Etikettarkiv: benet

Stängt, stängt

Publicerat av
2

Idag gick JR upp till posten i byn för att försöka få iväg ett brev. Eftersom vi endast får vara ute och gå en timme per dag så drog han med sig soptunnan till tömningen. Man får tänka till när man ska röra sig utanför tomten. Det hade slutat regna men det är kallt tycker jag. Så för ovanlighetens skull tog JR en jacka.

Han kom tillbaka med oförättat ärende då posten är stängd 5 veckor till. Vi anade att det kunde vara så då ingen postutdelning förekommer just nu. Men han tyckte att det var lite otäckt upp vid torget. Så tyst och alla fönsterluckor på nedervåningarna var stängda. Tobaken stängd och den stora tavlan vid Mairen hade en text med att nu råder det krigslagar.

När vädret är tråkigt och dörren inte är öppen tycker Turbo att det är urtrist. Men eftersom vi ännu känner av viruset så måste JR vila en stund efter promenaden. Jag mailade mottagaren om situationen med brevet och nu scannar jag in det och mailar över det. När det blir normaltider ska jag posta det.

Vi längtar efter värme nu. Jag behöver tvätta och vill helst inte ta in torkställningen igen. Sätter mitt hopp till slutet av denna vecka. Turbo vill också att värmen ska komma tillbaka. Vill ut, vill ut säger hela hennes väsen.

Får väl tukta råttan ett tag då. Jag förbarmade mig och kastade råtta ett tag tills JR sade att han också kände sig rastlös. Dags att dra på sig jobbarbyxorna och gå ut och sätta upp två plattor till. Jippiii, äntligen tyckte Turbo och ut gick de.

Kan berätta att hon var betydligt nöjdare efter den timmen ute. Men JR var rejält nedkyld. Tur vi har ett hus som verkligen är varmt inuti. Vi kan inte ha alla element på för då blir det för varmt.

Tur att man som jag är tränad på att sitta i husarrest. Jodå, när jag bröt foten och benet för tre år sedan var jag verkligen instängd. Jag fick inte stödja på foten i flera månader och det närmaste ut jag kom var att JR öppnade dörren ut till uterummet och dörren där. Eftersom han fortfarande var en arbetande man så var jag ensam med hundarna om dagarna. Men de behövde ju göra toalett och då släppte jag ut dem i trädgården den vägen.

Denhär hatade jag så mycket som man kan hata något. Jag var i behov av den för att kunna ta mig fram inomhus och få med mig bl.a kläder när jag skulle duscha, samt lägga benet på när jag satt i duschen. Ett halvt år av husarrest blev det innan jag äntligen kunde röra mig ute själv. Så detta vi upplever nu är egentligen ingenting.

Vi får röra oss ute i trädgården hur länge och mycket som helst. Men visst ska det bli skönt när vi äntligen får röra oss fritt igen.

 

Sista gången

Publicerat av
8

Ok, idag ska jag berätta benhistorien och det blir sista gången jag gör det (tror jag).

Bläddrar bakåt till 2016 och augusti. Vi var precis hemkomna efter vår semester i Frankrike. Vädret var lite småduggigt och Mr J hade börjat jobba på måndagen. Jag hade varit ute i två omgångar på långpromenader med hundarna. Eftersom vi hade tre då så kunde jag inte gå med alla på samma gång. På tisdagarna brukade jag hämta pappas lottokuponger och lämna in i tobaken. Lat som jag är stannade jag vid hans köksfönster, greppade kupongerna och snurrade runt. Tjoff, jag halkade i det våta gräset och hörde tre knak. Då visste jag att jag brutit något ben.

Jag ringde ambulansen och Mr J som kom samtidigt. Där bröt en läkare foten rätt och det gjorde skitont. Sedan trodde jag att det var bara gips och hem som gällde, men icke sa nicke operation sade läkaren. Fick smärtstillande i dropp tills det var dags att rullas ner till op. Mr J berättade efteråt att jag hade varit där i tolv timmar. För när jag vaknade upp ringde en ängel till syster upp honom och berättade att jag var vaken.

