Mobbning, ja, just det

Ser precis på ett av många matlagningsprogram och hur en vuxen kvinna ropar ut ”Välkommen till High Scool”!. Det gäller för tre lag att välja deltagare och denna kvinna blir ännu en gång vald sist. Alltså inte vald utan ett lag blir tilldelade henne. Sedan ska de göra sitt bästa. Min tanke är att denna kvinna först blir riktigt nedtryckt och sedan hamnar i ett lag som egentligen inte vill jobba med henne. Hur ska hon kunna briljera då?

Vi pratar mycket om mobbning i skolan och det är väldigt allvarligt, men vuxenmobbning är minst lika om inte ännu allvarligare. Alla befinner sig på en arbetsplats där et krävs att varje medarbetare ska prestera på topp varje dag. Tyvärr, sitter det mobbare på chefspositioner lite här och där. Det finns medarbetare som av ren pur avundsjuka fryser ut andra. Att gå till sitt arbete varje dag och känna att x kommer dyka direkt man öppnar dörren. Sedan spelar det ingen roll att man vet att man är väldigt bra på det jobb man gör.

Jag känner att den som mobbar i skolan har stora förutsättningar att bli en vuxenmobbare. Tror även att en sådan kan bli en hustrumisshandlare, djurmisshandlare och om inget eller ingen hindrar dödar en levande varelse tillslut.

Därför bör alla som upptäcker mobbning, utfrysning och liknande tendenser i skolor eller på arbetsplatser ryta till ordentligt. Jag har väl stuckit ut hakan en del gånger och fått på skallen både fysiskt och psykiskt, men det kan jag ta eftersom jag har både blivit mobbad och utfryst i omgångar.

Kom igen ge den som mobbar på skallen! Då menar jag inte att man ska puckla på den eller de som mobbar/fryser ut. Nej, gå ihop sätt er vid den mobbade och visa att det är en riktigt hygglig individ som man kan umgås med. Vi är alla olika och olika är bra.

Världen är full av idioter

Jag kan bara konstatera efter en och en halv vecka med i princip endast datorn som enda underhållare, jag är hyfsat trygg inom mina väggar. För därute finns alltför många idioter som egentligen inte borde vistas utomhus bland andra människor. Jag skulle gärna vilja vara stålmannen för en dag och se till att de som våldför sig på andra människor,djur och andras ägodelar får sig en ordentlig tankeställare.

Det har gått så långt att jag kan tänka att här sitter det en äcklig djävla sjuk människa och gottar sig , smaskar sig om munnen och har sjuka tankar, när en söt liten tös dansar framför tv:n eller en hund blinkar med stora bruna ögon. Facebook har medvetandegjort mig att det finns så mycket sjukt och elakt i världen. Som filmer där någon eller några slår en hund medvetslös, för att sedan bryta av hundens ben. Min ilska vid åsynen av detta kan inte beskrivas. När människan inte har respekt för något levande alls blir min beslutsamhet ännu större. De kommer aldrig få vinna.

Töserna som blivit bortrövade av unga kåta idioter ska en dag få chansen att ge igen. De djur som misshandlats och dödats ska få sin hämnd. Nej, jag tänker inte ge mig ut klädd som någon superhero och begå hämnd. Men ser jag  något eller någon bli utsatt för något kommer åtminstone inte jag bara titta på. Jag tänker väsnas så det hörs ända till Kiruna och en app jag tänker ladda ner i min mobil är polissirener. Jag kommer använda alla medel jag kan hitta på för att skrämma bort de eller den som förgriper sig på andra levande varelser.

Så ni bilbrännare, terrrorister,våldförare,kvinnofridstörare, djurmisshandlare akta er för jag är inte ensam om min ilska och inte ensam om att låta er fortsätta. throw me

Små saker av glädje

Jag har hängt upp talgbollar i mitt bigarråträd i några år. Tyvärr har skatorna stulit dem och kvar har det hängt gröna nätpåsar som vajat i vinden. I år köpte mannen en konstruktion av järn som gör att småfåglarna kan sitta på den och äta av talgbollarna. Jag hängde den i trädet och har tittat varje dag om någon fågel ska hitta dit. Skatorna har försökt men de har inte kunnat få tag i något och bollarna har hängt kvar. I morse kom de första talgoxarna och blåmesarna till mina bollar och åt. Så underbart! Jag blev så glad att jag nästan grät. Äntligen, har jag lyckats med min matning av småfåglarna. Inte för att jag missunnar skatorna att få mat, men jag tror att de ändå hittar mat när kylan kommer.

Jag är en stor djurvän och tycker om de flesta djuren, men en del av dem skulle jag inte vilja vara i närheten. Som ormar och råttor till exempel. Men att döda dem finns inte ens i min tanke. Därför blir jag så arg och förtvivlad när jag läser om och ser bilder på djur som misshandlats av människor. Då kan faktiskt tanken på att att skada eller till och med döda den människan komma upp i mitt huvud. Men det gäller inte bara djur utan även om jag skulle se någon människa bli misshandlad.

