Börjar som det slutade

Vädret är inte någon överraskning precis. Blött, regn och mulet. Igår var ett undantag då solen visade sig och luften var lite krispig. Mannen tog fram varma vinterjackan för första gången denna vinter. Jag tittar på foton från förra året och hittar flera på hundarna som är ute i trädgården. Snön ligger vit på marken och de är ivriga med nosarna. Nellie fick alltid glädjefnatt när första snön kom och ler med hela ansiktet. Lilla skruttan som bara någon vecka senare fick problem med en cancerknöl och vi lät somna in.

Det är alltid så sorgligt att ta farväl av en pälskling, men jag kommer alltid ha någon nära mig i livet. Sorgen tar jag hellre än att avstå från all den glädje de ger mig. Skulle helst vilja ha fler än två som vi nu har, men man måste kunna ge sina djur ett bra liv och det klarar vi inte nu. Tre fungerar det vet vi eftersom vi haft det i många år. Vi letar inte just nu, men är det meningen så hittar den vovven hit till oss.

Idag har jag griljerat en ny skinka. Vi kom på att det är jättegott med stekt potatis och julskinka, så mannen köpte en ny när den gamla tog slut. Efter att ha ätit nyårsmat i tre dagar går vi alltså över till julmat igen. Det blir sill till förrätt också. En viss kompensation för att julafton inte blev som den brukar, med julbord hos oss.

Mina tankar går idag till alla Sveriges vargar som jagas. Två redan skjutna och att detta vansinne får fortgå är lika galet som kriget i Syrien. De oskyldiga får lida för ett fåtal galningars fanatiska tyckande. I Sverige vargar i andra länder oskyldiga människor.

Dags att lysa upp våra hem

Jag är inte mycket för julpynt, men stjärnor och ljusstakar i fönstret känns bra denna årstid. Lite granris i blomlådorna brukar vi också ha. En fin julblomma kommer också att finnas i vårat hem. Något mer kommer säkert att sättas upp, men i år känns det inte lika angeläget. Våra pensionärer kommer inte att komma hit. Vi har ingen chans att få in dem i huset, då de sitter i rullstol och skulle de behöva gå på toaletten, går det inte.

Vi får ta oss till dem istället och äta julmiddag. Det kommer att kännas konstigt, men någon annan lösning finns inte.

I helgen är det första advent och sedan brukar det gå i rasande fart fram till julafton. Pang! så är det nytt år och vad kommer att hända då? Inga fler olyckor hoppas jag. Istället ska jag komma närmare mitt friska gående jag. Min fot ska bli starkare och därför ser jag fram mot nästa år.