Däckade igår

Vet inte vad vi drabbades av igår, men vi var helt utslagna.Om det var wrapsen vi köpt eller något annat har jag ingen aning om. Men i fredags har jag ett stort svart hål i huvudet av den sista delen av kvällen. Jag stupade i säng och vaknade vid fyra på morgonen och hade tungan klistrad uppe i gommen. Tog mig ur sängen och till kylkskåpet där vi alltid har färdigbubblat vatten. Tog en stor klunk och gick in på toaletten. Nu vet jag vad kaskadspy är för något. Därför fick jag skura badrummet efteråt och trött släpade jag mig in till sängen.

Vi blev väckta av Kuma i vanlig ordning och gav oss ut på lördagen. Jag kände mig rätt bra och tänkte att vad det nu var jag hade råkat ut för så var det över. Men under vår promenad fick jag mer och mer ont i huvudet. När vi kom hem var jag hungrig och det var gott med frukost. Men huvudet värkte något kopiöst. Sedan fick jag en enorm värk i magen och det kändes som tusen nålar på huden. Jag frös och vi lade oss med hundarna på sängen och sov. Det var skönt att ligga nära varma hundar och efter några timmar mådde jag lite bättre.

Idag mår jag rätt underligt och undrar om vi blivit förgiftade av något. Kan säga att mannen haft liknande symptomer, förutom att han inte kastat upp. Just nu har jag totalstopp i öronen och mår rätt bra förutom att jag är väldigt trött.

Försent

Varför har vår regering agerat först nu? Det kan vara försent. Hade man lyssnat till oss människor och kunnat ge svar på våra frågor, så hade de haft allas stöd i ryggen. Nu känns det som att de handlar i panik, vilket inte gagnar vare sig flyktingarna eller oss andra. För det är så att om man öppnar en sluss så forsar vattnet till en början lite försiktigt, sedan snabbare och snabbare. Det fortsätter att forsa i hög hastighet trots att alla reservoarer är fulla. Om man inte reglerar det innan detta händer, blir det nästan omöjligt att få stopp på vattnet. Då måste resurser sättas in och en stor barriär sättas upp och alla kranar stängas för en lång framtid.

Idag har det kommit väldigt många flyktingar till Sverige och allt utan någon som helst planering. Jag har i många år förundrats över att politikerna aldrig satt sig ned och gjort upp ordentliga riktlinjer för hur mottagningen av flyktingar och migranter ska gå till. Journalisterna har skrivit många artiklar och gjort tv-program som berättar hur det suttit människor på mottagningshem i flera år, andra med bra utbildning har aldrig fått en chans att använda den, trots att det råder brist på deras yrkesgrupp. Barn och ungdomar som kommer hit har aldrig tillgodogjort sig någon undervisning.

Ingenting har gjorts, utan det bara pratas och pratas. Jag och många andra är förbannade, less och ger snart upp. Vi har sett kaoset närma sig och nu är vi här. Jag anser att svensk flyktingpolitik är inkonsekvent. Skicka inte bort de som redan etablerat sig här och driver affärsrörelser sedan flera år. De bidrar ju med massor och det är ju det alla hoppas på. Undersök istället de som aldrig bidragit med något och varför det blivit så. Se över vilka som ska ha bidrag och vilka som inte borde ha det. Om man aldrig arbetat i Sverige ska man väl inte uppbära någon pension? Visst ska de ha hjälp men den borde komma från socialen. Ja, det finns mycket att anmärka på som gjort att främlingsfientligheten växt i Sverige. Tack vare politiker som inte klarar sitt jobb.

Små saker av glädje

Jag har hängt upp talgbollar i mitt bigarråträd i några år. Tyvärr har skatorna stulit dem och kvar har det hängt gröna nätpåsar som vajat i vinden. I år köpte mannen en konstruktion av järn som gör att småfåglarna kan sitta på den och äta av talgbollarna. Jag hängde den i trädet och har tittat varje dag om någon fågel ska hitta dit. Skatorna har försökt men de har inte kunnat få tag i något och bollarna har hängt kvar. I morse kom de första talgoxarna och blåmesarna till mina bollar och åt. Så underbart! Jag blev så glad att jag nästan grät. Äntligen, har jag lyckats med min matning av småfåglarna. Inte för att jag missunnar skatorna att få mat, men jag tror att de ändå hittar mat när kylan kommer.

Jag är en stor djurvän och tycker om de flesta djuren, men en del av dem skulle jag inte vilja vara i närheten. Som ormar och råttor till exempel. Men att döda dem finns inte ens i min tanke. Därför blir jag så arg och förtvivlad när jag läser om och ser bilder på djur som misshandlats av människor. Då kan faktiskt tanken på att att skada eller till och med döda den människan komma upp i mitt huvud. Men det gäller inte bara djur utan även om jag skulle se någon människa bli misshandlad.