår jag från att ta kontakt. Jag är inte bitter men väldigt ledsen å min mammas vägnar för att hennes dotter vände henne ryggen. Sår som har svårt att läka och jag lärt mig leva med.

När jag nu läst dagboken, är jag ännu gladare för att jag fick sitta vid hennes bädd och säga allt jag ville säga, innan hon dog. Jag hade hennes smala, tunna hand i min och släppte den först när den blev helt slapp. Det ger mig en sinnesro jag aldrig skulle ha haft om jag inte fått göra det. Jag vet att hon hörde mig och förstod det jag sade, för hon rörde sina ögonlock till svar. Hon ville inte dö, men orkade inte leva. Jag blev inte arg som pappa trodde att jag skulle bli när jag läste dagboken, utan älskar henne bara ännu mer.

Äntligen orkar jag

Min mamma har varit död i snart tio år och när jag hjälpte pappa att städa ur lägenheten, hittade vi flera dagböcker som hon hade skrivit. Jag har haft dem i min ägo ända sedan dess. Men då pappa sade att jag kanske skulle bli arg när jag läste dem så blev jag så osäker på om jag ville läsa vad hon skrivit. Vet ju inte vad det var som pappa trodde jag skulle bli arg över. Under alla år har jag fått en ganska bra bild om vem min mamma var och varför hon var som hon var. En otrygg, osäker och rädd liten människa som bara ville väl. Visst kunde hon säga saker som man blev ledsen över och ibland kändes hon enormt krävande. Men jag har förstått varför hon behövde så mycket uppmärksamhet och erkänsla.

Som barn var hon aldrig önskad och som invandrare till Sverige kände hon sig alltid underlägsen. Sådant präglar en människa i hela ens liv. Hon kom till Sverige från Finland utan några pengar eller vänner. Här tog hon arbete som piga på en bondgård och började lära sig svenska. Mina föräldrar träffades och gifte sig. Efter ett tag kom först min syster och sedan jag. När jag var liten började mamma att läsa in först grundskolan och sedan gymnasiet, samtidigt som hon arbetade som sömmerska. Efter sina studier fick hon ett mera välbetalt arbete som sekreterare och fortsatte att utbilda sig. Hin slutade som biträdande bibliotekarie och älskade sitt arbete på stadsbiblioteket.

Men sina rötter kom hon aldrig ifrån känslomässigt och det gjorde henne så ängslig. Nu när jag börjat läsa dagböckerna, förstår jag att hon ville vara stark för sin familj, men egentligen så var hon inte det innerst inne. Hon ville inte vara en belastning för någon och därför berättade hon aldrig om att hon inte mådde bra. Livet höll på att rinna ur henne när hon äntligen kom ned hit till mig och det gör mig ledsen. Om jag bara vetat, om hon bara berättat för mig hur hon mådde. Jag blir inte arg på henne för det, bara ledsen att vi inte fick mer tid tillsammans. Saknaden kommer aldrig att försvinna, jag har bara lärt mig leva med den.