Det som är mest skrämmande anser jag vara att ungdomar verkar ha tappat all respekt för myndigheterna.
Kasta gatsten efter en polisbil tillhör deras vardag. Vilken annan yrkesgrupp skulle tåla något sådant?
Jag tycker att man skulle kräva nolltolerans av våld på gatorna. Men tyvärr har jag ingen lösning om hur man skulle gå tillväga.
Men det är en väldigt bra dokumentär som ger inblick i hur det är att vara polis i en storstad.
Då var dagens utflykt gjord och jag är hemma igen. Hittade en bra parkering för Unkas var med mig och jag ville att han skulle ha lite att titta på. Ett dagis med massor av barn är perfekt att titta på och dessutom stod bilen i skugga, om den bleka vårsolen skulle titta fram. Allt ordnade sig med pengarna eftersom det var handläggaren på af som gjort fel. Men det visste jag ju. Trots det har jag sparat pengar så en fördröjning hade inte varit så katastrofal. Men jag tänker på de som inte kan spara något utan måste använda all ersättning de får. En orsak att få ont i magen.
Nu stundar nästa möte med af:s konsult för att ordna det sista. Det ska ske på fredag och det känns så jädra bra. Jag kanske är igång om någon vecka och det känns väldigt spännande. Vilken vår detta ska bli. Känns så roligt att göra något som jag brinner för och nästan längtat att få göra. Nej då, det är inget flummigt alls, utan något riktigt praktiskt. Men vad det är ska jag avslöja när allt finns på papper. Så ni får vänta lite till.
Tror att det är fler än jag som av en händelse hamnat i ett yrke. Det är ju viktigt att tjäna pengar så man kan bli självständig och betala sina räkningar. När man studerat klart eller känner att det är nog med studier och vill börja bygga sitt liv, söker man i stort sett alla jobb. Det spelar inte så stor roll var man börjar eftersom man ändå bara ska ha jobbet så att man kommit igång. En dag upptäcker man att åren gått och att man fortfarande håller på med samma sak, trots att det inte var vad man egentligen ville från början. Eller så är man kvar på samma arbetsplats man en gång började. De flesta arbeten är ju roliga och spännande när man börjar där, men efter ett tag när man kan alla sysslor och inget nytt händer, så blir det rutin. Man kör på i samma spår och det är tryggt och rätt tråkigt, men trots det är man kvar. Man vet ju vad man har.
En dag blir det kanske en förändring på arbetsplatsen och ditt jobb ska avvecklas. Det kan kännas som att hela världen rasar och man blir villrådig och kanske deprimerad. Vad ska man göra nu? Vi reagerar väldigt olika på förändringar och det tar olika lång tid tills vi hittar tillbaka till normaltillståndet. Men många gånger kan det vara precis den knuff vi behöver för att förändra situationen vi hamnat i. Det kan vara arbetet eller kanske ett förhållande som vi inte trivs med men inte orkar att ta oss ur. Jag läste en berättelse om detta en gång och fick mig en tankeställare.
En man flyttade till en ny stad och var på väg till sitt arbete. Då passerade han ett hus där en äldre kvinna satt i en rullstol på verandan, hennes man satt bredvid i en stol och läste en tidning. Nedanför låg en hund och gnydde. Mannen blev illa berörd av hunden och nästa dag när han passerade huset satt paret likadant och hunden gnydde. Han tänkte att om det var likadant nästa dag så skulle han fråga varför hunden gnydde. Den tredje dagen var situationen precis likadan, paret satt på verandan och hunden låg och gnydde. Mannen stannade upp och frågade:”Varför ligger hunden och gnyr sådär?” Den gamla kvinnan svarade:”Jo, det är så att hunden ligger på en spik som gör ont, så därför gnyr den. Men det gör inte så ont att den vill flytta sig.”
Det är väl så vi fungerar. Att trots att vi vantrivs med en situation, så förändrar vi inte den eftersom det trots allt är bekvämt. Det måste hända något för att vi ska ta tag i det. Som sagt en väldigt tankeväckande berättelse.