Jag är glad att inte ha små barn, eller vara i väntans tider. För efter att ha lyssnat på debatten angående föräldraledighet blir jag mörkrädd. Nu ska papporna tvingas vara hemma med barnet hälften av tiden. Det kan innebära ett stort inkomstbortfall för många familjer. Att tvinga någon till något kan aldrig leda till något bra.

Om man skulle fråga alla människor i Sverige, så skulle nog många vilja vara hemma vid någon tidpunkt i livet. Att få ägna sig åt sin familj och slippa stressa iväg till något arbete är en dröm. Men verkligheten gör att det inte är möjligt. Någon sosse ansåg att det skulle vara bra att införa ett tvång så papporna stannade hemma mer än de gör idag. Att barn behöver sin pappa också. Klart att de gör, men inte till vilket pris som helst. Sedan klagade hon på att det är mammorna som stannar hemma den första tiden och papporna missar spädbarnstiden.

Hallå!!!! När började männen amma barnen!!!! Det faller sig naturligt att stanna hemma när brösten sväller och värker av mjölk, när inga kläder passar efter viktuppgång under graviditeten och barnet ska ammas var fjärde timma. Vilken kvinna vill sitta med en våt fläck på kläderna då brösten läcker och sedan med en bröstpump på arbetet?

Vi är myndiga vid arton års ålder. Får ta körkort, rösta, gifta oss och skaffa barn. Ta lån för att köpa bil eller bostad. Men tydligen är vi inte myndiga nog att bestämma om och när vi vill vara hemma med barnen. Tycker att det börjar gå för långt i denna jämställdhetshetsen. Som sagt så är jag glad att inte ha små barn när politikerna ska bestämma om jag eller mannen ska vara hemma med barnen.