fransmän | mycketyck

Jag läser om olika demonstrationer och känslan blir att det kanske är dags att avskaffa det hela. Har vi egentligen ett arbetarparti värt namnet? Vi kanske skulle låta arbetarna bestämma vilka som ska hålla tal och gå i dessa tåg? Jag blir mest uppgiven och talen från de talare jag lyssnat på känns som tomma ord. Nej, jag lämnar hela den soppan därhän och hyllar mig själv som heter Maj.

Det är nu körsbärsträden blommar och pollensäsongen börjar på allvar. De som drabbas hårt av pollen orkar nog inte engagera sig nämnvärt i annat än att kurera sig. Jag kör med Livostin sedan ett tag tillbaka då vi redan haft pollen i luften ett tag här nere. Hörde på radion att vinerierna nu öppnat sin försäljning i hela Frankrike. Kanske en trevligare sysselsättning på denna helgdag? Prova lite vin och äta något gott. Verkar vara en sysselsättning som många fransoser tycker om.

På grusplanen bakom ställplatsen har de satt upp förbudsskyltar mot parkering. Vad gör fransmännen då? Jo, de parkerar där och grusplanen är full av bilar idag. Förbudet gäller inte mig anser de. Jag har märkt att de gör likadant vid affärerna. Det innebor ett visst trots mot myndigheterna här i Frankrike. Ingen ska komma och bestämma en massa saker bara sådär. Man ska ha hundarna kopplade, men det gäller ju inte just min hund. Fast de flesta har sina hundar kopplade och det är vi glada för.

Vi har passat på att städa lite och nu är vi lediga resten av dagen har vi bestämt. En kall öl och sedan ska jag ta en dusch. +22 i skuggan och vi har både fönster och luckor öppna. Hundarna sover och spanar på våra grannar. Det har kommit flera husbilar och det är nog stranden som lockar. Fast campingen som ligger nära har en uppvärmd pool och de flesta går nog dit.

Eller hur? Haha…..

Kläder tvättade idag också och golvet rengjort. Vi känner oss väldigt duktiga. Igår fick jag ett ryck och tvättade alla fönster på utsidan. Det skulle jag inte gjort för vi har en pratsam fransk granne, som kom som ett jehu och började babbla. Han undrade om vi tänkte flytta på oss. Så mycket fattade jag, vad han nu fått det ifrån veta inte. Jag lyckades i alla fall få fram att vi skulle bli kvar och sedan sade jag att jag var svensk. Då blev han tyst en stund och sedan sade han att han inte kunde prata svenska och slank in i sin husbil. Jag var nog inte rätt person att kallprata med och det var jag glad för.

Jag har upptäckt att jag förstår franska rätt bra, men att själv hitta orden är lite svårare, eller lite är en underdrift. Skulle vilja påstå att det är mycket svårare. Sen är jag ju inte den mest pratglada människan heller. Är nog en introvert typ. Kallprata är inte min grej. Har jag inte något viktigt att säga är jag tyst. Därför passar det franska livet bra. Man springer inte ner dörrarna hos varandra utan hälsar bara artigt. Sedan räcker det. Fast det finns väl en del undantag här också och en sådan har vi fått som granne här.

Snart dags att ta in tvätten som hänger på tork ute.