Valfritt

Första november och nu närmar sig tiggerihelgen. Då syftar jag på Halloween som verkar ha blivit så populär bland barnfamiljer. Jag säger ingenting om seden att klä ut sig till äckliga monster,häxor och annat läskigt. Det jag vänder mig mot är detta att man skickar ut barnen för att tigga godis och får man inget ska man sabotera för den som inte vill delta i detta. Varför skulle jag som varken har småbarn eller ens äter godis, handla för x antal kronor och bara ge ut till ungar som ringer på min dörr och med det hetsar upp mina hundar, som skäller då inkräktare står utanför dörren? Jag ser ingen anledning att öppna min dörr då hundarna blir vansinniga över att se dessa monster utanför dörren.

Enligt wikipedia är denna sed inte speciellt gammal i Sverige och de enda som ser fram mot den är alla ungar och affärsidkare. Det var först under 1990-talet som vi började fira halloween och jag kan ge hundra kronor på att de flesta inte har en aning om varför man ska fira. År 2010 omsatte affärerna ca 8 miljoner kronor denna helg och endast 4 av 10 firar den. Tror inte att det är så många fler idag.

Troligtvis har man också räknat räknat in alla gravljus och kransar som säljs denna helg. Det är nämligen även en helg då vi i Sverige tänder ljus och pryder gravar mm. Kanske en helg då många tar sig tid att tänka på alla som inte lever på jorden längre. Det är vad jag brukar göra och tänker göra i år med.

Därför anser jag att var och en måste få välja hur vi ska fira denna helg. Om man vill tillbringa den med att se skräckfilmer och äta godis eller sitta i lugn och ro vid en grav eller minneslund, för att tänka på de som dött.

Manchester

När man tänker på England så blir det absolut Zlatan och Manchester som dyker upp bland allt man förknippar med den staden. En gång för många år sedan tältade jag utanför den staden. Långt bortanför kullarna såg man staden breda ut sig. En fotbollsstad har jag alltid tänkt på den som och även en industristad.

Idag tänker jag på staden som en stad i sorg där många som skulle ha en fin kväll med konsert, fick sätta livet till. Många barn ville se sin stora idol och det var kanske första gången de var på en konsert. En förbannad idiot till fanatiker spränger deras dröm och några av dem dog i den. Tidigare har jag mest blivit ledsen när liknande terrordåd har hänt, nu är jag mest förbannad. Tror inte jag är ensam om att vara det. Jag är inte någon våldsam person som måste gå till handling och slå tillbaka, men det finns säkert väldigt många som sitter och funderar på att göra det.

Någonstans finns det alltid en punkt där vanligt folk får nog och kräver vedergällning. Att då leva som invandrare från något arabiskt land i Europa blir allt svårare och på många ställen helt omöjligt. Gränserna stänger och de som verkligen behöver hjälp kommer aldrig att få det. tacka det djävla is-packet för det.

 

Små saker av glädje

Jag har hängt upp talgbollar i mitt bigarråträd i några år. Tyvärr har skatorna stulit dem och kvar har det hängt gröna nätpåsar som vajat i vinden. I år köpte mannen en konstruktion av järn som gör att småfåglarna kan sitta på den och äta av talgbollarna. Jag hängde den i trädet och har tittat varje dag om någon fågel ska hitta dit. Skatorna har försökt men de har inte kunnat få tag i något och bollarna har hängt kvar. I morse kom de första talgoxarna och blåmesarna till mina bollar och åt. Så underbart! Jag blev så glad att jag nästan grät. Äntligen, har jag lyckats med min matning av småfåglarna. Inte för att jag missunnar skatorna att få mat, men jag tror att de ändå hittar mat när kylan kommer.

Jag är en stor djurvän och tycker om de flesta djuren, men en del av dem skulle jag inte vilja vara i närheten. Som ormar och råttor till exempel. Men att döda dem finns inte ens i min tanke. Därför blir jag så arg och förtvivlad när jag läser om och ser bilder på djur som misshandlats av människor. Då kan faktiskt tanken på att att skada eller till och med döda den människan komma upp i mitt huvud. Men det gäller inte bara djur utan även om jag skulle se någon människa bli misshandlad.

