Årlig besiktning av oss

Det slår aldrig fel. De gånger jag ställer in mobilen på väckning så vaknar jag nästan varje timme under natten. Jag har alltså inte fått någon riktig djupsömn och den som vet att det är viktigt att få för att bli utsövd. Det lustiga är att jag vaknade av mig själv igår precis på den tid vi skulle upp idag. Skillnaden var att jag var väldigt utsövd och kände mig så harmonisk. Det gjorde jag inte idag. Så det var ju en perfekt dag att besöka vår läkare.

Vår vårdcentral har flyttat till nya moderna lokaler på andra sidan av byn. Därför tar vi Mackan dit istället för att gå som vi gjorde tidigare. Fast jag förstår fullkomligt att de flyttat dit då det var trångt och nerslitet på det gamla stället. Ser ni vad fina gatlyktorna blivit. De har målats gula och är mycket finare än den rostskyddsfärg de hade tidigare. Jag gillar gul färg. Kyssta av solen är de.

Eftersom det är fredag så var det inte mer än en akutpatient som kom. Måndagar är fruktansvärda för då är det så många sådana och vi andra får vänta. Det är för att de akuta som kommer är barn. Klart att de har föräldrar med sig men det är barnen som behöver vård. Som jag skrev ovan så är fredagar perfekta då det inte är så många sådana patienter. Så vi behövde inte vänta alltför länge tills det var vår tur.

En lustig sak är att JR gjorde mig uppmärksam på damen i paret som satt mitt emot oss. De var nog i vår ålder. Alltså i en prefekt sådan. Det var damens ben jag skulle titta på och där ser jag två fina ärr på var sin sida av benet. Åhh en olyckssyster som också strupplat och brutit diverse saker i smalbenet. Så där satt vi en fransyska och en svenska med fina ärr på smalbenen och lika svullna var vi också. En olyckssyster.

Eftersom vi passerar Super-U på väg hem, stannande vi och köpte lite småttan och gottan. Jag frossar i trädgårdstidningar just nu så det blev en ny sådan. Bra att få idéer och tips på när man ska göra olika ingrepp på växterna. Så det blev en nätt liten kasse som vi fick med oss hem.

Glada hundar som sedan inte släppt oss med blicken. Vi klarade vår besiktning bra och jag ska ta nya prover om tre månader, men JR nästa vecka då hans värden blivit så mycket bättre. Då slipper han kanske någon tablett av de han tar idag. Hela besöket kostade 50:- sek för oss båda. Vi klagar absolut inte på vare sig undersökningen eller priset på den.

Gissa om det blir sovmorgon i morgon? Sedan ska jag vippla !!!! 🙂 JR har fritt valt arbete eller vad han nu vill göra.

Ha en underbar lördag!

Lite datorjobb idag

Har laddat ner alla foton från kameran till datorn och tittat genom dem. Man tycker att över 200 foton är mycket, men när man titta på dem så är det inte det. Tog väl inte så många kort då detta var andra gången vi körde Frankrike. Det börjar kännas lite hemtamt nu och just Medelhavet är ju i stort sett bara stränder. Sand som sand eller hur? Atmosfären  kan man ju inte fota så bra. Men visst var det en hel del magiska kvällar och på en månad händer det en hel del.

Egentligen skulle jag börja dra ned på tablettdoserna på söndag, men jag har börjat idag. Blir så trött av dem och vissa stunder känns det som att jag har bomull i huvudet. Unkas går med mig var jag än ska och så försiktigt som att han vill mana mig att ta det lugnt. Kuma har börjat vänja sig vid mina kryckor och ligger still när jag passerar honom. Jaja, det återstår nio veckor till med kryckor och gips. Mitt kusinbarn som råkade ut för en liknande olycka några veckor före mig, har fått en så käck stövel att ha utanpå gipset. Fast hon kanske inte har gips fortfarande utan något annat som gör att stöveln är nödvändig? Ska fråga om det. Jag följer henne då jag säkert kommer att få gå genom det hon gör. Två olyckssystrar som skuttar fram i livet just nu.

Det ska bli så skönt att få ha mannen hemma ett par dagar nu. Vad kan jag säga första veckan avklarad och bara resten kvar. Fick kallelse från ortopeden och ska dit på torsdag, för röntgen av foten, borttagning av stygnen, nytt gips och läkarbesök. Ska bli spännande och höra vad han/hon har att säga.

