Ett småduggande mötte oss när vi steg utanför dörren nu på förmiddagen, men det upphörde och vi tog en lång promenad med hundarna. En skön start på dagen som känns minst sagt sömnig. Gatorna i byn ligger ganska öde och man funderar på om alla ätit och druckit för mycket igår. Eller så vill många kanske vila upp sig inför morgondagens arbetsdag. Mannen gav sig ut för att rensa hängrännorna på huset och det var minst sagt välbehövligt. Kanske någon granne som tittar surt och får dåligt samvete för att inte ha gjort samma sak. Men jag kunde inte hindra mannen från att göra detta och han tvingar inte mig att sätta igång med något.

Hörde på radion att det är 10 år sedan den stora statyn av Saddam Hussein fälldes till marken. Den dag då diktatorns styre var till ända. jag blev nästan chockad eftersom det inte känns så länge sedan. I juni är det lika länge sedan min mor dog och saknaden är inte mindre för det. Minnet av henne är nästan starkare idag och saknaden kommer alltid att finnas där. Livet går vidare och man anpassar sig till det som sker, men önskar alltid att de som dött hade fått vara kvar lite längre.

Lite sorgsna tankar då vädret är dystert, men jag tror att det är nyttigt att tänka tillbaka ibland. Försonas med allt som skett för att kunna gå vidare och leva i nuet.