Nepal

Människor ligger begravda under husmassorna, efter jordskalven. De som överlevt törs inte gå in i hus som fortfarande står intakta. Efterskalv brukar komma och de vet om det.

Nepal har alltid varit mytomspunnet och många har rest dit för att känna atmosfären. En gammal kultur med buddism som religion har lockat. Fler som varit där vittnar om att ett lugn infinner sig när man kommer dit. Fast det kanske inte är så längre i storstaden Katmandu. Även om namnet klingar så vackert har även den nya tiden trängt sig på där.

Jag kommer aldrig glömma morgonen då det var jordskalv i vår by. En känsla av overklighet infann sig efteråt och under själva skalvet lät det som att jorden skrapade två skivor mot varandra. Jag stod i duschen och trodde att kabinen skulle välta. Därför slet jag upp dörren och hoppade ut.

Vi står väldigt oskyddade mot naturens makter. Jorden är inte en fast klump utan en levande massa som plötsligt gör att den tunna skorpan rör sig. Det är så världen har bildats med hav och land. Den processen slutar aldrig.

Så idag går mina tankar till människorna i Nepal. De har brutalt fått uppleva hur jorden lever.

Friska vindar idag

Vi klarade oss bra när Hugo vrålade utanför fönstren. Länge hade vi vinden från sydväst och då skallrade rutorna i uterummet, men inte så mycket som i grannens växthus. Det enda som blåste iväg för oss var en plastpall som hamnade utanför dörren till trädgården. Men den tog jag och lade under mitt planteringsgaller. Vid åttatiden på kvällen vred sig vinden och då blåste det från nordväst. Bra för oss som har en stor husbil framför huset som skydd. Då blev det lite tystare ute.

Hundarna gillar inte när det blåser. Efter vår långtur igår ville de bara ut snabbt i trädgården för att göra toalett och sedan snabbt in igen. Idag blåser det rätt friskt och blir en dag inomhus för oss alla. Men vi har varit ute på en långtur i förmiddags och känner oss rätt nöjda med det.

Läste en insändare av en muslim som skrev om allt som hänt i Frankrike. Det är uppenbart att vi ickemuslimer tänker väldigt annorlunda angående karikatyrteckningar och vad man får skämta om. De tar sin religion på stort allvar och anser att man inte får skämta om något som har med den att göra. De flesta av oss tar inte religionen på så stort allvar, utan anser att man absolut kan skämta om både Gud och Jesus.

Frågan är om vi måste anpassa oss till alla muslimer eller vara som vi vill? För mig blir svaret enkelt. Om jag tycker något är stötande som skrivs, ritas eller visas i något media, så köper jag inte dessa tidningar eller stänger av tvn. Jag skriver kanske en insändare eller ett mail till tidningen och luftar mina åsikter om det de gör. Men jag skulle aldrig mörda någon för dennes åsikter eller det de publicerar.

Jag struntar i vilken trosinriktning någon har eller de åsikter de uttrycker. Men jag tolererar aldrig att någon sätter sig som en domare över andras liv på grund av detta. Du tycker rätt och får leva, men du tycker fel och därför ska du dö. För mig är det en ofattbar handling som aldrig kan rättfärdigas. Detta gäller alla som dödar för att någon har en annan åsikt eller uppfattning.

Extremister av vilket slag det vara månde måste bekämpas och får inte tysta någons åsikt.

Karma

Jag tror på karma och att det vi sänder ut kommer tillbaka. Alltså det vi gör mot andra, faller över en själv. Ler du mot någon så får du ett leende tillbaka. Ibland kan det hända att den person du ler mot inte ler tillbaka, istället är det någon annan som leende kommer från. Då tänker jag att den som inte återgäldar mitt leende kommer att drabbas av en utskällning eller skällsord. Det är karma.

Därför tänker jag som så att alla de som dödar, skadar eller plågar en levande varelse, kommer att återfödas till en mask eller ett kvalster. En mask som blir bete åt en fisk någonstans och sedan fiskbajs. Ett kvalster som sugs in i en dammsugare och hamnar på soptippen tillslut. Det är min tröst när jag läser och ser allt hemskt som sker. Ett sätt att bemästra min ilska mot dessa människor som egentligen inte förtjänar att leva.

