En måste planering

Usch, jag har nog blivit för hemkär och det i mitt lilla paradis här i Frankrike. Men nu är vi där att våra pass ska förnyas i år. De går inte ut förrens i september men så har vi ju inte träffat H sedan före pandemin och nu tänker vi slå två flugor i en smäll som man säger. Träffa H och göra en roadtrip upp till Sverige har vi tänkt oss göra. Så det första vi gjorde var ju att boka tid för pass och det var ju tur för nu svämmar nyheterna över om hur svårt det är att få tid till det i Sverige. När vi fått det bokades ett flyg för H hit ner och nu är det två veckor tills han landar. Så var det den förbaskade soffan som inte kommit då. Den har vi väntat på i fem veckor nu. Pojken ska väl få sova gott när han anländer hit tycker vi.

Vi lider lite av ångest light att åka från vårat hem. Blir ju inte så länge men det blir för långt bort känner vi. Drygt en vecka har vi tänkt oss och den enda tiden vi har att passa är får passen som vi ska förnya i Ystad. Vi fick en tid i Malmö men kände att det skulle bli lite jobbigt med parkering av Mackan där så vi letade efter ny tid och fick en i Ystad. Vi är ju lantisar i sinnet även om JR är född i Malmö. Det passar oss bra att slippa köra in i Malmö när det är så oroligt som just nu. När vi bokade vår passtid visste vi ju inte det men idag känns det bra att vi valde en mindre stad.

Så där är vi nu mitt i planeringen för kommande resa. Vi hade kanske kunnat köra till svenska ambassaden i Paris men vi har en del saker som H tagit hand om och vi behöver hämta. Saker som jag kanske vill spara efter min pappa och skicka vidare till min gudson M. En som jag vet tyckte om sin morfar väldigt mycket. Så det är dags nu och nu orkar jag gå igenom alla saker. Fina H som tog hand om allt tills nu.

Jag intalar mig att det blir en semesterresa och kommer bli så roligt. Men det jag egentligen längtar efter är när vi är på väg hem igen. Då kanske det känns som semester. Eller det är kanske när vi öppnar grinden och kommer in i trädgården som semestern börjar? Märker ni att jag tycker att detta är lite jobbigt? Då har ni rätt för när man hittat sin fasta punkt så vill man inte bort. Att sedan åka till sitt fädernesland som man borde älska och inte gör det, blir det jobbigt. Jag är mer glad över mina rötter som är mer än det landet som Sverige blivit. Nu blev det djupt, men ni har fått en titt in i mitt hjärta.