Redan 5:e augusti

Nu tycker jag att tiden rusar på igen. Vissa månader går i en rasande fart medan andra segar sig fram och verkar oändliga. Jag kommer ihåg tiden februari-maj då allt tycktes vara en lång väntan på olika saker. Vi hittade ju vårat hus rätt fort verkar det som när man läser hur lång tid andra tagit på sig. Nu brukar vi inte vela utan känns det rätt så slutar vi där. Sedan blev det en väntan på att säljaren skulle godta vårat bud. En notarie kontaktades och tid bokades för ett första möte.

Där satt vi sedan i Vias plage och det blåste mest varje dag. Sand överallt och Mr J blev sjösjuk vid stormen Inez som drabbade oss. Äntligen landade vi i maj och nu började fler campingar att öppna. Vi hamnade i lugnet och äntligen kunde hundarna ligga ute på dagarna. Så fick vi äntligen ett datum hos notarien för den slutliga påskriften av kontraktet. Det var trivsamt i Capestange och då drabbades vi av en stor sorg. Vår älskade Unkas blev dålig och det var så illa att han fick somna in. Endast en vecka innan vi fick nycklarna till huset.

Sedan vi kommit hit har dagarna varit fyllda med massor av jobb. Mitt i glädjen över att vi fått huset, dog min pappa och även om jag visste att han ville det och hade förberett mig på att det skulle komma snart, var det sorgligt. Det var som att vi körde ner huvudet mellan axlarna och jobbade på. Sedan väntade vi på ankomst av våra möbler och när vi äntligen fick datum kändes det som att tiden segade sig fram.

Det tog oss två veckor att packa upp alla kartonger, sätta upp tavlor och få ett hem igen. Nu väntar jag på att Mr J och H ska landa i Montpellier, vilket ska ske om en timme och en kvart. Hundarna har inte varit glada över att husse försvann och snart kommer det bli höga toner från dem.

Jag har inte kommit igång med min yoga ännu så det är något jag ska göra efter att H åkt hem till sig igen. Yoga och trädgård, det kan väl inte vara bättre som terapi? Vi har ju fortfarande sommartemperatur här i södra Frankrike och det inbjuder inte till alltför stora aktiviteter i trädgården. Jag har inte solat ett smack men mina fötter är brunbrända och armarna likaså.

Dags för mig att titta till lakanet som snurrar i tvättmaskinen. Kuma hade en väldigt lång klo där pulpan var så långt ut att veterinären inte vågade klippa så mycket. Den lossnade igår och det kom blod på Mr J:s påslakan. Så nu tvättar jag det och Kuma är mycket nöjd med att vara av med klon. De andra klorna är ju nyklippta så de irriterar inte alls.

Öl ligger i kylen för det kommer säkert herrarna behöva efter färden från flygplatsen.

Snart blir vi fler i sängen.

Sista dagen i Capestang

Nu är vi där. Detta är vår sista dag på campingen. Kanske kommer vi tillbaka som turister någon helg i framtiden. Det finns flera fina ställen längs med Canal Midi och vi har tagit den information som finns för att ha i framtiden. I morgon ska vi köra iväg och det kanske är bra då det ska bli otroligt varmt +33 har de sagt. Med ac på i bilen har hundarna det bättre när vi kör. Så har vi ofta gjort när vi varit här nere på semester. Nu har vi endast +29 och våra små fläktar går för fullt.

Så efter en natt till här har vi bott i husbilen 134 dagar. Från kyliga nätter till varma dagar som nu har vi levt på dessa kvadrat. Det känns otroligt att vi kommit i mål. Vi har längtat och funderat i så många dagar. Det är både nervöst och spännande att äntligen få tillgång till huset. Likadant som när man byter arbete och ska gå till den nya arbetsplatsen den första dagen. Man har varit där och vet hur det ser ut, men vet ju inte egentligen hur det kommer att bli.