Det bästa vore att skjuta ut dem i rymden på en no returning trip. När vattnet och maten tar slut, kan de få sitta och begrunda hur de använt sin tid på jorden.

Skada någon och

du ska själv bli skadad.

Döda någon och

du ska själv bli dödad.

Ge kärlek till andra och

du ska bli älskad av andra.

Inte så konstigt

Gårdagen var rörig och mycket strulade hela tiden. Såhär i efterhand ser jag att det inte var så underligt, då flera hemska saker hände ute i världen. Gasattacken i Syrien, fick mig att tappa andan och bilderna som visades på tv var fruktansvärda. Där låg barn i rader helt orörliga som om de sov, när de i verkligheten slutat andas helt. Barn som dagen innan kanske lekt ute och försökt ha ett normalt liv, trots kriget som pågår. Ska människor offras för att USA ska ingripa i Syrien?, var det första jag tänkte. Obama har ju sagt att det som skulle få dem att ingripa var just en gasattack. Vem eller vilka det än som gjort detta, så borde de verkligen få stå till svars. Jag hoppas att Obama inte skickar dit några soldater eller flygplan. Det måste finnas andra lösningar på detta.

Det andra som hände var ju kidnappningsförsöket i Somalien. Ett land som verkligen gjort sig känt för att ha ligor som gör sådana saker, för att sedan köra utpressning om offren ska släppas. Vågat av politikerna från vänsterpartiet att åka dit och jag hade aldrig gjort det. Som att leka med elden. Det verkar som att de var väntade och blivit förådda av någon. Kidnappning är inte något spontant utan säkert väl förberett av förövarna. Utgången blev ju inte till kidnapparnas fördel men inte heller något bra för politikerna. En död och en skadad och säkert oerhört skakad över händelsen.

Jag tycker allt bara blir värre och värre överallt. Undrar vad allt ska utmynna i?

 

Hur ska man uppfatta hot?

Läser flera twitter och kommentarer på bloggar, där en del skriver att han eller hon ska dö. I mina ögon är det direkta hot och jag anser att skriver man så ska det tas på allvar. Kommer ihåg en händelse som skedde i Göteborg under min tid där. Jag ägde en röd Volvo och kom från mitt arbete en dag, eftersom min hund åkte med gick jag runt bilen för att låta honom hoppa ut. En ung man på cykel körde upp på parkeringen och ställde sig vid sidan av min bil. Han tittade på den och jag tyckte att det kändes lite olustigt, varför jag skyndade mig att låsa den. Då frågar mannen hur mycket jag ska ha för bilen. Jag blir väldigt förvånad eftersom den absolut inte var till salu, vilket jag påpekade för honom. Han vägrade acceptera det och upprepade sin fråga. Irriterat sade jag att den inte skulle säljas. Då började mannen cykla runt mig och skrek: “djävla hora, jag ska döda dig.”

Efter den händelsen tittade jag mig alltid omkring när jag gick till eller från bilen. Jag övervägde att polisanmäla händelsen, men förstod att det skulle bara bli ett papper i högen och inget mer skulle hända. Men det var fruktansvärt obehagligt och det hade ju kunnat vara en galning som verkligen tänkte döda mig. Därför fylls jag av obehag när jag läser dessa hot i en kommentar eller twitter. Vad menar skrivaren egentligen? Är det bara ett bevis på dåligt ordförråd? Ibland är det säkert det, men det otäcka är att en del kanske skrider till verket och verkligen dödar någon.

Vi lever som tur är i en demokrati, där vi får skriva öppet om våra åsikter. Jag håller absolut inte med alla skribenter, men respekterar att de har alla sin rätt att ge ord för sina åsikter. En del är riktigt korkade i mina ögon, men det kan jag också påpeka om jag vill. Att gå så långt som att hota någon för sin åsikt är väldigt sjukt. Oftast är det fanatiker som gör det och sådant är otäckt. Som en slags sekter där man inte tillåter avvikande åsikter. Frågan är när någon av dessa skrider till verket?