Sista måndagen i januari

Så skönt att denna månad är över, tycker nog många med mig. Dåligt med pengar och kylan som plötsligt tog tag i oss. Äntligen har lönen kommit och man har lite mer pengar. Nu är det en vintermånad kvar förhoppningsvis och sedan blir det vår. Ja, här nere i södra delen av landet kan den komma i slutet av februari om vi har tur. Men än ska åtminstone inte jag ropa hej.

Blåsten som kommit med kylan har gjort att jag fått en mysig snuva. Varje morgon vaknar jag med täppt näsa och kippar efter andan. Sedan snörvlar jag mig genom dagarna, vilket nog skulle kunna vara uthärdligt om jag tog mig lite whiskey. Men med denna blåst är risken stor att jag blir alkolist på kuppen, så det är kaffe som får ge mig värme istället. Jag avundas hundarna som har fått en tjock vinterpäls och är tämligen oberörda av blåsten.

Ikväll blir det rester från helgen till middag och jag säger absolut inte nej till entrecote. Mannen fick tag i billigt kött vid förra storhandlingen och för att muntra upp oss efter att ha betalat alla räkningar, åt vi det igår. Hundarna har fått sin mat och är rastade så nu är de nöjda. Ronja t o m ler idag och det värmer i hjärtat. Nellie har blivit en riktig mammagris och följer mig som en skugga hela dagarna. Unkas håller koll på oss allihop och vill gärna hålla ihop flocken. Vi har det rätt bra hemma om dagarna. Jag sitter mycket vid datan och kollar jobb och skriver, då ligger de runt omkring mig i soffan och på golvet.

Jag vet att mitt inlägg i morse var lite deppigt men egentligen var jag inte det. Ville endast förmedla något som var i mina tankar och rätt naturligt då vi har gamla föräldrar och en hund som är 13 år om någon vecka. Jag är glad att de finns hos oss ett tag till och varje dag är en gåva. Det gäller att ta tillvara alla små glädjeämnen och leva i nuet. Hörrni snart är det vår.

Annonser

Wow säger jag

Marina Bay Sands Casino i Singapore är någonting utöver det vanliga. Det kostade 48 miljoner att bygga hela härligheten. Ska man förlora pengar kan det lika gärna vara i en sådan lyxig miljö. Eller hur?

Inte alls konstigt med raset

Tidningen aftonbladet ska resa runt i Sverige för att försöka komma på varför det gått utför för socialdemokraterna. Allt beror på att partiet har fått en klick människor som vaktar sina positioner. Läser man Bodströms bok får man en rätt bra bild hur det går till i partitoppen. Alla som inte danats i ungdomsföreningen är automatiskt uteslutna. Att ha varit medlem i tio år räknas inte och man har ingen chans att få tillträde till någon högre position. Den som kan partistadgarna och retoriken har en given plats.

Därför hoppar unga lovande medlemmar av och söker sig till näringslivet istället. De släpps inte fram och deras idèer ratas automatiskt eftersom klicken inte vill se sig omsprungna. Det är inte enbart positionerna de är rädda om, utan även alla förmåner som ingår i ledningsjobbet. Även att man har chans att få ett toppjobb efter politiken. Har man sakta men säkert klättrat upp i hiearkin och sluppit jobbet som t ex sjukvårdsbiträde, vill man inte gå tillbaka till det jobbet, med urdålig lön. Tänk, vad mysigt att kunna ha en övernattningslägenhet i huvudstaden och ändå sin bostad på hemorten. Kunna ta del av allt som en storstad har att erbjuda när man så har lust.

Så kontentan är att man inte är villig att släppa in någon som kanske är duktigare och kan visa sig vara mer värdefull för partiet. Vad socialdemokraterna borde göra är att utnyttja valen till att få fram nytt folk. Kryssa fram nya människor istället för att låta det gamla gardet sitta i orubbat bo. Men när medlemmarna inte vill ha förnyelse blir detta resultatet. Unga människor söker sig till de partier som välkomnar nya idèer och människor. Där utbildning inte ses som en black om foten. De röstar därefter också vilket gör att miljöpartiet växer snart om socialdemokraterna. Kvar är de pensionärer som alltid röstat på sossarna och de blir bara färre och färre med tiden.

Lite makabert

Jag har kommit på mig själv, att flera gånger då jag lyssnar på musik tänka, att den låten skulle jag vilja ha på min begravning. Inte för att jag planerar att dö inom någon snar framtid. Vet inte varför dessa tankar kommer och försöker slå bort dem då de känns makabra. Det kanske beror på att döden har varit så mycket i mina tankar den senaste tiden. Ronja som faktiskt är gammal och farmor som plötsligt blev dålig, har gjort att jag fått bearbeta mina känslor för döden.

Egentligen är ju döden något man inte vill tänka på och ofta slår ifrån sig. Det är både skrämmande och konstigt. Vi undrar över meningen med det hela och även livet. Men när man konfronteras med det så börjar funderingarna om hur man lever och att man borde vara mer rädd om sig själv. Det är känslor som man egentligen inte vill känna, utan de tränger sig på vare sig man vill det eller inte.

Någon gång under livet kommer vi att konfronteras med döden och dessa tankar dyker upp. Efteråt skjuter vi bort dem, men de försvinner aldrig helt. Har vi upplevt den finns de alltid kvar inuti huvudet. Det kanske är därför de kommer fram när det är dags för någon i ens närhet blir sjuk eller dör.

Lite lustigt att jag började skriva detta inlägg när programmet efter tio börjar, som idag har döden och upplevelser folk har haft av nära döden upplevelser. Det känns lite som en tröst för mig och att jag inte ska fundera så mycket över detta. Så är livets gång och något som vi måste uppleva.