067

Ännu en dag med datareparation

Jag gjorde ännu en dum grej igår och datan fastnade. Fick göra om allt jobb idag och är äntligen klar. Nu gör jag inte om denna dumma grej mer. Var hos läkaren idag som konstaterade att jag har infekterade luftrör, men inte fick jag någon antibiotika för det inte. Nähä, kom igen om tre veckor om det inte blivit bättre. Man blir less på hur restriktiva de blivit på att skriva ut antibiotika. Jag får fortsätta ha ont i halsen, svårt att äta och hosta slem. Roliga dagar man har framför sig. Mannen har haft djävulskt ont i ena knät och i tån. Alla smärtdämpande medel har försvunnit ur kroppen och nu kommer värken tillbaka. Men han ringde läkaren på MAS som sade att alvedon var ok. Jag köpte flytande på apoteket och hoppas det ska ge lindring.

Vi ska ha ugnsbakad fisk till middag idag och det passar min såriga strupe. Hoppas morgondagen ska innebära fint väder, mindre smärta och lite lugn och ro. Just nu tycker jag att det är för mycket sjukdom och smärta.

Datan kommer inte att startas om på den närmaste tiden det kan jag lova. Den får bara vila när jag inte är här.

Väldigt ovanlig fredag

Glad i hågen traskade jag iväg med Unkas för att han skulle få sin långrastning. Äntligen skulle jag få komma till läkare och kanske få antibiotika för denna skit jag har.När jag kom in i garaget med en nöjd hund, rusade mannen fram. Läkaren ville att han skulle komma till vc direkt. Jaha, då går jag med Nellie och Kuma så de får sin rastning. Tyvärr, hade vi inte turen med oss idag, för det började smådugga och vi blev våta. Men jag var hemma i god tid till min läkartid så jag satte strumpor på tork och tänkte äta något innan.

Mannen ringer och är olycklig. Han måste till Malmö och akutkirurgen. Han har blod i tarmen och får inte köra bil själv. Jag får kasta på mig kläderna och fuktiga skor och strumpor. Ut i regnet och traska bort till vc. Briefade pojken under tiden och bad honom ringa farmor. Kom fram och bad om en ny tid för mig hos läkaren. På onsdag morgon får jag komma dit. Ok, jag får försöka lindra det hela tills dess då. Satte mannen i bilen och körde till Malmö. Ska villigt erkänna att jag inte kört där speciellt många gånger under mina fjorton år här nere. Men mannen dirigerade och vi kom rätt. Fick en parkering och sedan började första väntan. Inte så lång faktiskt och vi blev hänvisade till kirurgakutens väntrum. Långa gångar gick vi och längst bort var den. Där hann jag inte sätta ned baken innan vi blev inkallade till ett undersökningsrum. En sköterska tappade sex eller sju rör med blod på mannen och visade oss till ett annat rum.

En stunds väntan och voila en säng rullades in till mannen som var helt slut. Han kunde lägga sig ned i alla fall. Sedan väntade vi en lååång stund tills en läkare kom. Han lyssnade och stack upp fingret i mannen röv. Glad jag slapp detta. Läkarens mobil ringde och han måste till kirurgakuten för ett brådskande fall. Väntan igen för oss och mannen orolig. När läkaren åter kom sade han att blodvärdena var för låga och verkade gå ned hela tiden, samt att det verkade vara något sår på tarmen som måste åtgärdas. Alltså ingen hemgång idag. Istället blev han inlagd och får dropp med blod och medicin mot såret.

Min parkeringstid började gå ut och med tre minuters marginal måste jag ge mig av. Det verkade dröja innan mannen fick komma till någon sal. Med tungan mellan tänderna började jag min hemfärd. Lättnaden var stor när det visade sig att jag hittade precis rätt i både filer och kunde svänga av mot landsvägen hemåt. In på ica och handla något att äta och mat till pappa. Lämnade av den till honom och han blev jätteglad. Några som blev enormt glada var hundarna som pratade högt med mig.

Nu har både de och jag fått mat. Ringde nyss mannen som fått vänta ända tills nu på att få komma till en sal. Han har fått sitta ute på en stol i väntrummet och är helt slut. Stackars honom. Men nu har han dropp inkopplat och ligger ned. Får ringa farmor och berätta om hur det står till med hennes son.