Som en vanlig tisdag

Vi kör en del småpyssel, precis som vi brukar göra sedan vi blev passionister. Jag har kört igång en maskin med mörk tvätt och väntar på att den ska bli klar att hängas.

Mr J har fäst sladden till lampan över matbordet.

Nu ska stålstången målas och bli svart.

Det blir fint och jag är så glad att den hemska guldplafonden är borta. Även ljuset blir mjukare med denna lampa.

För varje dag känns det som att vi kör ner rötterna i den franska myllan. Igår hade jag en kort konversation med grannen och det var trevligt. Det var om vädret och att vi passade på att tvätta båda två. Inget märkvärdigt men jag har förstått att det ofta är såhär man umgås med sina grannar. Jag är ju inte så slängd i språket än så länge men det är bara att köra på. Jag lär mig nya ord varje dag.

Jag förstår mer och mer det de pratar om på radion. Väderprognoserna förstår jag bra. Jag brukar härma det de säger och det är ett bra sätt att få rätt uttal.

Ny vecka 

Dagens hundpromenader är avklarade och jag pausade med Unkas en gång. Fick se att det stack upp tussilago bredvid honom. 

Pappas trygghetslarm är hämtat och själv satt han och lyssnade på radion när vi tittade in. 

Tittade lite på rabatten framför huset och det är dags att rensa den. Om det är fint väder i morgon ska jag fundera allvarligt på det. 

Nu är duschen invigd 

Sent igår kväll blev mannen klar med duschkabinen. Den läckte i de få fabriksinställda kopplingarna. Men de mannen ställt in var täta. Därför tog det sådan tid. 

Jag fixade varma smörgåsar till middag och vi kunde äta i vanlig tid. Jag sov som en stock i natt och tror mannen också gjorde det. 

I morse invigde jag härligheten med att duscha 🚿. Den känns så nätt, jämfört med den vi hade tidigare. Det var skönt att inte behöva kliva över en hög kant. Men jag fick inte ordning på volymen på radion. Det var så högt att jag höll på att bli döv av dånandet. Får mannen fixa ikväll när han ska inviga ångbastun. 

Plötslig död

En svensk journalist har skjutits till döds i Kabul, Afghanistan. Nils Horners röst har hörts ofta i radion och jag kommer att sakna honom. Senast igår var han i radion och idag har rösten tystnat. Det innebär en stor risk att åka ned till dessa länder i asien och det var han säkert medveten om. Men att bli nedskjuten på en gata i Kabul var säkert inget han räknade med. Hans kolleger är chockade och bestörta över det som skett. Jag tycker att det är fegt att någon skjuter en människa i ryggen och hoppas att den som gjort detta kommer att få stå till svars för dådet.

På senare år har det blivit mer och mer riskabelt att arbeta som journalist i länder som är oroshärdar. Olika terroristgrupper har börjat rikta in sig på just journalister. De som ändå åker ned till dessa länder är modiga och ivriga att rapportera om vad som sker. Om ingen åkt ned så hade vi andra aldrig fått vetskap om vad som sker. De är modiga som trotsar farorna och åker dit.

En röst har tystnat i etern och det är fruktansvärt.

 

Annandag påsk och gråväder

Ett småduggande mötte oss när vi steg utanför dörren nu på förmiddagen, men det upphörde och vi tog en lång promenad med hundarna. En skön start på dagen som känns minst sagt sömnig. Gatorna i byn ligger ganska öde och man funderar på om alla ätit och druckit för mycket igår. Eller så vill många kanske vila upp sig inför morgondagens arbetsdag. Mannen gav sig ut för att rensa hängrännorna på huset och det var minst sagt välbehövligt. Kanske någon granne som tittar surt och får dåligt samvete för att inte ha gjort samma sak. Men jag kunde inte hindra mannen från att göra detta och han tvingar inte mig att sätta igång med något.