Det var ju länge sedan vi var vid huset och trädgården såg så kal och tråkig ut, så det ska bli spännande att se den nu. Träden bör ju ha blad nu och förhoppningsvis ge oss skugga. Vad jag ser fram mot är att ha mer svängrum och eget badrum. Riktiga toaletter, vi har två sådana och slipper vänta på att den andra ska bli klar. Rymlig dusch och att kunna gå utan en tråd på kroppen när man duschat. Vi har ju ingen insyn i huset då den ligger på en liten höjd och gatan är nedanför. Bilder kommer senare så ni förstår vad jag menar. Det är många fördelar med huset.

Nu hoppas jag att våra möbler och saker kommer ner så snabbt det bara går. Vi får väl vara lite tjatiga på flyttfirman så de skyndar på. Mr J skickar ett mail idag och sedan hoppas vi på ett snabbt svar i morgon. Jag vill se bilen komma körandes mot vårat hus istället för bort.

Ett annat hus, en annan gata och ett annat land.

 

Idag flämtar vi igen

Kort regnskur tidigt i morse och sedan blev det varmt och dåligt med vind. Det är lustigt att vi stod i Vias med vindar som gjorde att vi knappt kunde vistas ute och så kom vi hit och här är det vindstilla nästan varje dag. Men här måste vi vistas utomhus för att orka.

Unkas är den som verkar ta det hårdast och idag har han fått ligga under våta badlakan. Då sover han och verkar inte vara alltför varm. Så nu har vi lagt till en ståfläkt på vår inköpslista. Eller två blir det nog.

Till råga på allt blev Unkas stucken av något i morse och vänstra knäleden svullnade upp som en ballong. Jag tog fram den frysta grönsakspåsen ur frysen och lade den under benet och då gick svullnaden ner. Inte helt men nu ser det ut som ett vanligt knä igen. Han bryr sig inte om det så det kan inte ömma eller klia. Att det alltid ska vara han som råkar ut för saker? Jag tycker så synd om honom.

I morgon är det röd dag i Frankrike och vi har en vecka kvar tills vi får nycklarna. Nu känns det lite jobbigt att vänta när det är så nära. Vi behöver verkligen en trädgård och ett hus. Det är arton veckor sedan vi bosatte oss i husbilen och nu vill vi ha lite mer utrymme. Det ska bli så skönt att slippa se sig för ifall en hund ligger i vägen, för med liten golvyta så gör alltid någon det. Att slippa kryssa sig fram och två toaletter blir underbart.

Nu vill vi bara att dagarna ska gå fort.

Planering pågår

Vi har börjat planera för de sista dagarna här i Vias plage. Det känns bra att äntligen ha bestämt dag för flytt. Vi har varit här länge och nu känns inte behovet av att stå här lika stort. Jag ska tvätta i morgon och de dagar vi har kvar här. Bra att ha rent i skåpen när vi lämnar, eftersom det kan dröja tills vi kan göra det igen. Som jag skrev igår ska vi köpa lite nya kläder också, så vi klarar oss tills vi får tillgång till huset.

Såhär i efterhand är vi ändå glada över att vi körde ner i februari och inte väntade tills i sommar. Nu kan vi njuta av sommaren i huset och jag längtar efter ett hem. Tror hundarna också gör det. Därför vore det skönt om vi kan stå på en lugn plats fram tills vi ska till notarien. Kan vi sedan sitta ute mer är det ett stort plus.

Många tankar om ditt och datt far genom huvudet och vi diskuterar saker hela tiden. Men man får ta en sak i taget. Det är så mycket vi vill, men än så länge måste vi bara vänta. Det har vi verkligen fått göra denna vår. Klart att dessa sista veckor är de jobbigaste. Nu när det är så nära blir det lite jobbigare än tidigare. Därför blir det skönt att komma till en ny plats. Se något annat om dagarna.

