Kolmörkt ute

Det är becksvart ute nu vid halv fem och så trist. Har läst om snöfall runt om i Sverige och halkolyckor. Inte för att jag tycker om det våta som nu är i gräset, men snö och is är värre. Turbo lyckades bli riktigt smutsig när hundarna var ute i trädgården och busade. Men roligt hade hon och när hon efter att ha blivit avspolad av Mr J, hängde tungan som en slips. Därefter fortsatte de samma aktivitet som de sysslade med i förmiddags. De har sovit djupt allihop.

Nu ska de strax få sina middag och jag torka alla golven. Vi flyger inte på och vrålstädar hela dagen, utan brukar göra en del på förmiddagen och sedan ta det lugnt i några timmar. Golven är det sista vi gör rent och det blir efter att hundarna fått rastning efter att de ätit.

Skulle önska någon grad kallare och torrt väder resten av vintern. Ingen halka och inga tassar att torka. Perfekt för oss hundägare. Då kan de även busa i trädgården utan att bli leriga. Men det är min åsikt, andra tycker säkert annorlunda. Men det här är min blogg och då skriver jag precis som jag vill. Ska vi säga så? Denna rad har jag lånat från en reklam om fiskgratäng. Tycker att kvinna i reklamen är så rolig när hon inte vill lämna ut receptet på gratängen. Ibland är reklam bra och rolig, men oftast bara så dålig att man blir generad.

Jag har läst reseblogg idag och just nu är vi i Portugal och firar nyår. Mr J läser samma blogg, men är fyra år efter och på ett annat nyår i Spanien. Får nog förklara mig närmare för detta blev rörigt. Ett par pensionärer skriver blogg om sina vistelser i Spanien/Portugal på vintern. Varje resa finns i deras blogg och börjar 2008 då de reser ned första gången. Vi lär oss en hel del om hur saker och ting fungerar där och kvinnan som skriver bloggen är riktigt duktig på att skriva. Det hela blir som att läsa en bok.

Mina reseberättelser är inte lika bra och jag får nog bättra mig där. Men vi har inte varit ute längre än fyra veckor, än så länge.

Nu har vi stallat in vår älskade Mackan och får vänta till våren innan det är dags att köra ut igen.

Annonser

Kväll i byn

Vi ser hur sopbilen kör runt och tömmer våra kärl och det är mörkt ute så mörkt. Jag tycker inte om höstkvällar. Mörkret gör mig så förbaskat deprimerad. Måste köpa x antal doftljus. Jag har en fin lampa av sten från himalaya, som sprider ett fint rosa ljus i biblioteket. Tydligen ska det utsöndra en lugnande doft och det är ju bra. Jag köpte en sådan till goda vänner i julklapp, men vet inte om de tyckte att det var något att ha. Eftersom de har hundar tänkte jag att lampan kunde sprida harmoni i hemmet.

Jag har en andlig sida. Men den är inte religiös på något sätt. Mer något som har med naturen och dess krafter. Nej, jag utövar inga häxriter eller är någon häxa i den meningen. En del kanske tycker att jag är en djäkla häxa som säger ifrån när jag anser att något inte är bra. Det köper jag. Men naturen och alla djur som lever i den är heligt för mig. Till och med ormar som jag har en skräck för sedan födseln. Varför jag har det, vet jag inte men jag har svårt för de djuren. De som inte har hjärna utan agerar med en muskel skrämmer mig. Det hela beror kanske på att jag inte lärt mig förstå dessa djur. Men jag anser ändå att de ska finnas.

Nu när jag skriver detta har mörkret blivit kompakt ute och vi har inte så många lampor på våra gator. Kura höst, kura skymning är precis den tid som kommer nu.

Höstdagjämning idag

Känns som hösten smyger sig på mer och mer för varje dag. Det blir mörkare på morgnarna och idag extra mycket då regnmoln skymde solen. När vi kommit hem kom det en regnskur, vilket gjorde att hundarna inte ville gå ut nu på förmiddagen. De verkar trötta och sover mest hela tiden. Turbo var nyss inne hos mig i biblioteket och kelade en stund. Lillan behöver mycket närhet och kärlek. Kuma har verkligen levt upp sedan hon kom till oss och han är ännu gladare än tidigare.

