Alla i huset sover utslängda i sofforna, utom jag som precis sippat ett glas vin till Grand Design.
Nästan en av de bästa stunderna på dygnet, en av de bästa i alla fall. Fast jag har rätt många bra stunder varje dag/kväll.
Helgen närmar sig med snöoväder och kyla, så vi har bestämt oss för att stanna hemma.
Det finns lite att göra, ser jag på lapparna i köket och sedan ska vi försöka koppla av också.
Nu är det nattedags.
Så kan man sammanfatta bloggandets vedermödor.
Den frågan ställer jag mig efter att ha sett intervjun med Mona Sahlin igår. Att hon var bitter gick inte att ta miste på och när hon berättade så förstod man också varför. Det som går under namnet tobleroneaffären var väl det som fick henne att känna bitterhet först. I programmet visades en blid av hur hon satt helt ensam vid ett stort bord, med journalisterna framför sig. Inte en enda av hennes partkamrater/kolleger ställde sig på hennes sida. Det var som att hon var pestsmittad och det måste ha varit en hemsk känsla.
Samma sak skedde då hon var med och förlorade valet 2006. Alla bara försvann och där var hon ensam. Hon kände att det inte endast var hennes fel utan hela partiets att de förlorade, medan de ansåg allt fel låg hos henne. Nu skulle partiledaren bytas ut och då skulle allt bli bra igen. Såhär i efterskott känner hon skadeglädje hur det barkade åt skogen när de satte Juholt som partiledare. Lite grand att hon fick rätt. Det var inte partiledaren det var fel på utan politiken.
Men samma sak skedde för Juholt när det började blåsa på toppen. Han stod där väldigt ensam och sista framträdandet hade han i ett köpcentrum ensam utan någon partikamrat. Så man undrar lite vad de menar med solidaritet och om det inte gäller alla?
Något som måste kännas för de som fortfarande är kvar i partiledningen är Monas ord om att hon fortfarande är socialdemokrat och alltid kommer att vara det, men inte är partitrogen längre. Hon litar alltså inte på ledningen i det socialdemokratiska partiet. Så frågan är om vi väljare ska lita på det partiet. Jag känner att de som är i partitoppen endast vill sko sig själva och hålla sig kvar till varje pris. Tror inte det bara är Mona som är skeptisk till partiet idag.
Hur många rusar inte upp ur sängen på morgonen och sedan stressar sig genom frukosten? De som överhuvudtaget äter någon förstås. Sedan snabb dusch och påklädning, för att resa till jobbet. Alltför många har sådana morgnar och hur stressigt är det inte för alla barnfamiljer som ska iväg med barnen till dagis och skolan.
Jag har begåvats med morgontrötta hundar som verkligen får en att stressa mindre. Efter morgonpromenaden och frukosten, så lägger de sig och sover. Ja, inte sover direkt utan vår enormt trötte lille Unkas placerar sig i burspråket och avvaktar tills vi är klara. När jag reser mig för att plocka av bordet, traskar han in i sovrummet. Om jag dröjer för länge kommer han och hämtar mig. Tar med munnen runt min arm för att dra mig till sängen. Där ska vi ha en kelstund innan jag får ta tag i dagen.
Detta är något han infört alldeles själv och propsar på att ha varje morgon. Något som jag kommit att uppskatta väldigt mycket. En stund att hämta andan och samla sina tankar. Visserligen yogar och mediterar jag varje morgon, men denna stund gör att lugnet lägger sig över oss. Till och med mannen verkar bli lugn av att vi sitter där på sängen och kelar. Så alla borde kanske ta några minuter varje morgon för att bara andas och vara. Inte bara rusa iväg till jobb och skola.
Unkas filosofi: Ta det lugnt och bara var en stund varje morgon, så blir din dag bättre.
