Inte vad vi trodde

Efter att ha fyllt på och tappat ur husbilen, åkte vi och handlade. Jag köpte ansiktskrämer på Lidel, efter att ha läst en undersökning att dessa är mycket bättre än alla de dyra märkeskrämerna. Fick två för en struntsumma jämfört med vad de kostar annars. Därefter styrde vi ut mot en naturcamping som fått väldigt bra recentioner och skulle vara en lugn plats.

Efter att vi svängt av den stora vägen blev det bara smalare och smalare. Jag hade aldrig åkt där med en husvagn som är 2,50 bred. Vi hamnade tillslut på en lite grusväg och där var campingen. Vi trodde det skulle vara öppna stora ytor att stå på, men istället visade det sig vara väldigt trångt. Där satt folk vid sina husvagnar, ja läs husvagnar och i mitten stod ett partytält där de troligtvis träffades om kvällarna. Snabbt bestämde vi oss för att det inte var någon plats för vårat gäng.

Därför står vi nu vid Göta Kanal i Jonsboda och har en fin plats vid utkanten. Tyvärr så blåser det och är gråmulet, så vi kan inte njuta av gräset. Men det är lugnt och inte det minsta trångt. Hundarna njöt av att få gå ut i gräs och Kuma sniffade belåtet i vinden.

Det blev inte som vi trodde, men det blev bra ändå.

Livets avigsidor

Det kanske inte är så bra att göra alltför personliga inlägg, men hur ska jag kunna låta bli? I vissa sociala medier vill man vara proffessionell och väldigt korrekt. Men sådan är man ju inte alltid. Jag är en rätt utlämnande person, trots att jag inte skriver allt om det som sker i mitt liv. Jag kör så att säga med rätt öppna kort och bjuder på det. Det jag hoppas är att andra ska anse att jag skriver bra och intressant. Nåja, man kan inte alltid vara så intressant. Men vem är egentligen det?

Min blogg blir lite av en ventil till skillnad mot mitt arbete. Ett arbete som blir roligare hela tiden. Jag har räknat ut att av de förfrågningar jag får så får jag ca 95% och det tycker jag är väldigt bra. Jag har ju berättat att det lossnat ordentligt detta år för mig och det blir mer och mer arbeta varje dag. Idag blev jag extra glad över att en ny kund begärde en specifik veteran. De hade fått höra av en bekant hur duktig just denna veteran är och ville ha samma. Vilken fin reklam för veteranen och för Veterankraft. Bättre reklam kan man ju inte få. Sådant sprider sig och fler vill anlita oss.

Funderar någon av mina läsare på att anlita någon till trädgårdsarbete, städning, barnpassning eller i sitt företag, så gå gärna in på vår hemsida. Ni hamnar automatiskt på det kontor som är i just ditt område. Fyll i en intresseanmälan så kontaktar vi dig.

http://www.veterankraft.se

 

 

 

 

 

Duggregn har blivit sol

Trots att detta är en kort arbetsvecka har den med ens blivit ganska fullspäckad. Det är efterverkningarna från mötet jag höll förra måndagen och alla lappar vi satt upp före det. Både nya uppdrag och veteraner strömmar till varje dag nu. Har det börjat lossna ordentligt nu? Jag hoppas verkligen det. Snart är det ett år sedan jag började med detta arbete och ibland har det känts motigt och tankar har snurrat i huvudet. Jag vet att jag inte kunde göra annat än att nöta in företaget hos folk. När jag nu har veteraner ute på uppdrag så ger det genklang. De är verkligen duktiga och trevliga. Jag får bara lovord efter att de varit någonstans.

Ibland önskar man att man haft en kristallkula och kunnat se in i framtiden. Fast det kanske är tur att man inte har det, för då skulle man inte försöka lika mycket.

Såg nyss vårat duvpar vagga förbi och undrar lite om de hittat ett bo för sina ägg. Den ena verkar rätt tjock och bär kanske på ägg nu. De båda rör sig i krokarna men har tydligen inte valt vår häck i år. Kanske verkar löjligt att bry sig om ett par duvor, men just dessa två värnar jag extra om.

