Inte ”bara” en hund

Har med stort intresse följt hunden Arthurs öde. Efter att ha fått en köttbulle från en av deltagarna i det svenska laget som tävlade i Sydamerika, slog han följe med dem. Han sprang i lera, simmade i floder mm. Tror de tävlade i triathlon eller liknande som lag. Arthur var med ända till mål och väl där kunde mannen som gav bort köttbullen inte lämna hunden. Nu är de på väg till Sverige efter alla nödvändiga åtgärder för att kunna ta med hunden. De landar på Arlanda ikväll vid 19.00 och jag hade gärna varit där och hälsat dem välkomna. Nu måste Arthur stanna i karantän i tre månader tills man kan se att rabiesvaccinet tagit. Men vad är det jämfört med det liv han troligtvis haft tidigare.

Nu kanske någon tycker att det är för mycket ståhej för en hund och att det finns hundar i Sverige som behöver hem. Det är ju ”bara” en hund och vill man ha en kan man ju köpa en när man kommer hem.

Att ens tänka så är enfaldigt. Inte säger man så om människor? Men herregud det var ju bara ett barn, det finns ju fler och du kan skaffa ett nytt när du kommer hem. Hur vansinnigt låter inte det? Alla levande varelser är individer med känslor och personligheter. Det är inte bara att byta ut någon hur som helst. I detta fall valde Arthur sin människa och det är precis som kärlek vid första ögonkastet. Man vill bara leva tillsammans med den individen.

Jag har haft flera hundar i mitt liv och kan garantera att ingen kan ersätta den som gått bort. Alla är egna personligheter och har berikat mitt liv på olika sätt. Jag glömmer aldrig dem som inte finns kvar, utan de lever i mitt hjärta. Precis som jag aldrig glömmer människor jag levt med eller känt. Alla har satt sina avtryck i mitt hjärta på gott och ont. En del har gett mig lärdomar som jag efteråt kanske inte behövt få, men i fortsättningen kan undvika i framtiden.

Till skillnad från människorna är jag endast tacksam för de lärdomar mina hundar gett mig. De hade jag aldrig fått annars och är oerhört tacksam över. Så säg aldrig ”bara” en hund, åtminstone inte i min närvaro, eller skriv på facebook. Då vet du inte hur det är att bli utvald av något djur och aldrig upplevt kärlek vid första ögonkastet.

September 2014 045

Inte endast vi vakna

Det är verkligen kolmörkt ute om morgnarna nu och man ser vilka som är uppe tidigt. När det är ljust ute syns ju inte det. Eftersom vi bor i en by där det inte finns alltför många arbetstillfällen, pendlar de flest till någon större ort. Tur att avstånden inte är lika stora som uppe i norra Sverige. Där pendlar många flera mil till sina arbeten och får stiga upp väldigt tidigt på morgnarna. Här i byn stiger man nog inte upp tidigare än i vilken storstad som helst, då det inte är så långa pendlingsavstånd. Men det är rätt mysigt att se ljusen tända i fönstren när vi rastar hundarna om morgnarna.

Inte en enda snöflinga har fallit här nere, än så länge och vi har fortfarande plusgrader. Inte ens någon frost på morgnarna har vi. Men vintern närmar sig sakta. I Buffalo, USA har de verkligen fått ordentligt med snö inatt. Människor har t o m dött. Mina tankar går till de rumänska tiggarna som kommit till Sverige. De bor i tältkojor och sitter på gatorna hela dagarna. Nu måste väl kommunerna göra något så de inte fryser ihjäl? Annars får man väl läsa rubriker om att någon dött.

Ska köpa några talgbollar åt fåglarna att hänga i bigarråträdet. Högt upp så inte Unkas når dem och äter upp dem. Det är så roligt att titta på fåglarna när de äter och sitter på grenarna. Kanske kommer vår lilla rödhake på besök igen. Den var här i helgen så jag hoppas få se den igen.

wpid-IMG_22349192384780.jpeg

Otroligt korkat

Vad är det för idioter som lever i vår värld egentligen? Rusa in i en synagoga och döda människor, som hämnd för att en busschaufför blivit hängd tidigare. Var ska det sluta? Hur resonerar dessa korkade människor? Ni dödar en och vi hämnas med att döda fyra, då sätter man in det tunga artilleriet och säkerligen kommer ännu fler oskyldiga människor att dödas. Jag ser inte logiken i att någon agerar på detta sätt. Just känns det som att olika organisationer som utövar terror håller på att ta över hela vår värld.

Om någon eller något produktionsbolag vill göra något slags program om en familj som bor på en öde ö, ställer jag upp om jag får välja ö. Det ska vara varmt klimat, finnas wifi, byggmateriel att bygga hus och inga ormar. Små krav men ack så viktiga för mig. Tror jag skulle må väldigt bra att få den distansen från allt våld och alla människor. Men det är kanske lite så jag bor nu i vår lilla by. När jag kliver in i vårat hus, kan jag stänga ute resten av världen precis när jag vill och även vara i trädgården utan att en enda vet om det.

Eftersom jag är rätt nyfiken av mig, kan jag inte låta bli att titta på nyheterna och andra program som speglar orättvisor mm. Får väl skylla mig själv då. I övrigt bryr jag mig inte om vad grannarna gör såvida inte någon ramlar eller far illa på något vis.

