Bara is och en sorglig dag

Tittar ut på vår gata och ser is. Inte en chans att jag ens försöker ta ett steg där. Fortsätter det såhär så får jag stanna inomhus tills vintern är över. Jovisst, jag kan gå ut i trädgården än så länge och det är jag enormt glad över. Så länge vi inte har snö kan jag gå där, men kommer det snö får jag stå kvar på träbron. Igår provade jag mina vinterstövlar och det gick inte alls. Min fot är fortfarande alltför svullen. Att gå med birkisar i snö fungerar inte. Om jag ska kunna hälsa på pappa på söndag får mannen salta vår garageuppfart, annars kan jag inte gå där heller.

En av vår tids stora poeter har gått bort idag, Leonard Cohen och vi får inga nya sånger från honom. Det är ju inte bara ”Halleluja” som har gjort honom berömd. Hans låtskatt är större än så. Här är en av mina favoriter:

Kallt ute

Vi fick en riktig vinterdag med sol och knappt någon vind. Så det blev en långpromenad ut på landet till hundarnas förtjusning.
Bilen som stod inkilad i snön var bärgad och den chauffören har förhoppningsvis lärt sig att inte köra på småvägar.
När vi nästan var hemma fick både Unkas och Kuma kramp i en tass. Vi skyndade oss hem till värmen.

Unkas är fortfarande lite zum och saknar nog Nellie. Hon har ju alltid varit här sedan han kom till oss. Men vi undviker att nämna hennes namn just nu. Livet går vidare och nu gäller det att ta hand om pojkarna.

Detta att förlora en kär livskamrat är något man alltid måste ta i beaktande när man skaffar hund. Klarar man inte av den förlusten, ska man aldrig ge sig in på det.
Jag har sju änglahundar och mannen har sex stycken. Alla älskade och saknade än idag. Vi kommer att ha många fler innan vi tagit sista andetaget.
Det är värt all sorg, när man får år av kärlek, skratt och upplevelser.
Så nu tänker jag pussa på mina två prinsar.

image