Förresten så gick det jättebra hos veterinären igår. Han behövde inte något lugnande utan allt gick så lugnt. Nu verkar de flesta av klorna börja bli helt normala. Någon är lite skör fortfarande men flertalet ser mycket bra ut. Det enda problem vi har är att få honom att gå ner i vikt. Detta ska vi ta itu med efter nästa vecka då vi kan gå långa rundor varje dag. Mr J börjar sin 52 veckors semester då. Blir många turer ut på landet med hundarna. Nu klarar inte min fot två långa turer varje dag, men en tur går bra.

Hundarna kommer att älska att ha oss hemma båda två och nu är det snart helg och vädret ser ut att bli bättre. Då blir det trädgården och mycket pyssel ute. Ser att molnen börjar skingras och hoppas på en fin eftermiddag.

Denna vinter slipper jag sitta ensam inomhus med hundarna. Tror min största utmaning blir att få Mr J att varva ner. Han är ju van att ha x antal saker som måste göras varje helg. Det kommer att räcka med att göra en sak om dagen och sedan koppla av. Jag har ju haft några år på mig att dra ned på tempot då jag haft förmånen att bestämma över min arbetstid och när jag ska utföra saker. Men det var svårt till en början och jag kunde ha dåligt samvete för att jag inte jagade runt som en galning.

Nuförtiden njuter jag av varje ögonblick som dagen ger och allt har sin tid. Prata med hundarna, kela med dem och köra min yoga. Kanske en enahanda dag för många, men för mig som råkat ut för en olycka och suttit inomhus ett helt år, är det underbart att kunna styra över min dag. Att kunna göra allt det vardagliga är lycka för mig.

Detta är Turbos passfoto. Jag ville ha ett då solen sken och gräset riktigt grönt.

Kör försiktigt i jul

Redan nu läser jag om olyckor som sker på våra vägar, trots att de härnere är helt isfria krockar bilar. Mannen var på väg hem igår från Malmö och blev omkörd av minst fyra-fem ambulanser, räddningsbilar och brandbilar. En stor krock hade inträffat på yttre ringleden och idag läste jag att två hundar dött och människor var svårt skadade. När man läser svårt skadade betyder det att de troligtvis får men för livet.

Jag läste även om två travhästar som rymt och orsakade en krock. Hästarna dog av kollisionen. Det är kolmörkt ute på vägarna härnere efter klockan fyra på eftermiddagen och blir inte ljust förrens vid nio tiden. Julen närmar sig, folk är stressade men det är viktigare att komma hem till de som väntar och vad spelar det för roll om det tar en halvtimme mer än vanligt?

Har ett tips till de som sitter ensamma på julafton och har en dator. Gå in på Facebook och Ica:s hemsida. Då kan ni fira jul med Loa Falkman, som chattar med er och säkert sjunger några fina julsånger. Önskar att det funnits då jag alltid satt ensam på julen. Det fanns inte ens Facebook och tillgång till dator fick jag först på sena nittiotalet. Men då var den ett stort sällskap under många ensamma kvällar.

Visst skulle jag kunna bjuda hem människor att fira jul och nyår, men jag är för introvert och tråkig för det. För mig är det inte alls jobbigt att vara ensam och nu med alla sociala medier har jag en valmöjlighet som känns bra. Därför går dagarna fort för mig. Jag skriver på min berättelse och plötsligt ska hundarna ha lite uppmärksamhet. Lunch vid datorn och sedan skriva igen. Jag har inte tid att ha tråkigt. Jag är nämligen en skrivande person.

 

Höstens färger 

Jag får beundra hösten inifrån och det är tråkigt. Allrahelst när den är så fin som i år. 

Hundarna är ute korta stunder, men ligger inte på gräsmattan längre. Det är för kyligt. Jag har ändå tur att kunna ha dörren öppen så de kan vara ute när de vill. 

Det är mörkt på morgonen och mannen muttrar om att gå upp mitt i natten. Jag sover någon timme längre då jag inte kan gå morgonrundan med hundarna. Det får bli senare. Mitt första mål är att gå inomhus och sedan får jag försöka gå med mannen på korta rundor och det kommer hundarna att gilla. Blir troligen med jacka på då det säkert är vinter.

