Jag kommer aldrig att behöva något gymkort, så länge jag har trädgården och hundarna.
Började dagen med ett yogapass. Sedan en kort uppmjukande blomvattningspass. Efter det tog jag mig an dagens första träningspass: min ena syrenbuske. Det kändes tufft när jag tittade på den.
Men det är ett måste för snart ser man inte ut genom köksfönstret. Solen höll sig ovanför molnen, så jag antog att det inte skulle bli alltför varmt +24 i skuggan räcker bra när man ska träna.
En och en halv timme och fyra plastsäckar senare ser den ut såhär :
Inte mycket för världen, men efter en vecka har den fått massor av nya blad. Kanske slipper jag klippa den en gång till innan vintern och då får jag kanske blommor på den nästa sommar.
Nu blir det ett par timmar vila, innan dagens nästa träningspass. Hundarna ska ut på rastning. Det brukar bli en och en halv timme där också.
Min undran är varför går jag inte ner i vikt då mina dagar ser ut såhär? Jag vräker inte i mig mat, godis eller annat sött. Jag borde vara supersmal.
Men späka mig tänker jag aldrig göra. Jag har bara ett liv och det vill jag leva på mitt sätt.
Tjugo stygn tog läkaren bort och jag har bra känsel i foten, utom på ovansidan som är rejält svullen. Där är känseln lite luddig. 