Hemma i värmen

Resan till Trelleborg gick bra. Hade tänkt åka den större längre vägen, men hörde sirener åka åt det hållet och var rädd att det skett en olycka som skulle stoppa upp färden en lång stund. Vägen ner var i stort sett fri från snö och gissa om min förvåning när jag kom till Trelleborg. Inte ett enda snökorn låg på marken. Gräset var grönt och det kändes overkligt att för en stund tidigare varit ute och lekt i snön med hundarna.Men vinden var kall och jag fick stå en stund och vänta på min veteran.

Jag vet inte hur det går med uppdraget och vi kommer att få besked om det på fredag. Ger kanske inte särskilt mycket pengar men kan ge ringar på vattnet till andra uppdrag. Det andra som är roligt är att en av mina veteraner ska bli intervjuad av Trelleborgs allehanda på tisdag i nästa vecka. Alltså en artikel till i tidningen som säkert kommer att ge mer i slutänden. Bra att synas så mycket som möjligt. Sedan ska jag också ta kort på en veteran nästa vecka för att publicera på Veterankrafts facebooksida.

Allt känns gladare idag, trots att det vräkt ned snö här hela dagen.

www.Veterankraft.se

 

 

Tillbaka till byn igen

Då var dagens utflykt gjord och jag är hemma igen. Hittade en bra parkering för Unkas var med mig och jag ville att han skulle ha lite att titta på. Ett dagis med massor av barn är perfekt att titta på och dessutom stod bilen i skugga, om den bleka vårsolen skulle titta fram. Allt ordnade sig med pengarna eftersom det var handläggaren på af som gjort fel. Men det visste jag ju. Trots det har jag sparat pengar så en fördröjning hade inte varit så katastrofal. Men jag tänker på de som inte kan spara något utan måste använda all ersättning de får. En orsak att få ont i magen.

Nu stundar nästa möte med af:s konsult för att ordna det sista. Det ska ske på fredag och det känns så jädra bra. Jag kanske är igång om någon vecka och det känns väldigt spännande. Vilken vår detta ska bli. Känns så roligt att göra något som jag brinner för och nästan längtat att få göra. Nej då, det är inget flummigt alls, utan något riktigt praktiskt. Men vad det är ska jag avslöja när allt finns på papper. Så ni får vänta lite till.

Jobbplanering ikväll

Spännande att planera hur mitt jobb ska läggas upp och det har vi gjort ikväll. Jag är godkänd och nu kör jag på för fullt. Det känns verkligen roligt och jag har fått en nytändning. I morgon ska jag presentera mitt upplägg, sedan kommer förhandling om hur avtalet ska läggas upp. trots att vi båda är snörförkylda och sitter med rinnande näsor och hosta, så mår vi bra inombords.

Vad mitt arbete kommer att gå ut på kommer jag att avslöja senare när alla papper är skrivna och jag startar upp det hela. Men jag kommer att sköta mig själv och arbeta hemifrån, så mycket kan jag avslöja.

Nu dags att gå till kojs och sova bort denna förkylning.

Så starkt och modigt

Jag tycker att den mamma som nu sitter hos Malou i tv 4 är beundransvärd. Hennes äldsta son sitter på Kumlafängelset, dömd för mord och nu sitter hon i programmet och berättar om sina känslor. Att hon trots det han gjort älskar sin son, men inte kan förlika sig med det han gjort. Hur jobbigt det är att vara anhörig till en mördare och känslorna inför att komma till fängelset på besök. Hon medverkar även i en film om detta och har startat en förening för anhöriga till dömda, för att hjälpa dem bearbeta sina känslor.

Mamman som heter Sanna är en stark kvinna som måste ha lidit alla helvetes kval efter sonens gärning. Vi som aldrig varit med om detta kan väl inte förstå de känslor eller tankar som far genom huvudet på henne och de som är i den situationen. Sonen ska vara väldigt glad över att ha en sådan mamma som inte vänder honom ryggen trots hans dåd. Bara det att behöva komma i kontakt med de myndigheter som krävs måste vara en kraftansträngning. Detta får åtminstone mig att se mitt eget liv i ett annat perspektiv.