Vid 16-tiden igår dundrade det till och stormen kom till oss i skåne ordentligt. Det brakade och lät i skorstenen och runt husknutarna. Men redan vid 22-tiden hade det lugnat sig lite och hundarna fick en nattrastning i trädgården. De var inte särskilt pigga på att vara ute då det började regna rätt kraftigt. Vi skyndade oss in och till värmen som vi tack och lova hade. De kanaler på tvn som visar via parabol kunde vi inte se men de markbaserade fungerade perfekt. Det blev cancergalan för oss och jag kan avslöja att tårarna rann vid flera tillfällen på mig. De olika öden som alla får ta del av berör verkligen.

I morse när vi gick första rundan med hundarna, kunde vi se att huset med stegarna på altantaket var kvar, men stegarna var borta och ersatta med träplankor som var surrade med sling. Undrar hur många som fick rusa ut och surra om allt under kvällen? Men just där vi gick låg inte så många grenar, endast några få som knäckts av vinden. Undrar om jag får se fler när jag går om en stund och då tar vägen runt byn. Ska faktiskt bli spännande att se. Jag pratade med en av mina veteraner som bor nere vid kusten en mil bort, och han fick rusa ut mitt under vårat samtal för att fånga något som flög förbi fönstret. Han berättade att nu var han rätt trött efter att ha rusat omkring hela natten för att plocka saker som flög. Det blåser fortfarande ganska hårt där nere, så jag är glad att bo lite längre in i landet.

Jag har läst lite i lokaltidningarna om hur stormen gått fram i skåne och det verkar som att inga dödsfall har skett. De flesta har nog hållit sig inne under den värsta tiden. Men många är fortfarande utan el och telefon, så det är lite av ett lotteri när man ska ringa någon.