Titta på Russian Navy Hovercraft Lands On Busy Beach. på YouTube


Det kallar jag badbåt

Fortsättning minnen 2

Vi var nere i värmen och njöt för fulla drag av solen och det härliga vattnet. En dag hyrde vi trampbåtar och trampade ut till en liten sanddyn som låg en bit ut. Där plockade jag snäckor för första gången i mitt liv. Jag har kvar några av dem än idag och de ligger vid vår lilla fontän i uterummet. Minnena kommer tillbaka när jag tittar på dem och då det är många år sedan jag var ute på denna resa är det fint att ha dem kvar.

Andra kvällen vi var på campingen gick vi ned till byn för att äta. Jag kommer inte ihåg om det var skolor eller barnhem vi passerade, men det var många barn som lekte vid något som såg ut som skolhus. Alla hade uniformer och vi stannade ofta och tittade en stund på dem. Vägen gick utefter havet på en stenlagd gångväg och vi såg att en del fortfarande badade trots att det började skymma. En vana vi tog var att stanna vid en bar och dricka något innan vi åt middag på den lokala pizzerian. En av killarna skulle alltid ha cuba libre som han hade lärt sig dricka när han var utomlands med sina föräldrar. Via andra var noviser när det gällde drinkar så det blev oftast öl för oss. Pizzerian bestod av ett hus där ugnarna fanns och sedan satt gästerna under markiser ute på kullerstensgatan. De hade nog bara öppet på kvällarna. Något vi ofta tittade på var servitriserna som gick med stora ölkrus och tallrikar på dessa kullerstenar, med platåskor på fötterna. Det var ett balansnummer.

Pizzerian hade femliterskrus och det beställde killarna. Jag hade aldrig orkat dricka allt öl, så jag beställde halvlitrar som räckte gott och väl. De hade inte så många pizzor att välja på och vi kunde inte italienska, så servitrisen fick välja åt oss. Det var stora pizzor, som var jättegoda. Ingenting jag ätit i Sverige smakade som dessa. Vi fick förklarat för oss att det var hajkött på dem. Idag skulle jag nog tveka inför att äta hajkött, då jag värnar om djur som riskerar att försvinna från jorden. Men jag kan inte förneka att det smakade gott. Kan också nämna att det tog lång tid innan jag åt en pizza i Sverige efter den resan.

Vi satt länge och pratade med folk omkring oss på restaurangen och hade väldigt trevligt varje kväll. När vi gick tillbaka till campingen var det kolsvart ute och det var tur att vi kunde följa den stenlagda gången. En av kvällarna fick ett par av killarna för sig att bada, men jag tyckte det var för otäckt att gå ut i beckmörkret. Ska erkänna att jag var nervös innan killarna kom tillbaka upp ur vattnet. Har för mig att vi stannade en vecka där och det  var en fin upplevelse.

Men vi ville se Venedig och en morgon rev vi tälten för vidare färd söderut.

Fortsättning följer…….

Inte så konstigt

Gårdagen var rörig och mycket strulade hela tiden. Såhär i efterhand ser jag att det inte var så underligt, då flera hemska saker hände ute i världen. Gasattacken i Syrien, fick mig att tappa andan och bilderna som visades på tv var fruktansvärda. Där låg barn i rader helt orörliga som om de sov, när de i verkligheten slutat andas helt. Barn som dagen innan kanske lekt ute och försökt ha ett normalt liv, trots kriget som pågår. Ska människor offras för att USA ska ingripa i Syrien?, var det första jag tänkte. Obama har ju sagt att det som skulle få dem att ingripa var just en gasattack. Vem eller vilka det än som gjort detta, så borde de verkligen få stå till svars. Jag hoppas att Obama inte skickar dit några soldater eller flygplan. Det måste finnas andra lösningar på detta.

Det andra som hände var ju kidnappningsförsöket i Somalien. Ett land som verkligen gjort sig känt för att ha ligor som gör sådana saker, för att sedan köra utpressning om offren ska släppas. Vågat av politikerna från vänsterpartiet att åka dit och jag hade aldrig gjort det. Som att leka med elden. Det verkar som att de var väntade och blivit förådda av någon. Kidnappning är inte något spontant utan säkert väl förberett av förövarna. Utgången blev ju inte till kidnapparnas fördel men inte heller något bra för politikerna. En död och en skadad och säkert oerhört skakad över händelsen.

Jag tycker allt bara blir värre och värre överallt. Undrar vad allt ska utmynna i?

 

Bara en sån dag

Vissa dagar blir allt bara fel och allt krånglar. Jag har haft en sån dag idag. Så fortsättningen på min första semester kommer i morgon. För de som kanske undrar vad den blev av.
Nu ska jag nog bara vara så still jag kan. Orkar inte mer tokigheter.