När det är sol och fint väder kan vi inte gå med hundarna på stranden och snart kommer de att vara överfulla. De har placerat ut bojar och hyr ut vattenskotrar nu. Nu har det börjat komma fler husvagnar och husbilarna kör sin väg. Detta blir en camping på sommaren och inte något vi tycker är så roligt. En vecka till blir det här och sedan kör vi.

 

Från sol till molnigt

Vädret växlar och rösträkningen är klar. Men som jag trodde står alla partiledarna och stampar i var sitt hörn och tjurar. Känns onekligen som sandlåda just nu. Lite otroligt när nu Sveriges befolkning tog sitt ansvar och röstade. 84% är ju en väldigt bra uppslutning. Undrar om det är något annat land som har så hög deltagarprocent?

Här körde vi storstädning förra veckan så nu har vi bara tagit det lugnt. Hundarna verkar lite hösttrötta och vill inte vara ute lika länge om dagarna, vilket vi är tacksamma för då det blir lite kyligt när solen försvinner ovanför molnen. Tror jag har en släng av förkylning och hoppas det ger med sig fort. Annars går livet sin gilla gång här i byn. Inga sensationer i sikte.

Sverige förbereder sig för höstrusk och vinter. Vi bidar vår tid och kanske händer det saker snart. Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att vänta, men fått lära mig att göra det. Man väntar otroligt mycket under ett liv.

När man är liten väntar man på att få börja skolan. Väl där väntar man på att få sommarlov och att sluta grundskolan.

Sedan väntar man på att få ta studenten och få besked om man kommit in på vidareutbildning. Den väntan är jobbig.

Väl efter avslutad utbildning, söker man arbete och väntar på besked att man får komma på intervju. Det kan vara en nervpirrande väntan.

Efter alla dessa väntetider fortsätter livet på samma sätt. Väntan på löneutbetalningen, semestern osv… i en outsinlig räcka.

Många gånger kan man inte påverka väntetiden, utan är helt beroende av andra människor eller andra omständigheter om man blir sjuk. Därför går jag inte och väntar nu utan lever mest i nuet. Då känns det inte som att jag väntar på besked eller annat. Det blir en trevlig överraskning när dagen D plötsligt infinner sig.

Tänd ljus, kura skymning och dra en pläd omkring er. Din dagen D kommer när du minst anar det.

Väntan

Just nu sitter vi och väntar på ett telefonsamtal från pojken. Det är dags att hämta våra nya pass och göra veckans inköp. Därför blir det häng vid datorerna i biblioteket. Kom nyss hem från pappa, som mår bra igen. Lunginflammation vid 91-års ålder är inte att leka med. Några dagar med antibiotika och febern har släppt och andningen låter normalt igen. Han hade en vinst på tjugo kronor på lotto och det var ju roligt.

Morgonen var lite trist med duggregn. Men hundarna var lika glada att få komma ut ändå. Bättre blev det när vi gick nu på dagen, då det var uppehåll. Träden är fortfarande gröna på sina håll och mina rosor blommar så smått. Vet inte vad som hänt med luktärterna i år för de blommar först nu. Förra året blommade de i juli/augusti. Men mina pelargoner har jag tagit in och satt i uterummet. Temperaturen har ju varit lite blygsam om nätterna ett tag.

Fick tidningen Skriva idag och den ska jag bläddra i senare. Man får alltid lite tips och inspiration i sitt skrivande.

Snart i området nära dig. Brrrr…..

Nervös väntan

Hundarna är rastade och nöjda efter långa promenader, huset dammsuget och jag har fått i mig en liten bit mat. Mannen varit på gastroskopi och nu är det två timmar sedan det skulle göras. Väntar nervöst på att få ett samtal eller sms från honom. Pojken är nog lika nervös han, då han vill åka och hämta sin pappa. De har mitt telefonnummer på sjukhuset så skulle något ha inträffat borde de ha ringt. Har kollat men ingen har gjort det.

