Dagen efter regnet

Än så länge tycks marken här vara kapabel att suga åt sig vattnet från ovan. Inte för att vi är oroliga för översvämning här i vårat hus, men det är så skönt att det inte blir lerigt. Skonsamt för oss tvåbenta som har torkat tassar till förbannelse i flera år. Hundarna steg ut med yrvaken blick och nu var ju allt som det skulle. De har blivit så vana med att det är torrväder och igår blev de riktigt brydda. Ja, man glömmer så fort.

Nu då Turbo är i höglöp gäller det att verkligen ha ögonen på dem. Men vi har ju tur att Kuma är gammal så han orkar inte intressera sig särskilt ofta. Till Turbos frustration ska jag väl säga. Eftersom Kuma är kastrerad så behöver vi inte befara oväntad tillökning i familjen. Vi skulle nog inte orka med småbarn på heltid nu. Därför är ju våra intentioner att ta en omplacering när det är så dags, vilket vi hoppas dröjer.

Vi har faktiskt haft sol största delen av dagen och även kunnat inta våra b-vitaminer på trädäcket. Det var riktigt skönt i solen ett tag. Men så började det att blåsa och lilla jag blev en del frusen. Har fått känning av min kära ischias och JR var till pharmacia för sin rygg tidigare, vilket resulterade i en suverän salva som tar bort allt det onda på några minuter. Bättre än voltaren måste jag säga. Det blåste till bra där ett tag och JR såg svarta moln vid bergen så han skyndade sig att strö gräsfrö och sedan jord på baksidan. Sedan kom regnet och gjorde resten. Här vid stora palmen har det börjat titta fram lite gräs och med en del jobb blir allt fint skulle jag tro.

Sydfranskan kom vid grinden och vi fick en pratstund. Det gäller att praktisera franskan allt vad man kan. Visserligen blir det en del hackigt än så länge men vi hade nog ett rätt bra samtal ändå. Jag tar varje tillfälle i akt och JR är inte sämre han. Vi pratar bla bla bla så mycket vi kan som säljaren på Mon Brico säger.

Javisst ja, jag har vipplat idag också och även gjort rent en del fönster. Dessa flugor skitar verkligen ner. Det får bli en ordentlig fönstertvätt senare då solen inte är så stark. Jag öppnade även restaurangen idag då det var uppehåll. Uppskattat måste jag säga. Så roligt att se glada gäster. Inte en enda brödbit går till spillo.

Nu blir det bruchetta och lite Orange is the new black på netflix.

Möte i byn

Dam 1. Hej, hur är det, har du pension nu?

Dam 2. Jodå, bara bra. Nej, jag har ca 200 dagar kvar och förhoppningsvis räcker de tills jag går i pension i mars nästa år.

Dam 1. Så då fyller du 65 nästa år. Vad skönt för dig. Själv blir jag 59 om några veckor. Har dagar till februari nästa år och sedan blir det väl fas 2 som det heter. Sedan tar jag pension.

Dam 2. Vi får ju inga jobb i vår ålder så det är löjligt att ens söka. Men jag gör som de säger så jag får mina pengar.

Dam 1. Ja, denna förbannade aktivitetsrapport är ju rena löjan. Inte får man jobb på sitt cv, hur bra det än är. Men jag gör som du, skickar in och hoppas att ingen ringer.

Dam 2. Tänkte att jag skulle skriva i mitt personliga brev att jag går i pension nästa år i mars. Det borde avskräcka.

Dam 1. Jag har så mycket att göra hemma så jag hinner inte jobba mer.

Dam 2. Har tappat sugen på att gå på vikariat. Nu blev jag osams med den på vikarieförmedlingen, då jag ville ha löneförhöjning. Så där är nog dörren stängd och något nytt tänker jag inte börja med.

Dam 1. De borde låta oss vara ifred och ägna sig åt dem som verkligen vill och behöver ett arbete. Jag vill inte ha en enda chef mer i mitt liv. Jag ser mig inte som arbetslös utan arbetsbefriad.

Dam 2. Allt är egentligen toppen, förutom denna förbaskade vind och dessa aktivitetsrapporter. Hädanefter ska jag bara söka chefsjobb. Gör det du också. Precis så arbetsbefriad från alla chefer.

Dam 1, Bra idé. Det ska jag göra så slipper jag någon chef och jobbet också med all säkerhet.

Dam 2. Ha det så gott. Vi ses.

Dam 1. Detsamma och sköt om dig.

Arbetar vidare

Det var faktiskt rätt skönt ute trots att det blivit kallare ute, för +10 är inte särskilt otrevligt. Önskar det kunde få vara så hela vintern, men det är bara en önskedröm. Nu ska jag arbeta vidare i mitt företag och har en del att göra.

Funderade lite i morse på hur det kommer att se ut om ett år vid denna tid. Det har ju gått framåt och nu har jag veteraner i arbete lite här och var, så lite försiktig optimism ska man väl ha. Sedan måste man ha vilja att föra det hela framåt och en stor portion av envishet. Ge sig den på att lyckas och det tänker jag faktiskt göra. Allt är inte toppen alltid och har man det i åtanke så blir man inte besviken, när det står lite still. Då gäller det att komma på nya saker och genomföra dem.

Men jag är glad att jag inte startade ett företag tidigare i mitt liv. I alla fall inte då jag var helt ensam om att dra hela lasset. Nu har jag en man som pushar och peppar mig hela tiden. Det är en stor skillnad. Så jag förstår de som startar företag tillsammans med någon, fast det kan innebära en hel del svårigheter det också. En dag kanske man känner att den ena drar åt ett annat håll, eller att man ensam får dra det tyngsta lasset. Jag har startat detta företag själv och ska dra hela lasset, men har en människa jag absolut kan lita på bakom mig hela tiden. Det passar mig bra då jag helst vill bestämma själv.

Ska bli intressant att se vad jag skriver här när jag summerar mitt första år som företagare.