Mycket snack om kvotering

Pratet om att införa kvotering i styrelser verkar vara ett hett ämne. Kvinnor ska kvoteras in i styrelserna för att det ska bli jämlikt. Efter Spendrups fadäs har det tagit ordentlig fart. Jag och många andra kvinnor med mig tycker inte att det är en bra lösning. Vem vill sitta på ett arbete med vetskapen om att man fått den på grund av att det fattas en kvinna för att det ska bli jämlikt. Det sägs att flera styrelser endast tar in sina vänner eller de som redan är ledamöter i andra. Flera har varit höga chefer inom stora koncerner eller liknande tidigare. Naturligtvis lär dessa herrar känna varandra och då är det lättare att välja in någon man redan känner. Det finns inte så många kvinnor på höga chefsbefattningar av olika orsaker.

Det kanske är så att vi prioriterar andra saker i livet, än att ha ett arbete som innebär mer än 40 timmar i veckan och resor. Vi kanske vill ha vår ledighet och vara med familjen. Är det så fel? Jag tycker inte det, utan anser att vi är klokare än männen. Därför är det inte heller så konstigt att vi lever längre. Vi har bara ett liv och vill göra mer än bara arbeta. Det gör kvinnorna inte sämre eller mindre intelligenta, utan snarare tvärtom.

Socialdemokraterna säger att de ska lagstifta om kvotering av kvinnor. Jag tycker att innan man börjar prata om sådant ska man först sopa rent framför sin egen dörr. Fråga varför det är så få kvinnor i partiledningen och det gäller de flesta av våra riksdagspartier. Hur är klimatet för kvinnorna i riksdagen egentligen? Om Margot Wallström tackat ja till partiledarrollen, hade socialdemokraterna haft större chans att vinna vid förra valet. Men hon ville inte. Klok kvinna som inte anser att den tid hon måste avsätta som partiledare inte är värd den försakelse hon måste göra på annat.

Förändringen i styrelserna och på höga chefsposter kommer var så säker. De kvinnor som vill satsa sin tid och ork, kommer att ta plats var så säker. För vi är både duktiga och kloka. Men kvotering är inte lösningen.

Tänkte göra ett inlägg

Funderade hela dagen igår på att skriva ett inlägg om näthatet, efter att ha sett på Uppdrag granskning. Men idag ramlade jag på nedanstående you tube klipp och kände att det räcker med att titta på dessa kvinnors uppläsning. Vissa får håret att resa sig på mitt huvud. Mannen och jag pratade om detta näthat i morse och han sade, att det var väl bara att inte bry sig om vad dessa konstiga människor skriver för kommentarer. Visserligen kan man det, men vad gör man om det är direkta hot? Inte så lätt att glömma och inte tänka mer på. När man inte vet om den som skriver verkligen menar att göra det han skriver eller om det bara är rena rama nonsens, så är det inte så lätt att strunta i det. Jag vet hur det känns att vara rädd att gå utomhus, då man inte vet om någon förföljer en eller ska attackera. Man smyger efter husfasaderna och gör sig så osynlig man bara kan. I mitt fall visste jag att någon hjälp från polisen skulle jag aldrig få då den som stalkade mig var nära anhörig till en polis. Så det enda jag kunde göra var att flytta till en stad fler mil därifrån. Trots det fortsatte jag att smyga fram på gatorna under lång tid efteråt. Rädslan blir en ständigt följande skugga.

Ändå var detta innan alla sociala medier startade i Sverige. Tror att många fler än just dessa kvinnor varit och är utsatta för detta hat. Kanske ännu värre hot än den text vi kan se nedan. Det är inte bara kvinnor som blir utsatta och detta måste vi alla sätta stopp för nu.

Så blev det ett inlägg ändå om detta näthat och det var skönt att få skriva av sig.

Ring ring bara du slog en signal

Önskar att jag kunde sjunga ”It’s raining men” istället för nu har jag jobb för er gubbar. Varför är det alltid så att det är kvinnorna som är de modiga som vågar ta steget till något nytt? Det starka könet är kvinnorna och jag är stolt att tillhöra dem. Männen kanske tror att det skulle vara en svaghet att vilja jobba trots att de gått i pension? Som att de är så fattiga så de måste jobba. Det struntar åtminstone de kvinnor jag intervjuat i. De vill ha en uppgift och känna att de fortfarande behövs i arbetslivet.

För jag tror inte att det är särskilt många som måste jobba, utan det är för att komma ut bland människor. Lever man ensam blir man lätt isolerad om man inte söker sig ut. Men nu har jag eventuellt ett arbete klart för en av mina modiga duktiga kvinnor. Om någon dag vet jag att allt går i lås och gissa om jag blir glad både för hennes och min skull. Hoppas, hoppas, hoppas…..

http://www.veterankraft.se

 

 

Allt överskuggas av den konselj som strax börjar

Nu sitter många runt om i Sverige och väntar på att få veta vilka namn och titlar, den nya lilla prinsessan ska få. Allt annat verkar vara utan betydelse och får vänta tills senare. Något som säkert förargar de som är mot monarkin. Detta bevisar vad svenska folket tycker om vårt kungahus och hur viktiga de kungliga är. Vi har inga holywoodstjärnor eller andra celebriteter som kan mäta sig med dem. Tror de flesta är stolta över att vi har ett kungahus.

Jag gläder mig över att Sverige införde att det inte endast är män som kan ärva tronen. Socialdemokraterna var länge mot detta då de har inskrivet i sitt partiprogram att avskaffa monarkin. De ansåg att det skulle vara lättare att göra det då inga kvinnor fick bli statsöverhuvuden. Men de fick ge sig då trycket blev för stort. Nu har vi två kvinnliga tronföljare och det är bra. Jag tror också att monarkin kommer att förändras en del så att de får och kan arbeta vid sidan av. De får en större plats som pr-människor och utbildas mer till det.

Ska bli intressant att se vilket valspråk Victoria kommer att ta. Kungen har ju ”för Sverige i tiden”, vilket åtminstone jag tycker att han har levt efter.