Lite orolig

Jag berättade ju om skåpbilen med karlar som stannade vid vår gata. De som gick fram till ytterdörren och efter en lång stund ringde på. Unkas skall skrämde ju iväg dem. Igår kom ett inlägg på byns facebooksida att bankomaten var riggad. Två personer blev av med både kort och pengar.

Igår snöade det ju ordentligt och idag blev vi så glada över att det töat. Därför gick vi en lång runda med hundarna nu på eftermiddagen. När vi kom tillbaka var det fotspår i snön på vår entré och trappan upp. Det känns verkligen olustigt. Tidigare idag var det någon som ringde på Mr J:s mobil och det var ett utländskt nummer. Han svarade inte och så nu fotspår precis när vi inte är hemma.

Vi har ju varit förskonade från tjuvar och sådant här i byn. Visserligen har banken och Ica blivit utsatta, samt enstaka villor. Men det var länge sedan och man glömmer så lätt. Närheten till färjor gör att de utländska ligorna har lätt att smita iväg med sina byten.

Som ni märker så snurrar tankarna och snart vet jag inte om jag bara inbillar mig saker. Men just nu känns det lite som att byn är under attack från någon liga som söker byten nu i påsk. De flesta av våra grannar är bortresta och det är tomt på garageuppfarterna.

Behöver lite goda råd nu. Vi har larm, som vi sätter på då vi reser bort, men inte då vi endast går långrundor. Nu i påsk ska vi gå var för sig. Jag först med Turbo och när vi kommer hem går Mr J med Unkas och Kuma. Men hur roligt är det i längden?

Moln på himlen

Precis som omvärlden just nu har vi en del tjocka moln på himlen, som skymmer solen. Det är nästan så att jag öppnar mobilen med andan i halsen. Vad har Trump twittrat om nu eller Har Rocket man tryckt fingret på någon knapp han inte borde? Nu hoppas jag faktiskt att de fortsätter hålla sig till käftandet i sociala medier. Det verkar de vara duktiga på. Obehagligt är det i alla fall.

Molnen till trots är det varmt ute och hundarna kan vara i trädgården hur mycket de vill. Unkas och Turbo utnyttjar det till fullo. Kuma chillar inne hos mig i biblioteket. En kort stund ute räcker för hans del.

Jag vaknade inatt av halsbränna och fy vad ont det gjorde. En rennie gjorde att jag kunde somna om. Tror att det var den råa purjolöken som jag åt till middag igår. Därför tog jag inget på frukostmackan i morse. Starka saker det där.

Men nu ska vi strax ge oss ut i byn och hundarna ska få läsa tidningen. De måste få doftintryck varje dag, så trädgården räcker inte. Jag behöver också komma ut i solen och se mer än hemmet. 

 

Första frostnatten

I morse var det frost i gräset och luften var lite krispig +2 , men solen värmde skönt. Unkas sprang runt mig inomhus och verkade ha ont i magen. Därför tog jag ut hundarna i trädgården direkt efter frukost. Men han verkade inte speciellt nödig och var den förste som ville in, men då jag skulle tvätta mig började han jaga runt igen. Jag öppnade till trädgården och han gick ut direkt. Allt för att slippa få något inomhus som jag inte ville ha.

Vet inte om han gjorde något och när han kom in stängde jag. Lite väl kallt att ha öppet någon längre stund. Nu har han lagt sig och sover efter att ha lunkat en stund. Hoppas hans mage lugnat ner sig, för jag tror att det är den som krånglar. Han har en förmåga att äta saker ute och kan ha fått i sig något i morse när mannen var ute med hundarna. Man blir så orolig när ens djur visar tecken på att inte må så bra. De kan ju inte säga var de har ont eller varför de inte kan ligga still.

Jag avvaktar nu och hoppas att lille Unkas ska må bättre ju längre dagen lider.

wp-1463863036578.jpg

Grus i ögonen 

Igår kväll blev Unkas så sum och vi var riktigt oroliga. Hade han ätit något olämpligt, eller vad var det med honom? 

Ingen feber eller dreglande så det var inte orsaken. Tror han busat med Kuma och fått sig ett nafs någonstans. Känslig som han är så blev han rädd för brorsan. 

Det ger sig efter någon dag. Men jag är trött idag då Unkas sovit tätt intill mig inatt. Det blir så varmt och jag har svårt att hitta en bra ställning för foten. 

Jobbig natt och jobbig dag. 

Orolig natt 

Jag somnade väl bra igår kväll och var helt slut i huvudet. Men så vaknade jag fyra på morgonen och alla som gjort det, vet att då snurrar det bra i batteriet. 

Jag har tränat på att tömma huvudet på tankar och vid ett sådant tillfälle är det en bra kunskap. Men det tar ju alltid en tid innan det fungerar. Jag hade inte långt till tårarna, men intalade mig själv att inte oroa mig i förväg för saker som ännu inte inträffat. 

Idag är min ledsnad nere i magen och den lugnar sig när jag träffat pappa. Jag ska köra till Trelleborg idag med lite saker och se hur han mår. När jag sedan pratat med sjuksköterskan som har hand om honom, vet jag mer. Att inte veta har alltid varit det svåraste. 

Jag vet att pappa har en infektion i lungorna och de har satt in antibiotika. Det kan säkert ha orsakat att han blivit yr och ramlat. Han har feber och är svag i benen. För att inte ha ramlat på ett helt år och nu gjort det tre gånger på kort tid, tyder på att något är fel. Han är inte den som klagar i tid och otid, så denna infektion har han haft ett tag. 

Det regnar ute och det passar mitt humör idag. För glad är jag inte. 

