Hur mycket vet vi om våra grannar och arbetskamrater egentligen? Vi kanske tror att vi känner dem rätt bra och visst, den sida de visar utåt mot oss känner vi rätt bra. Men vad vet vi om deras intressen och vad de gör när dörren till hemmet stängs? Den där trevlige grannen som pratar med allt och alla, hur är han i sitt hem? Han kanske älskar att bygga tågbanor eller samla på något. Är han lika trevlig mot sin fru måntro? Den där ilskna tanten som glor så elakt när man möter henne, är hon verkligen så ilsken? Hon kanske lagar underbara maträtter till sin man. Tösen i lilafärgat hår och massor av piercingar, kanske broderar dukar hela dagarna?

Om vi fick veta vilka intressen och hobbyn människorna runt omkring oss har, så hade vi nog blivit väldigt förvånade. Vårat synsätt hade omkullkastats och vi fick med all säkerhet omvärdera alla. Det är så lätt att sätta andra i ett fack och bestämma att vissa människor är på ett visst sätt. Vi vet ju själva hur vi är, vår ekonomi, våra intressen och vad vi tycker om eller ogillar. Utifrån det bestämmer vi hur andra har det och hur de är. Någon som ler utåt kanske gråter inuti. Som att om någon går i samma skor varje dag inte har råd att köpa nya. Det kan ju vara så att personen har någon åkomma som gör att han/hon inte kan ha andra skor, eller kanske bara älskar dessa skor.

Jag har blivit duktigare på att inte döma människorna efter vad de visar utåt och försöker känna av det de inte visar. Livet blir lite roligare och mer intressant då. Men jag märker också att många andra dömer efter vad de ser och är väldigt trångsynta. Varje dag ser jag en äldre dam som går med sin cykel ner till torget, flera gånger om dagen. Vad vet jag om hennes intressen? Inte ett dugg och inte heller varför hon går med cykeln. Hon kanske läser deckare när hon är hemma.

Så vi borde sluta att sätta andra människor i ett fack och bara låta dem vara som de är. Vi vet inte varför de är som de är eller gör vissa saker. Tänk, på det nästa gång du sätter någon i ett visst fack.