Det finns inget värre än att vänta och inget veta. Klockan närmar sig fyra och fortfarande har jag inte hört ett dyft. Svårt att koncentrera sig på något när man väntar. Hoppar högt vid minsta klonk från telefonen. Det kan vara mannen som skickar sms. Håller tummarna så hårt jag kan nu att allt är bra och att han får komma hem ikväll.

Väldigt ovanlig fredag

Glad i hågen traskade jag iväg med Unkas för att han skulle få sin långrastning. Äntligen skulle jag få komma till läkare och kanske få antibiotika för denna skit jag har.När jag kom in i garaget med en nöjd hund, rusade mannen fram. Läkaren ville att han skulle komma till vc direkt. Jaha, då går jag med Nellie och Kuma så de får sin rastning. Tyvärr, hade vi inte turen med oss idag, för det började smådugga och vi blev våta. Men jag var hemma i god tid till min läkartid så jag satte strumpor på tork och tänkte äta något innan.

Mannen ringer och är olycklig. Han måste till Malmö och akutkirurgen. Han har blod i tarmen och får inte köra bil själv. Jag får kasta på mig kläderna och fuktiga skor och strumpor. Ut i regnet och traska bort till vc. Briefade pojken under tiden och bad honom ringa farmor. Kom fram och bad om en ny tid för mig hos läkaren. På onsdag morgon får jag komma dit. Ok, jag får försöka lindra det hela tills dess då. Satte mannen i bilen och körde till Malmö. Ska villigt erkänna att jag inte kört där speciellt många gånger under mina fjorton år här nere. Men mannen dirigerade och vi kom rätt. Fick en parkering och sedan började första väntan. Inte så lång faktiskt och vi blev hänvisade till kirurgakutens väntrum. Långa gångar gick vi och längst bort var den. Där hann jag inte sätta ned baken innan vi blev inkallade till ett undersökningsrum. En sköterska tappade sex eller sju rör med blod på mannen och visade oss till ett annat rum.

En stunds väntan och voila en säng rullades in till mannen som var helt slut. Han kunde lägga sig ned i alla fall. Sedan väntade vi en lååång stund tills en läkare kom. Han lyssnade och stack upp fingret i mannen röv. Glad jag slapp detta. Läkarens mobil ringde och han måste till kirurgakuten för ett brådskande fall. Väntan igen för oss och mannen orolig. När läkaren åter kom sade han att blodvärdena var för låga och verkade gå ned hela tiden, samt att det verkade vara något sår på tarmen som måste åtgärdas. Alltså ingen hemgång idag. Istället blev han inlagd och får dropp med blod och medicin mot såret.

Min parkeringstid började gå ut och med tre minuters marginal måste jag ge mig av. Det verkade dröja innan mannen fick komma till någon sal. Med tungan mellan tänderna började jag min hemfärd. Lättnaden var stor när det visade sig att jag hittade precis rätt i både filer och kunde svänga av mot landsvägen hemåt. In på ica och handla något att äta och mat till pappa. Lämnade av den till honom och han blev jätteglad. Några som blev enormt glada var hundarna som pratade högt med mig.

Nu har både de och jag fått mat. Ringde nyss mannen som fått vänta ända tills nu på att få komma till en sal. Han har fått sitta ute på en stol i väntrummet och är helt slut. Stackars honom. Men nu har han dropp inkopplat och ligger ned. Får ringa farmor och berätta om hur det står till med hennes son.

 

I väntans tider

Jag har berättat om våra duvor som återkommer varje år. Duvan vi räddade från döden och verkar vara så hemtam här. I år kom han/hon med en partner och letade efter ett ställe att sätta bo. De hittade ett i vår häck bredvid garaget. Häcken skjuter in under taket och där har de ett bra skydd mot regn och vind. Nu har den ena duvan legat och ruvat i några dagar, så vilken dag som helst kläcks äggen. Hoppas att de får ha ungarna ifred från katter och skator. Men det kanske går bra eftersom boet är bra gömt.

ruvande duva

Vi håller koll på våra duvor och hoppas på det bästa.