Hörde på radion att det är 10 år sedan den stora statyn av Saddam Hussein fälldes till marken. Den dag då diktatorns styre var till ända. jag blev nästan chockad eftersom det inte känns så länge sedan. I juni är det lika länge sedan min mor dog och saknaden är inte mindre för det. Minnet av henne är nästan starkare idag och saknaden kommer alltid att finnas där. Livet går vidare och man anpassar sig till det som sker, men önskar alltid att de som dött hade fått vara kvar lite längre.

Lite sorgsna tankar då vädret är dystert, men jag tror att det är nyttigt att tänka tillbaka ibland. Försonas med allt som skett för att kunna gå vidare och leva i nuet.

 

Onsdag morgon i byn

En kall morgon som ändå bjöd på sol, mötte vi idag på morgonrundan. Idag är det lika lugnt som vanligt i byn och det hoppas jag får fortsätta. Det är sällan man hör sirener och när man hör dem så reagerar alla. Vad har hänt nu och är det ambulans eller brandbilar som hörs? Någon polissiren är ännu ovanligare. I Göteborg hördes de flera gånger om dagen och ingen reagerade. Man blev avtrubbad och funderade inte över vad som kunde ha hänt.

Jag passerade en fyrvägskorsning varje dag, när jag åkte till och från jobbet. Ofta blev man stående vid trafikljusen och det märktes att många var irriterade över det. Alla hade bråttom till jobbet eller hem. En dag när jag anlänt till mitt jobb, fick jag höra på radion att en man som visat ett finger åt en annan bilist, blivit knivhuggen. Det hände i just den korsning jag brukade passera. Den som knivhögg var knarkpåverkad och hade blivit vansinnig över att någon visat ett finger åt honom. Efter denna händelse var jag rädd varje gång jag kom till korsningen.

I vår by har vi ett trafikljus för gångtrafikanter och det blir rött då någon vill över gatan. Tror knappast det utmynnar i någon särskild irritation då det någon gång lyser rött. Här finns en trygghet som man aldrig har i en stor stad. Visst finns det missbrukare här också, men polisen vet exakt vilka de är och händer det något så är det i dessa kretsar. Vi andra i byn råkar sällan ut för deras aggressioner. Detta lugn som finns hoppas jag skall bestå. Att vi kan få vara trygga i byn.

Kylan håller sitt grepp över landet

Hörde på radion att det är kallare i Sverige än någon annan stans just nu. Inte ens Ryssland har så låga temperaturer. Därför gäller det att klä på sig ordentligt när man går ut. Min fina jacka som inköptes på rea för ca 8 år sedan börjar kärva i dragkedjan och idag ville den inte alls. Jackan är helt ok men den viktigaste detaljen har tjänat ut och jag hade hoppats att den skulle klara sig denna vinter också. Så nu har jag trixat lite med den så att den ska klara dessa kyliga dagar som förhoppningsvis snart är över. Får kika på detta års rea av vinterkläder efter en ny.

Jag köper inte särskilt mycket kläder numer utan endast det jag absolut behöver och verkligen vill ha. Men jag är mycket klädintresserad och bläddrar ofta i tidningar och kataloger. Tror att jag har hittat min egen klädstil och vissa år hittar jag ingenting som jag vill ha, medan det andra år finns hur mycket som helst. Jag vill ha kläder som fungerar i min vardag och inte bara är snygga. Fast ibland har jag faktiskt köpt skor eller kläder som jag aldrig använt, vilket retar mig en hel del. Jag vill inte ha kläder som bara hänger och försöker undvika att det blir så. Därför blev jag väldigt glad igår då någon startat en sida på facebook som heter garderobsrensning. Där kan man sälja sina kläder till någon som kanske uppskattar dem mer. När jag tänker efter så har jag lite som jag ska lägga ut där.

Om jag har tur kanske jag hittar en vinterjacka där. Man vet aldrig. Är ni intresserade så leta upp sidan på facebook och gå med. Den är öppen för alla som vill.