En röntgenbild hur det ser ut inuti mitt ben och fot. Här har de mekat ordentligt minsann. Första tre månaderna fick jag inte ens stödja på foten och det var jobbigt. Jag var ordentligt grounded. En jobbig period för mig då jag gick minst ett par mil varje dag med hundarna innan detta hände. Jag ökade i vikt och kunde inte ens göra min yoga. Samtidigt hamnade min pappa på sjukhuset då han ramlat hemma. Det blev ett korttidsboende för honom och jag kunde inte hälsa på honom så ofta.

Jag fick byta gips tre gånger innan jag blev av med det till slut. Körde svart för det var mest praktiskt då vi hade tre hundar.

Foten var svullen och även benet. Men så kunde jag börja träna för att kunna gå. Vinter och halka satte en del käppar i hjulet, men så fort det blev barmark traskade jag först runt kvarteret och sedan började jag gå kortare sträckor med en hund i taget. Pappa hade under tiden fått plats på ett äldreboende ca 200 meter från vårat hus. Där bodde även farmor så nu blev det lättare att besöka dem.

Idag kan jag gå och det med en lätt haltande gång. Springa kan jag glömma, hoppa nja en centimeter kanske. Men jag kan yoga och det är jag glad över.

Foten ser hyfsat normal ut idag. Ärren har bleknat och tånaglarna är normala. Men jag har värk lite då och då. Känseln på vänster sida där jag fortfarande är svullen är inte 100 %. Några milslånga promenader kanske det inte blir nuförtiden men jag kan gå. Jag är tacksam för den skicklige läkaren som opererade mig och tror att detta klimat kommer att göra resten. Men jag gör själ för namnet halta Lotta och det trodde jag väl aldrig.

Snipp, snapp snut så var berättelsen om benet slut.

Nu till något helt annat. Väggen.

En bild på väggen från igår kväll.

Så en bild från i morse. Nu är det endast två rader kvar för Mr J att sätta upp. Det blir klart denna vecka när Mr J vilat ryggen lite. Jag tycker att det blir snyggt och man får nästan lite av hotellkänsla. Lovar fota när allt är klart.

Ha en fin söndag 🙂

 

 

Inget regn idag

Publicerat av
3

Det blir inget inlägg om ett ben, för idag har vi haft en nästan soldag. Benet berättar jag om en annan dag. Vi kunde gå ut på morgonen utan att få vattenkammat hår och jag bytte badlakan och handdukar så tvättmaskinen fick jobba idag.

Man kan faktiskt skymta lite blått däruppe fast min mobil påstår att det regnar. Det gör det väl någonstans då, men inte hos oss.

Kuma gör alltid en översikt av läget innan han behagar att gå ut på riktigt. Idag tyckte han att allt var ok så det blev en stund ute innan frukost. Turbo har sällan några betänkligheter, utan springer ut med glädje i alla väder. Sedan kan det bli så att hon vänder in lika snabbt igen om det regnar.

Men är det ok väder så hamnar hon här ett tag innan frukost. Jag brukar ju bädda innan och Mr J kör ju och köper bröd. Det är ju lyxigt att få färskt bröd till frukost varje dag. Inga konserveringsmedel i bröden här inte. På plattorna syns det att det har regnat inatt. Men gräsmattan blir aldrig lerig då det är så finurligt gjort att den är dränerad och allt överflödigt vatten rinner ut i rör i muren. Så har alla husen på våran gata. Därför har detta med att torka tassarna minimerats ordentligt. Fast idag kom Turbo in och gjorde svarta tassavtryck på golvet. Hon har en viss fabläss för att gå in i buskarna och där torkar det ju inte upp lika snabbt. Men vi har ju klinkergolv så det svabbade jag upp snabbt och Mr J spolade av tassarna/benen på damen. Inte så populärt men nödvändigt.