SVT kommer att sända en programserie om familjer som valt ett alternativt liv. Det vill säga brutit upp från allt de hade och gjort något annat. Som den familjen som köpte en segelbåt och seglade ut i världen under fyra år. Det ska bli spännande att följa den serien. Här snackar vi om bra dokumentär där inget är tillrättalagt eller någon kan påverka utvecklingen mer än de medverkande.

Detta blev ett lite spretigt inlägg, men det är mycket som rör sig i huvudet på mig just nu.

lessons learned in life

Något som jag inte tror på

Blev oerhört häpen när jag hörde nyheterna idag, att det var bättre att bli äldre i storstaden än på landet. Beror det på att det är bättre att leva i ett samhälle som inte har tålamod med äldre och där man andas in avgaser hela tiden? En stad där inte många äldre vågar sig ut efter att det blivit mörkt på eftermiddagarna, där man är orolig för att bli rånad när man ska hämta ut sina pengar på bankomaten är i mitt tycke inte bättre än att bo på landet. Jag flyttade från storstaden eftersom det kändes väldigt otryggt att gå ut med min hund efter arbetet. När jag blivit jagad av ett gäng invandrare och hotad av skinheads, tog jag mitt bohag och flyttade.

Undrar vad de baserar sina forskningsresultat på egentligen? Sedan jag flyttade ut på landet har jag aldrig blivit hotad av någon eller känt mig otrygg när jag gått ut med mina hundar. Här kan inte en människa ligga död i en lägenhet i flera månader utan att någon reagerar. Ingen gammal människa behöver vara orolig för att bli rånad när de går till affären.

Forskarna påstod att äldre människor i städerna håller sig mer allerta och pigga. Tacka fan för det, när de måste springa över gatorna för att slippa bli påkörda. En del tränar väl också för att kunna slå en eventuell rånare i skallen med väskan. Här på landet behöver man  inte träna för sådant. Under mina promenader med hundarna möter jag varje dag flera äldre som är ute och går. Här kan vi se vilda djur och höra fåglarna, vilket man sällan ser i städerna.

Nej, jag tror inte på dessa forskningsresultat. De verkar lika löjliga som de att man får cancer av att borsta tänderna med tandkräm. Undrar varför så många äldre söker sig till mindre städer och byar när de blir äldre? Månne det vara för att de inte vill bli så gamla? Konstigt för i vår by har vi många som är långt över åttio år gamla. Min pappa blir förresten snart åttionio. Forskarna påstod också att äldre i städerna klarar sig själva längre. Det kanske beror på att de inte får någon hjälp? På landet hjälper vi varandra och det kanske är en nackdel i forskarnas ögon.

wpid-img_20121114_150527_1.jpg

Smörgåstårta

Jag tröttnar aldrig på smörgåstårta, även om jag inte vill ha det varje dag. Idag åt vi farmors hemlagade, som innehöll i stort sett allt man kan tänka sig. Efteråt satte vi upp lamellgardiner åt pojken som vi köpt till hans födelsedag. Det blev snyggt och är praktiskt då fönstren är i västerläge och det kan bli fruktansvärt varmt på sommaren. Nöjda åkte vi hem och har nu öppnat var sin öl. Avkoppling råder och den görs i biblioteket.

Såg väderleksrapporten och veckan börjar lika som den förra slutade. Precis som politiken verkar vara i Sverige just nu. Grått, grått och sååå trist. Det händer inte ett jota någonstans. Men det är kanske så det blir med en regering som är i minoritet och där man inte pratat ihop sig med sina samarbetspartners. Att bara sätta ihop något och tro att man sedan kan köra sitt race är urbota dumt. Jag har tappat hoppet om mycket i höst. Det enda jag inte tappar hoppet om är vår familj och vår lilla by. Trots en del surputtar som man stöter på då och då, har jag tron på att denna by ska rycka upp sig ur gråträsket.

Jag den eviga optimisten tror på att det blir bättre på alla håll och kanter. Men först kanske många måste ned i avgrunden för att rycka upp sig. Inse att vi bara har denna jord och ett liv här och nu.

einstein

Det är mörkt nu

Inte bara ute som det är mörkt för tillfället, utan även vi vårat matbord också. Lysröret vid arbetsbänken har gått sönder. Man ska väl inte klaga då det har lyst i över tretton år. Vi har aldrig tänkt på hur mörkt det skulle vara utan ljuset därifrån, men nu vet vi. Mannen har åkt iväg för att köpa ett nytt och då blir det ett mer energisnålt. Sedan har vi nog bytt ut alla lampor i huset till led och gissa om vi sparar el. För ett tag sedan fick vi ett brev från elbolaget som visade att vi ligger under genomsnittet i elförbrukning. Inte bara under utan långt under. Känner mig duktig.

Tiden rusar iväg och snart är det dags att plocka fram ljusstakar, hänga kransar på dörrarna och sätta granris i alla blomlådor och krukor. Lite småpyssel för mig om dagarna.

Jag tänker baka matbröd och även lite annat smått och gott. Vet inte om det blir saffransbröd, då vi inte är så förtjusta i det, men kanelbullar blir det absolut. Jag kör med min mammas recept som alla älskar. Kakor vet jag inte, men lite julgodis har jag funderat att göra. Något med choklad i som är så gott. Det är så rofyllt att göra något med händerna och bröd har jag alltid gillat att baka. Nu ska jag titta i mina receptsamlingar och se om jag har något bra att börja med.

monday