Fortsättning minnen 1

Munchen var en trevlig upplevelse för oss och vi träffade på två killar som också skulle ned till Italien. De kom från Stockholm och körde en grön Porsche 911, vilket imponerade stort på oss. Det var två killar som höll på med snabbflygning med radiostyrda flygplan och skulle ned för att köpa en ny motor på fabriken. Vi bestämde oss för att slå följe eftersom vi inte hade en enda aning om vart i Italien vi skulle åka. Så efter en vecka packades tälten in i bilarna och vi styrde nedåt. Brennerpasset var en stor upplevelse så där stannade vi för en paus och tog lite kort. Sedan körde vi på efter Porschen och hamnade utanför Florens när mörkret var som tätast. Vi såg en bilolycka och då kändes det som att vi borde stanna för natten. Men den camping vi kom till var fullbokad och det enda de kunde erbjuda oss var ett källarutrymme att sova i. Men det lockade inte så vi körde en bit till och såg en fruktodling. Vi är ju vana med allemansrätten och tänkte inte att det kunde vara förbjudet att campa där.

Det var kolsvart ute och vi körde ned bland träden. Vi hade en presenning runt tältet på takräcket och det fick bli tak. Tunnan med alla tältpinnar fick staga upp det och det blev ett bra skydd. Natten var ljum så ingen borde ju frysa. Jag lade mig i baksätet på Amasonen och killarna i gräset under skyddet. Den natten regnade det och jag hade nog dragit vinstlotten. Dimman låg tät när vi vaknade på morgonen och då den lättade såg vi höga berg runt omkring oss och däruppe, nästan vid molnen låg ett kloster. Det var så vackert, men vi skyndade oss därifrån, då vi var rädda att bonden kanske skulle dyka upp. Vid en bensinmack stannade vi och åt frukost, samt tvättade av oss. Därefter körde vi mot Gardasjön och av någon anledning hamnade vi på den sida där det är överbyggt. Så man åkte i tunnlar som var öppna mot sjön av pelare.

Fortsättning följer……

Minnen

Såhär i slutet av sommaren kommer gamla minnen tillbaka. Som min första riktiga utlandssemester. Inte för att jag minns alla detaljer men själva resan kommer jag ihåg. Jag var sexton år och hade precis slutat högstadiet. Vi var några stycken som brukade samlas på kvällarna och eftersom det flesta var kompisar med killen jag sällskapade, var de några år äldre och hade arbete. En kväll satt vi och spånade om vad vi skulle göra på semestern. Tidigare somrar hade vi varit hos någons förälders sommarstuga i Sverige och det kändes inte speciellt spännande. Vi ville göra något annorlunda och Italien föreslog någon. En tältsemester nere i varmt klimat, där man inte behövde oroa sig för regn och kanske bli lite solbränd kändes spännande. Vi blev fyra stycken som skulle åka, jag, min kille och två av hans killkompisar. De andra tordes inte och hade heller inte råd.

Det var spännande när vi körde iväg i min killes illgröna volvo amason. Någonstans på vägen ned genom Sverige, fick vi punktering och körde in på en däckverkstad. I Gränna stannade vi och tog kort vid Brahehus. Men vi ville vidare och fortsatte ned till Malmö. När vi körde över hallandsåsen och såg det öppna landskap som bredde ut sig, så kändes det redan som att vi var utomlands. Det var så mycket annorlunda än det vi var vana vid. Vi måste ha tältat någonstans i skåne då vi tog färjan till Travemunde tidigt på morgonen, men jag minns inte var. Baren blev vår plats under hela överresan och de som inte körde kunde dricka öl. Jag kanske drack en eller två men vet inte så noga. Kommer ihåg att det var en man som spelade trumpet i baren och en av killarna i sällskapet ville höra ”Gotländsk sommarnatt”, hela tiden. Vet inte hur många gånger den stackars trumpetaren spelade den, men han var säkert enormt trött på den efter den här turen.

Vi ställde oss på däck och tittade när färjan anlöpte Tyskland och då började äventyret. Alla killarna hade körkort och turades om att köra, så vi fortsatte genom Tyskland, nästan utan att stanna. Vi hade köpt en karta och visste att det skulle finnas en tältplats i Munchen, nära djurparken. Men det är en stor stad och när vi snurrat runt samma park en tredje gång stannade vi och frågade efter vägen. Vi hittade fram och slog upp vårat tält. Campingen låg vid floden med djurparken på andra sidan den. Man kunde höra lejon och elefanter. Där stannade vi några dagar, eftersom vädret var så fint. Ett besök gjordes på olympiastadion och jag tog ett kort på plåten med Ulrika Knapes namn. Vi träffade flera andra ungdomar på campingen och hade en rolig tid där. Badade gjorde vi i det intilliggande utomhusbadet och öl drack vi på campingens servering.

Fortsättning följer…..

Ändrade planer

Tänkte rensa rabatter idag och mannen klippa gräsmattan, men så började det regna.
Det får bli en annan dag då.
Kanske meningen att vi ska ta det lugnt denna söndag.
I morgon är det riktig vardag, då skolorna börjar och sedan blir det höst väldigt snabbt.

Vemodigt

Visst är hösten lite vemodig. Bladen faller på vårat fina bigarråträd och blommorna i pottorna vissnar. De har gjort sitt och varit till stor glädje för oss. Nu dör de sakta och det ser så tragiskt ut. Misstolka mig inte, för jag tycker om hösten också, men jag älskar våren och sommaren. Som det vårbarn jag är. Idag har vi en vacker sensommardag i byn och jag tror alla bybor är glada över det. Har sett många vandra ned till torget och alla stånd. Ikväll är det dans på gästis och många kommer att vara där, men flera partytält har ploppat upp i trädgårdarna runt omkring. Det är fest i byn ikväll.

Nästa evenemang som kommer är contryfestivalen i september. Passar väl bra i en by med många bönder. Hästar, musik och koskit det är landet det. Inga stureplansnissar platsar här. Men jag älskar landet och känner att vi lever med årstiderna på ett helt annat sätt än stadsborna. Jag vet det eftersom jag bott i städer i hela mitt liv. Men jag har aldrig känt mig så levande som jag gör nu. Det är ärligt och raka puckar bland byborna. Sticker man ut så får man stå för det också, för här går inte att smyga med olika saker.

Men vill man vara med i gemenskapen så får man bjuda till och gör man det så möts man av stor värme. Alla bryr sig och går inte förbi ett gråtande barn eller en gammal människa som ser ut att behöva hjälp. Man säger hej till den man möter, även om man inte känner personen i fråga. Man blir sedd och ger tillbaka en vänlighet.

Man ur huset

Idag är det marknad i byn och det betyder mycket folk. Det står bilar överallt och gatorna vid torget är stängda för biltrafik.
Där står flera olika marknadsstånd och det är bara idag vi har det så.
Imorgon är allt som vanligt igen och alla knallar har åkt vidare till Malmö, som startar sin festival.
Så vi får en liten försmak av det i byn.
Det blir cykel idag för att delta. Kanske hittar vi något att handla. Först åker mannen dit och när han kommit hem är det min tur.
Hundarna får vara i trädgården då vi har ett underbart sommarväder idag.