Vidriga människor

I stort sett varje dag får jag läsa i media, om djur som misshandlas av människor. På byns facebooksida fick jag läsa ett inlägg igår om hur en katt blivit skjuten med luftpistol. Eftersom ägaren älskar sin katt, blev det dyra veterinärkostnader för att få den frisk igen. Men det är säkert inte endast kostnaderna som gör ont för ägaren, utan att någon vidrig människa ens kan komma på att skjuta ett djur. Många med mig blev bestörta och flera inlägg vittnar om att andra kattägare också fått sina djur misshandlade på olika sätt.

Idag kan man se en film på Expressen där panikslagna hundar misshandlas av hundfångare. Det gör så ont i mig att se all den misshandel som dagligen sker. Vidriga, vidriga människor kan jag bara säga. Det enda som ger mig någon tröst är att de människor som utför dessa hemskheter mot andra människor och djur, en dag kommer att själva bli drabbade av liknande saker. Det du sänder ut kommer tillbaka en dag. Men visst mår jag dåligt när jag varje dag får se bilder på misshandlade djur. Jag har fällt många tårar när jag sett hur dessa djur sett ut och hur de ser ut när de mot alla odds räddats. Tyvärr, överlever inte alla och jag hoppas att de återföds till någon som en dag ger igen på den människa som dödat dem.

Men jag tycker det är bra att all denna misshandel avslöjas och visas upp i media. Tittar på mina pälsklingar och tänker att om någon ens vågade att göra någon av dem illa, har de inte förstått vad en rasande hona kan göra.

wpid-IMG_88311056155960.jpeg

 

Mina tankar går….

Mitt i sommaren och semestertiderna kommer tankar på de kvinnor som inte får koppla av. De vars män nu har semester och ägnar sig åt att vila med flaskan inom räckhåll. De som får ta mot slag och sparkar från frustrerade män. Hur de försöker skydda sina barn från att också bli utsatta för denna ilska. Vet dessa kvinnor om att det är sommar eller går de med huvudet nedböjt för att skyla alla blåmärken? Läste någonstans att alla kvinnojourer är överfulla och att de inte kan ta emot fler kvinnor. Det är ju fruktansvärt. Vart ska alla dessa kvinnor vända sig för att få hjälp och skydd?

Vi som lever ett lugnt liv och njuter av sommaren, borde kanske tänka på alla dessa kvinnor, som inte kan njuta.

Något som jag också vurmar för är djur och deras väl. Det är hemskt att läsa om hur hästar lemlästas, katter och hundar misshandlas av sjuka människor. Djur som litar på oss och vi har tagit på oss att ta hand om. Just under sommaren far de illa då alkohol intas av deras mattar och hussar. Det gör så ont i mig att läsa om allt detta. För att inte tala om alla andra djur som misskötts av djurhållare.

Ibland undrar jag vad det är för fel på oss människor som gör så mot djur och andra människor. De som är svagare eller inte kan värja sig mot våldet.

Jag försöker skicka ut kärlek till alla dessa som får utstå våld på något sätt och hoppas att det ska nå fram på något sätt. Att en tröst ska färdas med vinden att det finns andra som bryr sig. Inte medlidande utan kärlek.

Det är helt otroligt

Jag vet inte hur många mail jag får varje dag som talar om hur folk misshandlar djur av olika slag. Det gör mig så ont och jag blir rent ut sagt förbannad hur man kan göra något sådant. Hur kan man stå och se på när ett levande väsen får lida eller misshandlas? Det enda jag kan göra är att stödja alla de som försöker stoppa alla dessa idioter. Jag kan inte blunda för alla de blider de har på misshandel och lidanade djur. Sedan hoppas jag att de människor som utför sådant får lida för det de gör. Att det slår tillbaka på dem så de får känna av sin egen medicin.

Jag tycker inte om ormar, men skulle aldrig ge mig till att plåga någon om jag såg den. Vet inte ens om jag skulle kunna döda den om det inte var fara för mitt eget liv. De utgör en del av vårat djurliv och visst måste de få finnas till, vad jag än tycker om dem. Det är bara att undvika ställen där det finns farliga ormar. Så är det med alla andra djur också. Tycker man inte om något slags djur så får man hålla sig därifrån.

Jag var bara tvungen att skriva av mig efter att ha sett en fruktansvärd bild som skickats i ett mail. Jag skulle ha kunnat klappat till karln som misshandlade en coyote, även om karln var enorm och säkert dubbelt så stor som mig. Avskyvärt var det och det gjorde mig så arg och förtvivlad. Nu hoppas jag att fler skriver på protesten mot detta och att han sätts inom lås och bom. Puh….nu tar jag nya tag igen, för jag kommer säkert se fler idioter innan jag stänger ned datan ikväll.