Det som göms och glömts

Städning hemma idag och Mr J , passade på att rensa i ett skåp. Ett glatt rop från honom och där fanns flera dvd med hundbilder och semestrar ända tillbaka från 2002. Vi hade glömt att de ens fanns. Så blir det när man stoppar undan saker i ett skåp. Det ska bli roligt att titta på alla bilder.

Nu har vi fått mer lust att städa fler skåp. I morgon ska vi ta ned några plastsäckar som står på en hylla i garaget. Undrar vad vi hittar i dem?

Annars har dagen fört med sig det vanliga gråvädret. Vinden var riktigt kall när vi gick långrundan med hundarna. Då temperaturen ligger på nollan slipper vi åtminstone torka tassar. Vår duracellhund Turbo körde några race i trädgården så tungan hängde som en slips. Hon var jätteglad och sedan kunde vi gå fint i koppel.

När vi är i slutet på vintern börjar det klia i resnerverna. Det ska bli så roligt att ta av pyjamasen på Mackan och köra ut på första turen.

Vår Mackan ser lite ledsen ut just nu. Bilden är från förra året då vi faktiskt hade några dagar med snö. Men vi har februari kvar och då brukar vintern slå till med snö i ett par dagar innan våren får övertaget.

Men ikväll blir det bubbelbad efter att golven har torkats.Det ska bli så skönt.

Annonser

Dimma

Plusgrader ute idag och dimman sveper in i byn. Vi småpysslar med olika saker denna förmiddag. Mr J har gjort rent ett urverk och ska försöka få igång hans morfars klocka. Den har haft en klar klang som plötsligt tystnade en dag. Vi saknar det. Jag har haft ett par tvättdagar och idag kör jag den sista maskinen. Ute skäller vår grannes russlar och en ensam cyklist syns på gatan. Det är som att alla väntar på julhelgen och går på sparlåga.

Visserligen en gammal bild men det ser likadant ut idag som då jag fotade min utsikt.

Längtar till våren och sommaren när vi kan köra ut med Mackan på vägarna igen.

Idag är det årets kortaste dag och ljuset infinner sig inte alls. Men i morgon vänder det och det inger hopp. Tänk så mörkt det måste ha varit innan gatlyktorna kom. Då satt alla med fotogenlampor och ljusstakar. Undrar om kvinnorna kände sig tryggare då? Man höll sig kanske mer inomhus förr i tiden. Det fanns ju inte lika mycket nöjen på kvällarna. Fritid var det inte många som hade. Jag brukar prata med pappa om hur de hade det när han växte upp. På vintern var de oftast hemma då det var mycket snö och de behövde hjälpa till runt gården. Min pappa är född på landet och det kanske är därför jag också känner mig hemma här. Jag har landet i blodet.

Vi fortsätter att softa hemma idag. Jag ska hem till pappa en sväng efter vår långtur, men sedan tar vi det lugnt igen.

Minnet

Ibland undrar jag lite hur våra minnen förändras med tiden och hur påverkbar man är som gammal. Plötsligt pratar pappa om saker som gäller mamma och min syster som han aldrig sagt förut. Jag känner att han fått vissa saker berättas av henne och hon har alltid fabricerat minnen. Inte för att mamma var en ängel här på jorden, även om hon är det nu. Men min syster har aldrig varit en ängel och kommer heller aldrig att bli det. Hon har en naturlig gåva att vara elak och den har hon ärvt från mormor. Därför blir jag konfunderad då jag hör hur min pappa berättar ett minne som är mitt, men säger att det är min syster som det gäller.

Nu vet jag att hennes äldste son kan läsa detta och det kan göra ont. Men den pojken har ärvt sin faders godlynta humör och vänliga sinne. Min gudson som ligger mig nära hjärtat och är glad för att ha kontakt med.

Men så pratade pappa och jag om minnen som jag har och det blev många skratt. Så dagen med pappa slutade på ett hjärtligt sätt. Jag höll inne med mina åsikter om min syster och fokuserade på det som är roligt. Undrar om det kallas att vara vuxen?