Snopet

image

Vi steg upp och gick en långpromenad med hundarna före frukost. Solen sken även om det var lite kyligt.
När jag duschat letade jag efter tips på hur man kan få rent ugnen. Det blev så mörkt och jag tittar ut och får se detta.
Hagel stora som hasselnötter.
Nu har det övergått till regn med inslag av snö.

Igår satt vi ute på bänken och tittade på hundarna som lekte. Då var det vår och idag är det vårvinter. Jag trodde att det skulle bli en trädgårdsdag idag med, men det sket sig totalt.

Redan mörkt!!

Men vart tog den här dagen vägen då? Ok, vi tog sovmorgon till nästan tio i morse. Kuma blir lite trött av tabletterna han nu får så vi får sova lite längre. Nu kan han sova bra och vi hade hoppats på att klon skulle lossna idag när vi var ute, men det har den inte gjort. Bara att avvakta och se om den gör det. Kuren är färdig på onsdag och om klon är kvar åker vi till veterinären för att ta bort den. Det blir ännu en dos kortison efter det och sedan hoppas jag att han slipper detta. Nu håller nya klor på att växa ut där han tappat tidigare och när jag tittar efter verkar de vara hårda och fina.

Semester 2015 Frankrike 069

Nu längtar vi mest till nästa sommar och alla lata sköna dagar i Mackan. Inga måsten och värkande ryggar. Jag dras med falsk ischias så fort det blir kallt ute. Det gör ont att gå och knepet är att stanna med jämna mellanrum för att lägga all tyngd på det ben det värker ned i. Efter några gånger är värken såpass att jag klarar bägge långrundorna med hundarna.

Det jag tröstar mig med nu är att vi är en vecka närmare vintersolståndet och då går vi mot ljusare tider. Har fått nog av allt grått nu och svart.

Dag 20 på resan 23/7 Torsdag

+26 grader ute när vi vaknade vid nio på morgonen. En svag vind blåste och vi stod i skuggan av några träd, så det kändes riktigt svalt. Men det lutar rätt bra och det känns som att gå i lustiga huset på gröna lund, när man går fram och tillbaka i husbilen.Semester 2015 Frankrike 264

Efter vår frukost ska vi köra till en ställplats några mil norr om Lyon. Vi är på väg norrut och mot Tyskland. Inte en enda svensk husbil sedan vid atlantkusten. En sak är säker och det är att vi aldrig skulle vilja köra med en husbil med boggie eller en kabe som är 2,50 meter bred i Europa. Det går bra att köra sådana i Sverige eller om man kör motorvägar till campingar. Men då får man inte se så mycket av länderna eller städerna. Vår Mackan är perfekt att köra omkring med och det verkar många andra också tycka då vi sett många McLuis på denna resa.

Vi har kört på fina landsvägar genom Cotes du Rhone och njutit av utsikten. I en av byarna stannade vi och handlade, för vid tre var det dags att äta en bit bröd och rasta hundarna. Vid staden Vienne blev det köer och plötsligt såg vi en svensk husbil köra om oss i vänsterfilen. Det var en husbilsklubbare och det var riktigt roligt att se den.Semester 2015 Frankrike 283Semester 2015 Frankrike 302

När högerfilen stannade av helt tog vi också vänsterfilen och där var vår svenska kompis. De hade kört in i högerfilen och när vi körde upp bredvid vinkade och tutade vi som bara den och de gjorde likadant. Sedan körde de bakom oss i ett par kilometer.Semester 2015 Frankrike 278

När motorvägen delade sig körde de om oss och tutade, sedan svängde de av mot Strassbourg och vi fortsatte mot Lyon. Det susade på bra och snart skulle vi vara framme vid ställplatsen. Trodde vi ja. När vi kom in i Lyon blev det tvärstopp nästan direkt och vi kröp fram mot bron som skulle leda oss över Rhone. Det tog nog två timmar tills vi var där och då var det avstängt , så vi kunde inte komma över. Det var bara att fortsätta till nästa bro som Lennart hade hittat. Ytterligare ett par timmar tills vi kom dit och då var även den avstängd. Nu började vi bli lätt frustrerade och undrade vad som stod på. Jag satte på radion som inte gav någon information om olyckor eller annat. Nu var vi på väg tillbaka till infarten vi kommit in på. Ett par timmar till kröp vi och många andra bilister fram. Flera andra husbilar hade också hamnat i detta kaos.