Apropå Mr J så var det ju en till som blev glad över vädret. Nu kunde han kapa klinker igen och raskt kom det upp ett par rader till. Arbetet har stått still när det regnat och eftersom Mr J har kommit på ett nytt projekt så vill han bli klar med detta. Ett par rader till och sedan måste allt härdas ett tag.

Plattorna torkade upp snabbt på dagen och Turbo placerade sig på dem. De har ju fått röra sig helt fritt idag då vi kunnat ha dörren öppen. Tror vi kommer ha två nöjda hundar ikväll som sover som stockar.

Fick en fråga vad jag kokar ihop till våra hundar till middag. det blir lite olika dag för dag. De får rester av våra middagar om det inte innehåller lök eller ben. Till det blir det ris/pasta och ibland potatis. Grönsaker försöker jag alltid lägga till, kokta som råa. Blandar man väl så äter de t o m salladsblad. Färsk gurka,morötter om man skär i små bitar eller river ner det. Om jag har dåligt med basmat så får de torrfoder light som bas. Aldrig endast torrfoder. Jag värmer alltid maten några sekunder i micron så lukten kommer fram. De bara älskar det och kan knappt vänta tills jag satt ner skålarna. Ja, så gör jag här i Frankrike. I Sverige köpte jag ofta färskfoder som de fick ihop med antingen torrfodret eller ris/pasta. Ska kanske tillägga att jag aldrig blötlägger torrfodret. Därför har de vita fina tänder.

Dimman fortsätter

Publicerat av
Svara

Det är vått, det är ännu mera vått. Håret är vått och i mitt fall krullar det sig. Jag har blivit en tant med korkskruvar. Hur sött är inte det? Brukar aldrig platta mitt hår, eftersom jag gärna vill ha lite volym och gärna lite vågor i håret. Men nu är det nästan lite löjligt. Vem vill se ut som en 60-årig Shirley Temple? Inte jag i alla fall. Tur att det är rätt mörkt ute och dimman rätt tät. Jag haltar mig fram så fort det går.

Mitt ben har tydligen blivit väldigt väderkänsligt. I somras kände jag varken av foten eller benet. Gick t o m utan stödstrumpor när det var riktigt varmt och i sandaler. Nu är det ett minne blott för det knakar både här och där i benet och foten. Det gör ont, skaver och svider om vartannat. Jag haltar igen, vilket jag inte gjorde i somras. Därför har jag kommit fram till att jag inte tål kyla längre. Mitt ben och min fot protesterar. Hoppas bara inte plåten i benet rostar för då ligger jag illa till. Men det gör det nog inte. Fast skaver gör det.

Skyndade mig bort till pappa idag och fick byta batterier i hans fjärrkontroll till tvn. Så nu kan han titta på den igen. Läkaren hade varit hos honom på förmiddagen och lyssnat både här och där. Pappa tror inte att han klarar ett stopp till och så är det kanske. Jag kramade om honom och sade att jag älskar honom ändå. Då blev han glad och tyckte att livet hade blivit rätt bra trots allt. Farmor är tyvärr sängliggandes och mår inte bra.

Men nu ska vi bara njuta av fredagskvällen och äta en god gryta till middag. passar bra i detta mörka, blöta höstväder.

Ett år sedan

Publicerat av
Svara

Fortfarande svullen kring ankeln. Att man kan bli så glad över att se blodådror på foten och kunna klippa tånaglarna. Inte är de vackra men nu ser de inte ut som klor. Jag har stödstrumpa på mig och sover med benet på en kudde.

För övrigt tror jag att min mobil försöker muntra upp mig. Den säger att det är sol i byn idag och när jag tittar ut genom fönstret så regnar det.

