”Blue man group shadow/paint drumming, pvc ii”






Annonser

Varför återuppliva gamla program?

Först visar man fångarna på fortet, vilket bara är repris på gammalt. Hur många gånger orkaar man se en kändis lyfta spindlar eller ormar för att få ledtrådar?
Sedan visar man gladiatorierna där folk ska kämpa mot uppumpade människor i olika situationer.

Allt var roligt första gångerna. Men nu blir det bara tråkigt. Livet går vidare och dessa gamla program har inget nytt att komma med.
Jag orkar inte se en enda robinson eller big brother mer.
Låt allt gå till graven och gå vidare.

Malmö reser sig i protest mot våldet

Flera tusen gick ut och demonstrerade mot det våld som brett ut sig över staden. Den stad som alltid har betraktats som gemytlig och trevlig, har under det senaste året utvecklats till en våldets stad, men nu har folket fått nog. Bilbränder, misshandel och mord är inte vad någon vill uppleva i den stad man lever i. Ingen ska behöva vara rädd att gå ut i sin stad och det är precis det man vill ändra på. Det är ändå skönt att se hur många som bryr sig och vill förändra den tendens som nu är.

Jag blir glad att så många protesterar mot våldet. De som tror att de kan ta över en stad och låta våldet råda, ska veta att nu är folket trötta på det. Då hoppas jag att alla som vet något om dödsskjutningarna tar steget och berättar för polisen vad de vet. Det är inte angiveri utan att måna om alla som bor i staden. Vi måste bry oss och är grannen kriminell så måste vi berätta det för polisen. Sätt ned foten och säg nej till våldet.

Oro märks i journalistkåren

En hel del har att göra med de två journalisterna som sitter fängslade i Etiopien och förra årets drev mot bl a kungen och Juholt. Många ifrågasatte motiven bakom alla skriverier och att två journalister tar sig in i ett land på illegal väg. Ska en journalist inte behöva följa något lands lagar, vare sig det är en diktatur eller en demokrati? Vilken etisk moral ska man följa när man gräver i någon annans liv? Dessa frågor har ställts från olika håll och då börjar alla journalister att protestera. Tidigare har inte deras arbetssätt ifrågasatts, utan de har närmast setts som onåbara. Men journalistiken har förändrats och metoderna för att få fram nyheter också. Det som förr ansågs som förkastligt, är gängse arbetsmetoder idag och människor utsätts för allehanda påhopp. Konkurrensen har blivit hårdare mellan journalisterna och det gäller att verkligen komma med någon sensation då och då.

Vi har även fått in andra än journalister som skriver i bloggar, facebook och utgör ett hot mot dem. Men utvecklingen går åt färre tidningar i dagspressen och fler medier på internet. En duktig skribent behöver inte nödvändigtvis vara journalist, utan endast kunnig om sitt ämne och engagerad för att kunna nå fram till läsare. Så visst ska journalisterna känna en viss oro, då det finns många som behärskar språket bättre än de och inte använder sig av smutsiga vägar för att hitta information. En viss sanering kommer oundvikligen att ske även inom journalistyrket och det kan säkert vara bra. Lite självkritik skadar absolut inte.

Man blir arg

När man läser om kökspersonalen i den svenska campen i Afghanistan.
De har fått betala för att få ett jobb! Sedan får de låna till detta och blir skuldsatta, så de inte kan få någon lön på flera månader.
Tur att den nye chefen  för campen gjorde en kontroll och kom på det schweiziska företaget som anställer personalen.

Inte nog med att folk i Indien och Nepal lever i svår fattigdom och krig. De tvingas arbeta för slavlöner också.
Jag hoppas verkligen att det kommer att ändras nu. För detta kan väl inte svenskar godta. Vi befinner oss i ett främmande land och ska försöka hjälpa människorna där inte förtrycka dem.