Mannen kände att det började trycka på och ett toalettbesök var nödvändigt. Då körde en motorcykelpolis om oss och lite längre fram stod han med en mobil vid örat och vinkade av bilar. Japp, vi följde hans råd och kunde parkera på en gata så mannen fick lätta på trycket. Sedan följde vi bara med strömmen av bilar och insåg att vi hamnat i något slags arabkvarter. Lyon är en miljonstad, med hög brottslighet så vi stängde dörrarna då det gick i krypfart. Men vi kom inte ut ur staden, utan in i ett annat bostadsområde som påminde starkt om Rosengård i Malmö.

Hur i helkotta skulle vi ta oss ut härifrån. Jag tog fram kartboken och sade åt mannen att först måste vi köra österut och vi såg en skylt mot Grenoble. Efter ännu ett tag såg vi skyltar mot Paris, och vi skulle ju norrut så vi körde åt et hållet. Efter sju timmar var vi äntligen på väg ut ur Lyon och Lennart hittade en bro över Rhone som vi körde över. Då såg vi både poliser och gendarmer på motorcyklar som eskorterade ett gäng traktorer ut från staden. Då kom vi på varför det varit stopp i hela staden. Bönderna protesterar mot de usla priserna de får för sina varor och täpper helt sonika igen alla avfarter i städerna. Då blir alla fast och snurrar runt i flera timmar tills polisen lyckas mota bort traktorerna.

Nu susade vi fram på landsbygden och solen höll på att gå ned.Semester 2015 Frankrike 281

Halv elva på kvällen var vi framme vid ställplatsen Villafranche-sur-Saone  N 45.58.22  E 4.45.4. Mörkret hade sänkt sig så vi kunde inte se så mycket. Man skulle lösa ett kort vid en automat och sedan skulle kortet sättas i automaten vid bommen. Men det fungerade inte alls. En holländare kom fram och ville hjälpa oss och berättade att det hade krånglat hela dagen med bommen. De hade haft turen att tösen i receptionen var kvar och kunnat öppna upp kortet åt dem. Men nu var receptionen mörk och öde. En tysk med husvagn kom och ställde sig bakom oss och gick bort och löste ett kort. Mannen pratade med honom och då ville han prova om hans kort fungerade och det gjorde det. Bommen åkte upp och vi körde in, men tysken blev kvar när bommen åkte ned. Så pinsamt.

Vi körde bort till en plats och ställde oss. Mannen tog ut hundarna och gick sedan bort till tysken som var lätt irriterad. Som tur var kom det en bil som löst ett veckokort och därmed kunde köra in och ut flera gånger. Han såg till att bommen kom upp och tysken kunde köra in på ställplatsen. Under tiden mannen varit vid bommen, gav jag hundarna mat och sedan var det dags för oss att äta något. Vilken dag detta blev! Det som vi trodde skulle ta fyra timmar hade tagit oss elva timmar och nu var vi rejält trötta. Funderar på om bönderna i Sverige gjort likadant under semestertider och vad som då hade hänt. Hade varit intressant att se.

Det går för fort

Min rubrik syftar till helgen och att den snart är över. Det är så mycket man tycker ska göras när det blir helg, men innan allt är gjort så är den slut. Idag visade sig inte solen utan gömde sig ovanför molnen och det kändes som kväll redan när vi vaknade. Utelampan har tänts redan då den känner av ljuset och anser att det är mörkt. Jag tvättar plädar och lakan för glatta livet. Sysselsättning saknas verkligen inte här hemma.

Vi gick turen ut på landet idag till Kumas glädje och det var inte mycket liv. Troligtvis håller sig folk inne en söndag som är så mörk. Nyårslöftena håll sig borta och den första gejsten har väl försvunnit. Inte så roligt att vara ute och springa när vädret är tråkigt.

Igår tittade vi på en gammal kultfilm med bra musik från 1986, ”Top Gun”. Riktigt roligt att se den igen. Det var länge sedan vi såg den. Eftersom vi har rätt många dvd-filmer och fler som vi inte sett på ett bra tag, tänkte vi plocka ut några som vi tittar på då andan faller på. Jag ska leta fram några nya då vi inte har några som ligger. De vi sett nu är den jag nämnde och ”Fantomen på operan”,”Den engelske patienten” men även ””Rob Roy”. Jag får se vad det blir härnäst.

lone wof