Första vardagen

Publicerat av
2

Dagen började med regn, men sedan ordnade det upp sig. Himlen blev blåare och blåare. Förvisso syns några vita moln men de stör inte nämnvärt. Började med solhälsning före allt annat. Tvättmaskinen går för fullt och kommer att göra det i några dagar.

Min dator ville uppdatera sig, så jag gick ut och rensade rabatten på framsidan. Lika bra att passa på när jorden är så mjuk av allt regn. Tog bort alla semestervattnare ur blomkrukorna och nu är det slut med självservering för växterna.

Efter gårdagens långrunda med hundarna har jag lite ont i benet, men bet ihop och tog ut hundarna på deras vardagsrundor. Ryggen värkte också så den måste jag köra några yogaövningar på. Var tvungen att vila en gång på varje runda. Gick bort till Matöppet för att lösa in pappas vinst. Inga större summor men det vore synd om den frös inne. Den promenaden kändes minsann. Men jag klarade det.

Nu tänker jag inte gå mer idag, endast några steg inomhus. Har gjort alla måsten på datorn också. Nog känns det att vardagen är här.

 

Värk i foten /benet 

Publicerat av
5

När vi gick med i går, var det som en stöt gick från fotsulan upp i benet. Sedan kunde jag inte stödja på foten. Sista biten hem var en plåga för mig. 

Senare på kvällen var det lite bättre och jag kunde stödja lite på den. I morse kändes det rätt bra tills jag skulle ta fram frukost. Samma stöt och tårarna nästan sprutade. Nåväl lite vila skulle väl göra susen. 

Det gjorde det tills jag stod på garageuppfarten med Unkas. Då hände samma sak igen. Men jag bet ihop och stapplade iväg. Det släpper efter en stund och tjong så kommer det igen. När jag sedan gick med Kuma gick det bättre. 

Jag misstänker att en nerv kommer ikläm och när jag skakar på foten blir det bättre. Tog en fjärde del morfin tablett, men blir så illamående av dem. Tycker foten är mer svullen idag än tidigare. Nu har jag inte lika ont, men aktar mig för att gå bakåt för då kommer värken. 

Nya tag i morgon då. 

Det bara fortsätter

Publicerat av
Svara

Gårdagen slutade med att pappa fick komma hem från Malmö med armen i bandage. Han hade inte brutit handleden men slagit i den hårt. Med lättat hjärta kunde jag lägga mig då hemtjänsten tog mot honom.

Idag var mina planer att gå bort med lite kläder som jag tvättat och tvättkorgen. Hemtjänsten ringde när jag kom ut ur duschen. Pappa hade ramlat och slagit sig. Jag slängde på mig kläderna och rusade dit. Ambulans var tillkallad och nu gällde det att prata med pappa för att se om han slagit sig i huvudet. Han hade skrapsår på benet, armbågen och ett sår på huvudet. Han sade att det gjorde ont i ryggen och på låren.

Dagens ambulanspersonal gjorde en grundlig undersökning och fick upp pappa på en stol. Jag hämtade rullatorn och pappa skulle resa sig. Han kom upp i stående men sedan  började han vingla och det var bara att sätta honom igen. Efter det beslutade de sig för att pappa skulle köras till Ystad sjukhus. Jag städade upp i hans lägenhet och tog med mig skräpkassarna och kastade dem i soprummet.

För tre kvart sedan ringde jag för att höra vad som hänt med honom. Det visade sig att han var körd till Trelleborg och det är jag glad för. Läkaren höll på att undersöka pappa när jag ringde, så sköterskan bad mig ringa om en halvtimme. Då får jag veta vad de beslutat om.

Jag som hade tänkt ta med mig datorn till honom idag och visat hans hemby på google Earth. Tror jag såg hans barndomshem igår när jag tittade där. Det hade varit så roligt att kunna visa pappa det. Känner mig orolig just nu.

wp-1465484572694.jpg