Helt utpumpad

Vilken dag!! Jag började ju denna morgon med att försöka få tag i handläggaren för äldreboenden i vår kommun. Fick inget svar alls från vare sig henne eller hennes chef. Vid halv två var det dags att ta in det tunga artilleriet och mannen åtog sig att ringa. Gissa vad? Han fick tag i människan direkt! Med andra ord har hon slagit bort mitt samtal hela dagen då jag uppgett det i hennes svarare. När hon såg mitt nummer klick och svararen kom in direkt. Mannens nummer kände hon inte till och då gick det bra att svara. Eftersom han varit vd i många år, kan han få till en mycket auktoritär röst och jag vet att folk blir skrämda av den. Han varken höjer rösten eller skäller, utan bestämmer att såhär ska det vara.

På fem minuter har pappa fått rummet här i byn och jag kunde börja planera flytten. Men jag tycker handläggarens sätt är under all kritik. Var borta och tittade på rummet och pratade med föreståndaren som även hon bor i byn. Pappa blev ju glad och väntar ivrigt på att få komma hit. Men vi har ett problem och det är att han tappat bort lappen med mitt telefonnummer och jag har inte numret till själva avdelningen där han är. Försökte få honom att kalla på en personal så att jag fick prata med den. Men han fick svar att de inte hade tid. Då försökte jag få pappa att ta reda på gatuadressen så jag kunde leta på Eniro. Kammade noll även där. Allt låter kanske som att det gick lätt att få pappa göra alla dessa saker, men eftersom han hör så dåligt fick jag förklara en miljon gånger och höll på att bli galen på köpet. Inte lätt med äldre, äldre  pensionärer.

Jag är så trött i huvudet nu att jag låter allt vara tills i morgon. Pappa får komma hit, och vi har bestämt att det blir onsdag nästa vecka. Jag ska se till att hans säng blir bäddad och hänga upp gardiner i fönstren. Vi flyttar lite saker i helgen och sedan får vi hyra ett släp och ta dit resten. Han har bott i ett väldigt kalt rum tills nu, så han är glad för det lilla och kommer inte klaga att allt inte är på plats direkt. Med tavlor på väggarna och några mattor på golvet blir det rätt ombonat ändå.

Nu får vi våra föräldrar på samma boende och det var ju så deras tillvaro i byn började. De bodde med sina makar på samma våningsplan i huset vid byns början. Nu kommer de att bo i samma hus men i olika ändar av korridoren.

img_2646

 

 

Försvunnen 

När mannen kom hem igår var rödhaken borta. Han finkammade uterummet utan att hitta någon fågel. Börjar tro att den lilla fågeln tar sig in i uterummet när det är dåligt väder och vet hur den ska hitta ut. Vilken liten luring! 

Idag är det sol och Unkas och Kuma har varit ute en stund. Jag har haft en jobbig natt med värk i foten. Men en fjärdedel morfintablett och jag kunde somna tillslut. Jag försöker undvika att ta starka tabletter, men ibland måste jag. 

Idag är en ny dag och jag har inte ont. Får göra övningarna försiktigt bara. Tog kanske i för hårt igår? 

Alla har vi vår verklighet med ontar och jag är inte den som har det värst. Men när man lever med en viss värk hela tiden, så är det svårt att bortse från den. Men det är inte så att jag ojar mig dygnet runt, utan istället bryr jag mig om annat som känns viktigare. 

Det är djuren jag syftar på, som inte kan tala om hur de har det. Jag vill vara en av deras röster. 

Sandlåda

Såg riksdagsledamöter som var så barnsliga i tv igår. Ett nytt parti får så mycket röster av svenska folket att de kräver vissa poster i riksdagen. Inget konstigt med det. Partiet i fråga anses vara rasistiskt när de yttrar sig om invandring och vill ha begränsningar. Heller inget konstigt. De övriga partierna vägrar att diskutera med detta parti. Vilket får stå för dem. Det är situationen vi har i vår riksdag just nu.

Jag tyckte att det var barnsligt när en vänsterpartist dök upp på första riksdagsmötet efter valet med en t-shirt, som häcklade ett parti. När så riksdagens tredje talman yttrar sig om samer och judar, tyckte även jag att det var lite magstarkt. Partiet försökte förklara vad man menade. Men det viktigaste är ju hur andra uppfattar vad man säger. Nåväl, det är ju vi väljare som får avgöra hur vi uppfattar vad som sägs.

Nu verkar det som att både vänsterpartiet och miljöpartiet vill dra ned riksdagens debatter till sandlådenivå. De ledamöter som ställde sig i talarstolen och först sade att:”du är inte min talman”, pratade samiska och shalomade. Jag trodde inte mina öron. Snart tar de väl till nävarna också. Då är det bara att köra dit sand så de får sin sandlåda.

Varför är det så svårt att behandla det hela som vuxna människor? Förstår de inte att de vänder väljarna mot sig själva och till just sverigedemokraterna? Jag har lärt mig att ta ett djupt andetag och sedan ignorera idiotiska påståenden. Gå vidare och prata om viktigare saker än att hålla på med sandlådemetoder.

I mina och säkert flera andras ögon sjönk dessa riksdagsledamöter i aktning. Hoppas bara inte fler följer i deras fotspår. Min röst kommer aldrig dessa två partier få.

Jag säger båttom is nådd.

Plötslig död

En svensk journalist har skjutits till döds i Kabul, Afghanistan. Nils Horners röst har hörts ofta i radion och jag kommer att sakna honom. Senast igår var han i radion och idag har rösten tystnat. Det innebär en stor risk att åka ned till dessa länder i asien och det var han säkert medveten om. Men att bli nedskjuten på en gata i Kabul var säkert inget han räknade med. Hans kolleger är chockade och bestörta över det som skett. Jag tycker att det är fegt att någon skjuter en människa i ryggen och hoppas att den som gjort detta kommer att få stå till svars för dådet.

På senare år har det blivit mer och mer riskabelt att arbeta som journalist i länder som är oroshärdar. Olika terroristgrupper har börjat rikta in sig på just journalister. De som ändå åker ned till dessa länder är modiga och ivriga att rapportera om vad som sker. Om ingen åkt ned så hade vi andra aldrig fått vetskap om vad som sker. De är modiga som trotsar farorna och åker dit.

En röst har tystnat i etern och det är fruktansvärt.