Börjar som det slutade

Vädret är inte någon överraskning precis. Blött, regn och mulet. Igår var ett undantag då solen visade sig och luften var lite krispig. Mannen tog fram varma vinterjackan för första gången denna vinter. Jag tittar på foton från förra året och hittar flera på hundarna som är ute i trädgården. Snön ligger vit på marken och de är ivriga med nosarna. Nellie fick alltid glädjefnatt när första snön kom och ler med hela ansiktet. Lilla skruttan som bara någon vecka senare fick problem med en cancerknöl och vi lät somna in.

Det är alltid så sorgligt att ta farväl av en pälskling, men jag kommer alltid ha någon nära mig i livet. Sorgen tar jag hellre än att avstå från all den glädje de ger mig. Skulle helst vilja ha fler än två som vi nu har, men man måste kunna ge sina djur ett bra liv och det klarar vi inte nu. Tre fungerar det vet vi eftersom vi haft det i många år. Vi letar inte just nu, men är det meningen så hittar den vovven hit till oss.

Idag har jag griljerat en ny skinka. Vi kom på att det är jättegott med stekt potatis och julskinka, så mannen köpte en ny när den gamla tog slut. Efter att ha ätit nyårsmat i tre dagar går vi alltså över till julmat igen. Det blir sill till förrätt också. En viss kompensation för att julafton inte blev som den brukar, med julbord hos oss.

Mina tankar går idag till alla Sveriges vargar som jagas. Två redan skjutna och att detta vansinne får fortgå är lika galet som kriget i Syrien. De oskyldiga får lida för ett fåtal galningars fanatiska tyckande. I Sverige vargar i andra länder oskyldiga människor.

Hur ska man uppfatta hot?

Läser flera twitter och kommentarer på bloggar, där en del skriver att han eller hon ska dö. I mina ögon är det direkta hot och jag anser att skriver man så ska det tas på allvar. Kommer ihåg en händelse som skedde i Göteborg under min tid där. Jag ägde en röd Volvo och kom från mitt arbete en dag, eftersom min hund åkte med gick jag runt bilen för att låta honom hoppa ut. En ung man på cykel körde upp på parkeringen och ställde sig vid sidan av min bil. Han tittade på den och jag tyckte att det kändes lite olustigt, varför jag skyndade mig att låsa den. Då frågar mannen hur mycket jag ska ha för bilen. Jag blir väldigt förvånad eftersom den absolut inte var till salu, vilket jag påpekade för honom. Han vägrade acceptera det och upprepade sin fråga. Irriterat sade jag att den inte skulle säljas. Då började mannen cykla runt mig och skrek: ”djävla hora, jag ska döda dig.”

Efter den händelsen tittade jag mig alltid omkring när jag gick till eller från bilen. Jag övervägde att polisanmäla händelsen, men förstod att det skulle bara bli ett papper i högen och inget mer skulle hända. Men det var fruktansvärt obehagligt och det hade ju kunnat vara en galning som verkligen tänkte döda mig. Därför fylls jag av obehag när jag läser dessa hot i en kommentar eller twitter. Vad menar skrivaren egentligen? Är det bara ett bevis på dåligt ordförråd? Ibland är det säkert det, men det otäcka är att en del kanske skrider till verket och verkligen dödar någon.

Vi lever som tur är i en demokrati, där vi får skriva öppet om våra åsikter. Jag håller absolut inte med alla skribenter, men respekterar att de har alla sin rätt att ge ord för sina åsikter. En del är riktigt korkade i mina ögon, men det kan jag också påpeka om jag vill. Att gå så långt som att hota någon för sin åsikt är väldigt sjukt. Oftast är det fanatiker som gör det och sådant är otäckt. Som en slags sekter där man inte tillåter avvikande åsikter. Frågan är när någon av dessa skrider till verket?