satte | mycketyck

Inte riktigt på näsan men ordentligt på knäna. Mannen skulle flytta husbilen till gatan inför vår resa. Eftersom han lyckades köra fast den i vintras när han körde in den så tyckte vi att det var bäst att ta loss den redan idag. Han klarade inte att få loss den för egen maskin, så vi raggade hjälp. Den som ställde upp var naturligtvis en granne som också är hundägare.

Eftersom jag har dragkrok på min jeep så var det den som skulle dra loss Mackan. Grannen satte sig i min jeep, mannen i husbilen och jag skulle titta så att repet inte gick upp i plasten i kjolarna på den. Då tänkte jag till och lade händerna på draglinan. Satte min tyngd på den och så att den verkligen skulle komma bort från plasten. Linan sträcktes och så skulle själva dragmomentet börja. Pang!! och draglinan gick av. Jag dröp rakt ned i asfalten. Händerna klarade jag bra eftersom linan var mellan asfalten och dem, men knäna ser inte roliga ut just nu.

Stora skrapsår på bägge knän och de gör ordentligt ont. De blödde lite i början men nu har det slutat och sårskorpor börjar bildas. Precis som när man var liten och hade cyklat omkull. Visst hade jag kunnat gråta en skvätt, men som vuxen lindrar inte det så jag lät bli. Sitter nu med ett glas vin och tycker synd om mig själv.

Eller det ordet kanske inte finns? I alla fall så är det så det känns när man går ut idag. Fåglarna kvittrar som galningar och på stigarna är det rena rama lervällingen. Jag letade ju i vanlig ordning efter vårtecken och jag såg massor av snödroppar, vårlökar och även knoppar på en del buskar. Det ger hopp om vad som kommer. På bara ett par dagar har snön försvunnit och blommor poppat upp vilket är otroligt snabbt.

Brödsmulorna är borta i trädgården och även den päls jag bortade av Nellie. Är inte det recycling av stora mått. Inget går till spillo och det jag inte vill ha kan våra djur använda och äta upp. Lyssnade på P4 idag och där pratade de om att vi kastar för mycket och då var mat det de nämnde som det vi kastar mest av. Då måste vi vara duktiga eftersom inget kastas hos oss. Den mat som blir över blir antingen lunchlåda till mannen eller hundmat. Bröd som är torrt får fåglarna.

Men jag upptäckte att mina trackingskor är totalt utnötta. Snart inget kvar av sulan så jag måste införskaffa mig ett nytt par. Med tre hundar går man väldigt mycket varje dag och dessa har jag nött ut på ett år. Så det är inga bortkastade pengar. De går tyvärr inte att sula om och om de nu gick att göra det, så har någon sett en skomakare på senaste tiden? Förr fanns det minst en i varje liten by, men nu vet jag inte ens om det yrket existerar mer. Där jag bodde i Göteborg hade vi en skomakare vid vårt lilla torg och jag var ofta där för att klacka om skor. Så ofta att jag fick ett kort där skomakaren satte en stämpel varje gång jag var där och den tionde gången blev det gratis. Skor nuförtiden har oftast plastklackar som är livsfarliga att gå med. Då menar jag pumps och andra skor med höga klackar.