Jakten har startat

Björnjakten har börjat och det ska skjutas över 300 st björnar. Några är redan skjutna och jägarna är ute och hoppas på fler. Hörde en intervju med en av jägarna och hon sade att den björn de fällde förra året blev korv. Hon tycker inte ens om björnkött. Allt detta får mig att tänka på filmen Hungergames och jag mår riktigt illa. Just nu är det många bärplockare ute för att plocka blåbär och lingon. Väntar bara på att få läsa en artikel om att någon av dem blivit skjutna eller att något annat djur hamnat i kulregnet. Kan lägga en hundralapp på att flera av jägarna ”råkar” skuta en varg istället.

Ska vi verkligen ha dessa slaktsäsonger som gör att djur far illa? När ska vi börja tillåta att djur också har rätt att leva. Allemansrätten gäller visst inte djuren i våra skogar. Tycker detta är lika illa som rasism och det Mangs gjorde i Malmö.

Fortsättning minnen 2

Vi hade kommit till tunnlarna vid Gardasjön och det var mysigt att köra där. På några ställen kunde man stanna och det gjorde vi. En bil stannade vid oss och en man ville sälja guldklockor. En av killarna gick på det trots att vi talade om för honom att det bara var kattguld. Men förvånade var vi inte då han hade lyckats förstöra hela sin film han tagit i olympiabyn. Det var bara sådant han gjorde hela tiden. Nå, det var ju hans pengar så han fick väl slösa bort dem på vad han ville. Klockan var trasig innan vi kom hem.

Killarna i Porschen skulle till en modellplansfabrik i Pianoro, som låg långt ut på landet norr om Venedig. Vi följde med och styrde kosan upp bland bergen. På slingriga vägar tog vi oss fram och det hann bli mörkt. I en liten by stannade vi och gick in på en liten restaurang. Alla där blev så glada att se oss och bjöd oss på både mat och dryck. Ingen av oss kunde italienska, men vi pratade med händerna och kroppen. Det blev en jätterolig kväll. Folket visade oss till en parkering vid ett diskotek, där vi kunde sova över natten. Killarna hittade en gräsplätt som de lade luftmadrasserna och sovsäckarna. Jag sov i bilen i vanlig ordning.

På morgonen kom en ortsbo och ville ha med oss till restaurangen. När vi kom in hade de dukat upp ett helt fantastiskt frukostbord, som vi med glädje högg in på. Nu betalade vi för oss och jag tror ägaren inte tog fullt betalt då det var så billigt. En halv dag till på dessa smala bergsvägar och så var vi framme i Pianoro. Flygplansmotorn köptes och vi funderade på vart vi nu skulle ta vägen. Ner till kusten ville vi så det var bara att styra kosan ditåt. Det var ljuvligt att se det blå vattnet och vi stannade i en liten by norr om Venedig. Efter lite språkande med en italienare fick vi klart för oss att det fanns en camping. Incheckning och sedan upp med tälten så fort vi kunde. Alla nästan sprang ned till havet för ett svalkande dopp. Vattnet var ljummet och vad jag kommer ihåg stannade vi i väldigt länge. Den kvällen åt vi några konserver som vi köpte i campingens affär.

Fortsättning följer……

Mycket humbug

Detta med jobbcoaching verkar vara bara flumm. Hur skulle du svara på frågan om vad du är stolt över i ditt jobb? Vadå stolt? Jippiii, jag skrev mailet rätt och var trevlig i telefonen eller? Jag undrar hur någon annan människa ska kunna frigöra min potential, den enda som kan göra det är väl jag själv. Mina mål har inte alltid varit så klara, utan jag har strävat efter att tjäna pengar för min överlevnad. Drömma om att bli det ena eller det andra har åtminstone inte jag hunnit med. Man vill ha ett jobb och klara sig själv, så enkelt är det bara.

Personlig marknadsföring säger dessa jobbcoacher och menar att man ska traska in till företagen och fråga hur deras marknad ser ut för personalbehovet. Jag har aldrig kunnat med att ens tänka mig göra något sådant. För mig känns det som att prostituera sig. Man läser annonser och skickar in sina betyg på de arbeten som är lediga. Finns inga lediga jobb, tänker åtminstone jag som så att de inte behöver någon ny personal. Så tänker nog de flesta och så söker man något bara för att få någon inkomst.

Ett tag tänkte jag att utbilda mig till jobbcoach, men när jag forskade i det så lämnade jag de planerna. Det känns mer meningsfullt att verkligen se till att de som vill arbeta också får en chans att göra det. Då gör man en insats och slår inte blå dunster i någons ögon. Inte lova något man inte kan hålla och ta vara på de kunskaper som finns, har gett mig mer än någon flummig coaching.

Detsamma gäller för alla unga som går arbetslösa. Slå inte blå dunster i deras ögon utan få dem att inse hur verkligheten är. För att komma någonstans behöver man först ha avslutat sin skolgång. Sedan får man inse att förs gäller det att ta skitjobben så man kommer in på arbetsmarknaden. Göra hamburgare, plocka varor och annat tråkigt. Det är klart att ingen ung människa vill stanna där, men någonstans måste man börja.