Möte i byn

Dam 1. Hej, hur är det, har du pension nu?

Dam 2. Jodå, bara bra. Nej, jag har ca 200 dagar kvar och förhoppningsvis räcker de tills jag går i pension i mars nästa år.

Dam 1. Så då fyller du 65 nästa år. Vad skönt för dig. Själv blir jag 59 om några veckor. Har dagar till februari nästa år och sedan blir det väl fas 2 som det heter. Sedan tar jag pension.

Dam 2. Vi får ju inga jobb i vår ålder så det är löjligt att ens söka. Men jag gör som de säger så jag får mina pengar.

Dam 1. Ja, denna förbannade aktivitetsrapport är ju rena löjan. Inte får man jobb på sitt cv, hur bra det än är. Men jag gör som du, skickar in och hoppas att ingen ringer.

Dam 2. Tänkte att jag skulle skriva i mitt personliga brev att jag går i pension nästa år i mars. Det borde avskräcka.

Dam 1. Jag har så mycket att göra hemma så jag hinner inte jobba mer.

Dam 2. Har tappat sugen på att gå på vikariat. Nu blev jag osams med den på vikarieförmedlingen, då jag ville ha löneförhöjning. Så där är nog dörren stängd och något nytt tänker jag inte börja med.

Dam 1. De borde låta oss vara ifred och ägna sig åt dem som verkligen vill och behöver ett arbete. Jag vill inte ha en enda chef mer i mitt liv. Jag ser mig inte som arbetslös utan arbetsbefriad.

Dam 2. Allt är egentligen toppen, förutom denna förbaskade vind och dessa aktivitetsrapporter. Hädanefter ska jag bara söka chefsjobb. Gör det du också. Precis så arbetsbefriad från alla chefer.

Dam 1, Bra idé. Det ska jag göra så slipper jag någon chef och jobbet också med all säkerhet.

Dam 2. Ha det så gott. Vi ses.

Dam 1. Detsamma och sköt om dig.

Regeringen = löftesbrytare

När jag var liten fick jag lära mig att om jag lovar något, ska jag också hålla det. Om jag inte kan hålla något ska jag inte heller ge ett löfte.

Under valet lovade socialdemokraterna en hel massa saker, som de försäkrade skulle genomföras bara de kom till makten. Naturligtvis ansåg många att de löftena var bra och viktiga. Nu skulle de som kände sig missgynnade få tillbaka en del av det de tyckte sig ha förlorat. De arbetslösa, pensionärerna,barnfamiljerna och sjukskrivna ville ha upprättelse och visst skulle sossarna ge dem det.

Nu radas löftesbrotten upp som ett katolskt radband. Genom decemberöverenskommelsen kör de sitt tåg genom Sverige och alla människor står med tappade hakor.

Efter att ha haft en regering med alliansen som var ordentligt förberedda när de tog makten, och sedan började infria alla sina löften rätt snabbt. Trodde jag att socialdemokraterna skulle vara lika förberedda. Men icke sa nicke, de gav bara löften som inte var grundade på något plan.

De var så regeringskåta att det enda som fanns för deras ögon var att komma till makten. Makt förblindar och äregirighet är förödande.

Istället för att driva en slags mittenpolitik, har blivit en vänsterpolitik. Ibland tror åtminstone jag att det är vänsterpartiet och miljöpartiet som styr landet. Vänstern som inte ens sitter i regeringen, har mer att säga till om än de någonsin haft. Sossarna mörkade sina avsikter vid valet och först nu börjar det märkas.

Decemberöverenskommelsen måste brytas upp och gärna ett nyval. Snart lever vi som livegna utan en enda möjlighet att kunna välja vad vi ska använda våra pengar till. Om vi nu kommer att ha några pengar att röra oss med.