Dagen har varit fruktansvärt kvav. Ja, luften alltså. Nu är vi i Sverige och då skulle jag vilja säga att det blir åskväder ikväll. Det känns i alla fall som så. Ett förlösande regn som gör luften klar. Men på senare år har det inte blivit så utan liknat mer vädret som är söderut. Förresten så längtar jag tillbaka. Ett liv med tomater,citroner, oliver och rosévin. Bara äta tapas och till dessert melon. Suck….

Nåja det är fredag och varmt ute. Ett glas rosé har jag också bredvid mig. Om jag säger så:” Jag lider inte.”

Bara måndag 

Inne på vecka nio och redan less. Jag längtar ut och att få röra på mig. Hundarna tittar på mig och undrar varför inte jag följer med ut i trädgården. Jag sitter i dörren och suktar som bara den. 

Trappstegen är för höga och nu räcker det med skador. Men det är inte roligt detta. 

Det grönskar

image

Allt regn har gjort att alla växter fått en intensiv färg. Det som är grönt riktigt sticker i ögonen.
Nu ska det bli varmare igen och då frodas pollen i växterna. Bara att preparera sig.

Men gott folk det är fredag och i morgon sista april. Jag var lite nyfiken på hur vädret varit denna helg, några år tillbaka. Faktiskt ingen större skillnad mot detta år. Det blåser, är frost i gräset, regnar och solen skiner om vartannat. Skönt att veta att allt är som det ska.
Vi firar inte speciellt att april är över och den riktiga vårmånaden börjar. Men visst är det härligt?

Synd bara att det går så fort nuförtiden. För det gör den ju äldre man blir. Det känns i alla fall så. Först går man och längtar efter vår och sommar, äntligen börjar den och svisch så är det höst. Sedan börjar längtan och väntan igen. Åren går och man blir äldre. Det märks allra mest på föräldrarna som blir mer och mer beroende av oss. En efter en dör de bort från oss.
Snart är det vi som är längst ut på tråden. Vi som kommer att behöva hjälp.
Så ta vara på varje minut av livet och sluta aldrig att längta.

Drömma får man

image

Efter att ha gått ute i ett ettrigt duggregn, är det inte konstigt att jag tittar på bilderna från i somras. Längtar till den årstid då jag inte behöver ha tjocka stövlar, handskar, vinterjacka och mössa på mig.
När jag kan öppna ut till trädgården och hundarna springer ut. De ligger och sover i skuggan, när jag skriver.

image

Tills den tiden är här, får vi härda ut och drömma.

Vintern håller greppet

Jag trodde att snön skulle smälta bort ännu en gång, men det verkar som januari ska bli kall. Med dubbade stövlar traskar jag ut i allt det vita. Den 14:e december klippte mannen gräsmattan för sista gången. När jag tänker tillbaka känns det helt otroligt att vädret skiftat så mycket. Det var en hel del torka tassar väder då och min rygg värkte av allt böjande. Nu är det benen som värker av att gå i denna halka ute. Hundarna förstår ju inte att jag tycker att underlaget är obehagligt. För en vecka sedan var marken bar och vi kunde gå alla vanliga promenader. Jag njöt av att vara ute i tystnaden. Det gör jag alltid och nu längtar jag efter att kunna gå där igen.

Tror att jag tidigare skrivit hur jag bearbetar de ledsamheter som drabbar mig. Jag går ut i naturen och bara är. Rensar ur hjärnan på tankar och tar in nuet. Efter flera sådana promenader börjar jag att känna glädje och njutning i livet. Därför hoppas jag att kunna gå längre promenader snart. Vi gör ju det på helgerna, men jag vill göra det varje dag.

Mina prinsar vill också ut i naturen och känna alla lukter. Vi brukar se både harar, rovfåglar och rådjur på avstånd. Änder kvackar i dammarna och en gång såg vi en räv slinka in i rapsfältet. Hästarna tittar nyfiket på oss när vi går förbi deras hagar. Åh, vad jag längtar.

två prinsar