Det bara fortsätter

Gårdagen slutade med att pappa fick komma hem från Malmö med armen i bandage. Han hade inte brutit handleden men slagit i den hårt. Med lättat hjärta kunde jag lägga mig då hemtjänsten tog mot honom.

Idag var mina planer att gå bort med lite kläder som jag tvättat och tvättkorgen. Hemtjänsten ringde när jag kom ut ur duschen. Pappa hade ramlat och slagit sig. Jag slängde på mig kläderna och rusade dit. Ambulans var tillkallad och nu gällde det att prata med pappa för att se om han slagit sig i huvudet. Han hade skrapsår på benet, armbågen och ett sår på huvudet. Han sade att det gjorde ont i ryggen och på låren.

Dagens ambulanspersonal gjorde en grundlig undersökning och fick upp pappa på en stol. Jag hämtade rullatorn och pappa skulle resa sig. Han kom upp i stående men sedan  började han vingla och det var bara att sätta honom igen. Efter det beslutade de sig för att pappa skulle köras till Ystad sjukhus. Jag städade upp i hans lägenhet och tog med mig skräpkassarna och kastade dem i soprummet.

För tre kvart sedan ringde jag för att höra vad som hänt med honom. Det visade sig att han var körd till Trelleborg och det är jag glad för. Läkaren höll på att undersöka pappa när jag ringde, så sköterskan bad mig ringa om en halvtimme. Då får jag veta vad de beslutat om.

Jag som hade tänkt ta med mig datorn till honom idag och visat hans hemby på google Earth. Tror jag såg hans barndomshem igår när jag tittade där. Det hade varit så roligt att kunna visa pappa det. Känner mig orolig just nu.

wp-1465484572694.jpg

Lillelördag

image

Gick bort till pappa och mötet med biståndshandläggaren. Det blir jättebra för honom nu och jag kan slappna av. Vi bestämde att han ska ha ledsagning en gång i veckan och det piggar nog upp honom. Det var en del annat också som gör att jag inte behöver vara orolig att han är ensam hela tiden.

När jag kom hem öppnade jag till trädgården och Unkas tyckte nog att det var på tiden. Han vill gärna kolla upp sitt revir och glo på alla grannar.
Det verkar bli en fin dag och nu ska inköp göras till midsommarafton. Vi ska ha middag med pappa och farmor som vanligt.

En sorgens dag i Europa

Så tackar terroristerna oss för att vi öppnade våra hjärtan för flyktingar.
Som jag var rädd för har de utgett sig för att vara flyktingar och gömt sig bland de som verkligen är det.

Det kanske är en medveten taktik att våldföra sig på syrianer och andra muslimer. De startar en flyktingvåg av oerhörda mått och kan på så sätt ta sig in i Europa.
Terroristerna har ju verkligen visat att de inte bryr sig om att människor får sätta livet till. Nu vill de flytta kriget hit för att slippa bomber.

Detta som händer nu känns mycket oroande och enligt min mening bör Sverige gå med i Nato så fort som möjligt.

Torsdag redan

Så fort denna vecka har gått. Trodde jag måste stryka pappas gardiner idag, men tydligen var jag duktig då jag tvättade dem och de var strukna. Det gjorde mig väldigt glad. Mina pengar har kommit in och nu kan jag betala mina räkningar. Därför är jag ännu gladare idag. Solen lyser och snart ska vi ut på promenad. Denna dag känns bra nu.

Har ordnat lite foton och gjort beställningar för julklappar. Lite duktig idag va? Såhär tidig har jag nog inte varit på många år, men det känns bra. Jag har alltid tyckt att de som köper julklappar under hela året och passar på då det är rea, är kloka och hade själv velat vara det. Men jag kan inte förmå mig att tänka på julen mitt under sommaren eller hösten. Kanske för att jag är en utpräglad vår- och sommarmänniska. Men nu är jag verkligen på G.

Läste att vi kanske slipper snön ända fram till februari och det skulle vara härligt. Fast jag fick ett par skobroddar av mannen igår. De kan jag sätta på vilka skor som helst och slipper halka omkring om det blir isigt ute. Som att ha dubbar på skorna. De blir bra att ha när jag går med hundarna. Men jag hoppas slippa dem på länge än.

Min bakning har stannat upp då jag inte ville slösa pengar innan jag fått de nya. Min sista från företaget och sedan får jag lita på staten tills det blir dags att ta ut pensionen. Tror inte någon anställer mig i min ålder. Men man vet aldrig och kanske hittar jag på något nytt. Orolig är jag absolut inte. Allt har en mening och det är bara att önska sig något så kommer det när det är dags.

true

Torsdag och lite sol

Idag är hostan lite bättre och jag har fått gjort en hel del saker. Mannen kom hem nyss och var vit i ansiktet. Han har feber och kan inte hålla sig upprätt. Han har ju arbetat under hela tiden han varit sjuk och vi har inte fått riktigt med sömn alla nätter. Det kan bero på det och jag hoppas att det ska bli bättre om han får sova hela dagen. Åtminstone ligga ned och bara vila är viktigt. Jag är orolig och beordrade honom att komma hem när han ringde.

Jag ska gå mina promenader med hundarna om en lite stund och det ska bli väldigt skönt. Idag är det en svag sol och ingen vind efter en kall morgon. Endast +1 och frost på bilrutorna, men inte i gräset. Nu har det stigit tio grader och är mer normalt igen. Jag är så less på denna förkylning som aldrig verkar gå över trots att jag tar det lugnt. Jag har hostat så mycket att varje gång ett anfall kommer gör det fruktansvärt ont i ryggen.

Dags att ge sig ut och gå en sväng på landet.

28e oktober 2014 006

Först måste jag väcka Unkas som ska få sin tur nu.