Varje dag har det kommit en nyfiken skata och satt sig i blomlådan vid mitt fönster. Den har skuttat runt på staketet och i busken nedanför, trippat i blomlådan, men inte brytt sig om mig. Idag satte den sig precis utanför och vände ena ögat mot mig. Det kändes som att den stirrade på mig. Lite kusligt. Även om jag vet att jag inte syns utifrån och det fick jag bevis för i helgen, när pojken hjälpte till att sätta på pyjamasen på husbilen. Jag ställde mig upp nära fönstret och knackade för att heja på honom. Mannen berättade efteråt att de inte hade sett mig men vinkat då de förmodade att det var jag som knackade.

Nu går skatan ute på gatan, precis som att den vaktar huset. Det kanske den gör. Detta avsnitt av gatan och vårat hus är kanske just den skatans revir? Just i detta ögonblick hoppade den upp på staketet och satt med viftande vingar för att i nästa stund spatsera nere på gatan igen.

Skator är intelligenta och faktiskt riktigt roliga att titta på. Nu kallar jag det min skata och den heter Ajax. Nu vet jag ju inte om det är den som kommer varje dag, men jag tror att det är just den. Kanske är det den ungen vi räddade från vårat uterum i våras?